Tisdagen den 20 februari.
I förmiddags sövdes han för en akut MR. Det preliminära svaret fick vi sen eftermiddag: explosionsartad progress. Dagar eller kanske veckor kvar.Det växer med andra ord överallt. I huvudet, in i ryggmärgen, i kotorna, brevid halsen. Överallt.
Och det finns inget vidare. Och det är tomt i huvudet; eko, tystnad och stillhet. En slags panikartad ro. Någonting helt nytt. En ro och panik jag känner mig främmad och väldigt rädd för. Allt får ta sin tid. Nu är nu. Nu är allt. Imorgon åker vi förhoppningsvis hem. Hem till vårt liv. Det liv som är nu.
Och visst gör det ont när knoppar brister. Visst gör det ont när livet sviker.
Våra ord kommer att fortsätta. Så också vår kamp mot detta mördande monster. På återhörande.
Catarina och Christian
å, nej. jag vet inte vad jag ska säga. det gör ont i mig.
jag tänker på er.
Ni finns i mina tankar !
Har idag givit blod till förmån för barncancerfonden .
Orkar ni verkligen läsa här? Jag skriver ändå, kanske ni orkar längre fram. Vill så gärna ringa er men är rädd att vara till besvär, vill att ni ska veta hur många som tänker på er och finns här för er.
Jag fick veta av Sarah för drygt en timme sedan och har spenderat timmen framför datorn och stirrat på bilder på er familj. Det känns så overkligt. Christian, jag minns när du berättade att du skulle bli pappa. Vi satt vid skrivborden på expen och du bubblade av lycka och visste inte riktigt hur du skulle bete dig. Det känns som igår och ändå är det så länge sedan och så oändligt mycket sorg och smärta sedan dess. Livet är så skört, så tunnt och döden är så nära, så nära. Jag är förtvivlad över att någon ska få förstå det på det grymma vis ni gör.
Nu vet jag inte vad jag ska skriva - känner mig helt tom, vill bara gråta, för er och för alla andra som upplever ett sådant helvete som ni måste gå igenom. Kram känns futtigt att skriva när jag vill ta hela er familj och linda in er i bomull och vagga er till lugn och styrka.
Jag är väldigt ledsen för hela familjens skull. Har hela tiden hoppats och trott att allt bara skulle ordna sig. Men det är skönt att ni förhoppningsvis får åka hem, det gör säkert stor skillnad för Alfons. Ni har varit så otroligt starka, fortsätt med det och lev i nuet! Jag tänker på er och finns så klart till hands om ni behöver någon hjälp eller bara prata. Jeanette också givetvis.
Nej det far inte vara sant!! Sa ledsen jag blir! Finner inte ord... Fortsatt kampa pa!
Manga 1000 kramar fran mig
det är natt nu på åsen, och vi är hemma igen, och det finns inget man kan säga.
det är natt och det är snö här, och rakel sover framför elden med sina två hundar i famnen och i vetskapen att alfons har sett på hennes lejonkung ikväll till fiskgratängen, i någon sorts vetskap, tror jag, om betydelsen i också en så enkel sak.
och jag sitter och ser ner i mina händer, för att det inte går att säga något, nu när det som hotar alfons inte längre kan mildras med något "kanske" eller "om" eller "i värsta fall" eller "vi får se".
men även om det känns som om det inte finns något att säga (varken till er två, som är så vuxna och så kloka, eller till alfons, eller till sig själv, eller till rakel, eller till någon av de andra kusinerna, eller någon annan människa) så kommer vi att fortsätta säga vad vi nu kan till varandra, för att vara hos varandra. så gott vi kan.
så jag säger bara det enklaste:
älskade alfons.
älskade catarina och christian.
alma, vera, fina små människor.
älskade ni: tack för att ni finns.
alla tankar till er på 64:an inatt.
/mikael
Med tungt sinne laser jag ert inlagg nu ikvall.....Det enda jag kan finna att skriva ar tankarna finns med er...... lider med er...... beundrar ert satt att vara foraldrar pa, i med- och motgang......... att modige Alfons kampat med ett sadant stoiskt mod utan motstycke....ak hem....ta vara pa varandra pa det fina satt ni redan gor.....
Stora Starka Styrkekramar fran Charlotte
Vi läser hela tiden, och vi tänker på er.
Ofattbart.
Läser det ni skrivit om och om igen.
Kan inte förstå.
Vill ge er stöd, fast jag inte känner er. Men, hur?
Ta väl hand om varandra, ni är en underbar familj, det skall ni veta!
Lite enkla små tankar i natten från mig till er.
Medans jag sitter här rinner tårar ner för mina kinder. Jag kan inte sluta gråta... Önskar att jag kunde säga eller göra något så att allt blir bra. Känner mig dum för att jag inte har pratat med er och stöttat er. Under min 3 år i Malmö hade jag det väldigt tungt men ni, Catarina och Christian, gjorde det lite lättare för mig. Jag önskar att jag kunde vara där för er som ni var där för mig....
Jag har bara träffat Alfons när han var en liten bebis men han kommer alltid att finnas i mitt hjärta och i mitt minne.
Jag saknar er!
Blir väldigt rörd av det ni skriver. Livet är himla orättvist ibland. Kämpa på och ge inte upp, tänker på lille Alfons!
Jag är så ledsen och kan inte beskriva alla mina känslor som kommer efter jag har läst detta. Kan inte tro att det är sant. Efter han har kämpat så mycket och ni med !!! Det är så orättvist!!!!
Många, många styrkekramar till er alla
Tårar rinner längs kinderna för Er och för Alfons och på nått konstigt vis för oss alla som lever i en värld där sådana här saker händer. Håll om varandra och om Alfons, hoppas att han känner trygghet i att få åka hem imorgon -och slipper ha ont... Har läst er blogg så många nätter nu och fruktat att nån gång behöva läsa det ni nu skriver .Har hela tiden beundrat Er och ert sätt att så oerhört fint leda oss andra genom vad ni går igenom. Så även inatt när ni har fått det värsta besked en förälder kan få. Jag kan skriva att det är grymt, orättvist och fasansfullt men det räcker inte. Ord räcker inte inatt. Ta vara på och krama varandra och Alfons. Många många tankar, tårar och kramar genom natten. mia
Vet inte vad jag ska säga. Känns konstigt att ni ska gå igenom denna livskris. Hur ska man kunna ta på dessa känslor? Tänker på er och och hoppas att ni ska kunna hitta någon slags vardag i all denna sorg. Många kramar.
orden finns inte hos mig, bara tårarna som bränner.
tänker på er...
Jag "känner" er bara via bloggen och vill bara säga att jag tänker på er och känner med er i er ofattbart svåra tid.
All min kärlek till er, andra ord fattas mig. Kram Carina
Varmaste, varmaste tankar och varma kramar till er alla. Mikael, du skrev så himla fint!
Kära, kära ni, jag hoppas att ni får lugn och ro tillsammans i hemmets vrå. Jag gråter för er, tänker på er och känner med er. Så fruktansvärt hårt.
Ge Alfons en puss på pannan från Tilda, Oskar, Jennie och Magnus. Varma, varma kramar till er alla; Alfons, Alma-Lee, Vera, Catarina och Christian.
Och finns det något jag kan göra så vet ni att jag gör det.
Tittar in på Alfons sida - bestörtning! Skönt att få vara smärtfri, även om det är medvetslöshet. Vilken ångest för er! Jag har inte ord för mina känslor, som dock är en blek spegling av era. Jag tänker på er. Försök fortsätt kämpa. Under sker! Kram, Eva.
Läser med förtvivlan Era rader och försöker tänka mig in i Er situation men det går inte. Man måste uppleva det själv för att känna den oerhörda smärta och ångest, som Ni upplever. Era värsta dagar i livet. Trots att jag inte upplevt detta och att jag inte är någon som Ni känner, så finns Alfons och Er kamp i mina tankar mycket ofta (sedan i går då jag fick reda på Alfons och Er blogg). Ingen ska behöva uppleva vad Alfons och Ni just nu upplever! Kramar till Er alla!
Denna hemska sjukdom..som är brutal hemsk o fullständigt hänsynslös..Det ni nu går igenom är det värsta man kan uppleva..svårare än så blir inte livet!! Jag skickar er många tankar o styrka, för det är tungt att orka finnas till för ett så sjukt barn! Kram/Maggan
Medan jag läser rinner tårarna ner från mina kinder och klumpen i magen blir bara större......
Vill bara berätta för er att jag tänker på er alla i denna svåra stund, trots att jag inte träffat er på "riktigt"
Många kramar från Susanne
god morgon, älskade ni.
natten släpper greppet om en ny dag -- grå, kall och täckt av torr snö. sätaröd är vackert vitt och jag hoppas hjärtinnerligt att alfons kan få komma hem och se huset och trädgården i vinterkläder, avtrycken av kattassar i snön på trappen.
tack för att vi fick vara hos er igår.
Nää det får inte vara sant! Känner mig helt tom och kall. Jag blir så arg. Hoppas ni får en jättefin sista tid tillsammans. Kan inte mer än att skicka ett lass med styrkekramar inför vad som komma skall.
Innerliga Kramar o Tankar till Er & en Blomma.
En massa kramar och en massa tankar till er alla.
NEJ, NEJ det är de enda orden som kommer i mitt huvud. Jag har sååå hoppasts att Alfons ska bli en sådandär mirakelkille som klarade ut det och han är en mirakelkille men på ett annat sätt. Det är så ofattbart... tänker på er allla.
Jag vet inte vad jag ska skriva för det jag läser är så smärtsamt,
Alfons borde ha segrat så som han har kämpat!!
Tänker på Er och känner med Er alla..
Kram Louise
Tårarna rinner.... tänker på er, känner med er...
Skickar mina allra varmaste tankar.
Nej, nej, nej! Det får inte vara sant!
Men det är det. Så ofattbart. Så helt obegripligt.
Skickar alla kramar jag har:
Kraaaaaaaaaaaamar!
NÄ! Jag blir arg, ledsen och uppgiven.....
Finns det någonting kvar att göra? Ska Haplon genomföras? Vad har läkarna sagt om fortsatta behandlingar - finns det några?
Jag lider med er och är så fruktansvärt ledsen för er skull. Detta liv är inget liv för Alfons, inte som det ser ut nu.
Lilla gubben.
Kramar Åsa
Vilken tur att ni har så många vänner som ställer upp för er.
Den smärtan är större än universum
och längre än floden
och högre än bergen
och djupare än havet
Det finns ingen rättvisa här på jorden, för hade gud funnits så hade han inte låtit ett litet barn plågas på detta viset.
Sov gott Alfons, fast det är med morfin, bara du slipper ha ont.
Jag finns ochså om ni vill, många varma kramar från Elisabet
Saknar ord...
Jag önskar att Alfons och ni får en fin sista tid, utan smärtor och ångest.
Skickar ALL styrka jag kan uppbringa till er!
Var rädda om varandra och ta vara på varje ögonblick ni har tillsammans!
Många kramar //Anna
Gråter... tänker... minns detta hemska besked med skräck...
Lilla Lilla Alfons, hemska jävla sjukdom...
Jag blir alldeles tom och läser om och om igen..."Det finns inget vidare".
Så detta är slutet för vår pirat? Han som har kämpat så länge och haft så ont och varit så dålig, men oxå han som har skrattat, lekt och levt så mycket.
Framför allt skrattat, lekt och levt.
Han berör mig så mycket - jag är ledsen över att han har så ont och klumpen i halsen växer och jag får svårt att andas.
Jag är glad för att han föddes in i er familj och får all denna kärlek och värme med sig in i nästa liv.
Ni finns i mitt hjärta och jag önskar och hoppas på att nästa inlägg från er innehåller ett mirakel!
Stora, varma kramar
våra tankar är med Alfons
Stackars stackars Alfons...
Dagar av ro och kärlek tillsammans önskar vi er.
Det gör så ont. Ilska och sorg.
Men Alfons ska inte ha ont mer.
Snön faller och jag hoppas ni får komma hem idag.
En stor kram från oss,
Anna o Micke
Nu finns inga tårar längre, bara tomhet. Denna förbannade tomhet.
Jag tänker på er, och hoppas att den sista tiden blir så lugn som möjligt.
piccolo piccolo Alfons.
Lilla lilla Alfons. Som du kampat.
Ro, stilla ro och förtröstan. Lev ert liv med Alfons, hoppas det blir starkt och långt.
Jag gråter när jag läser om att din kropp snart inte klarar mer. Du har kämpat så länge och haft så ont och nu har cancerhelvetet tagit över dig till slut.
Jag är så ledsen, ledsen för att du har varit tvungen att vara med om så mycket smärta under ditt korta liv. Men, påminner jag mig, du har ju oxå fått vara med om så mycket kärlek.
Mycket mer kärlek än smärta. Kärlek från din familj, släkt, vänner och även från helt okända människor, som jag. Det är mer kärlek än de flesta får under en hel livstid.
Käraste Alfons, hoppas att du är så pass vid medvetande att du hinner krama om alla dina kära innan du somnar in för alltid. Måtte det gå fort nu, nu när inga mirakel och inga behandlingar hjälper.
Jag tror att de andra änglabarnen blir glada när du kommer - jag tror att du får segla in till dem i ett riktigt sjörövarskepp. Där du är kapten och har lapp för ögat och riktig sjörövarhatt.
Jag tror inte att man märker att man dör, man somnar och sen vaknar man i en annan värld - och där finns ingen cancer och ingen smärta.
Jag tror inte heller, Alfons, att du kommer att sakna din familj - du hinner inte helt enkelt....
Innan du vet ordet av, så kommer din mormor, morfar, farmor, farfar, din mamma, pappa och dina systrar och du kommer att springa över ängarna mot dem - barfota och med ulligt hår på huvudet.
Jag vill att det ska vara så.
Sov gott, allra käraste Alfons.
En massa massa kramar. Jag tänker på er.
1000 styrkekramar från mig till er.
Jag säger som Evelina - vet inte om ni läser här eller om det betyder något, men vi tänker på er och på Alfons. /Becky och Niklas (och Nela med, från Sarajevo)
Å, Alfons! :ó( Jag tänker på er!
Jag blir så arg och så ledsen och tänker på er, alfons,catarina,christian,alma och vera men också på hela den övriga stora familjen.ta hand om varandra och alla kusiner.
Åh vad det gör ont att läsa om eran enorma kamp. Jag tänker på Er morgon middag kväll.
Orden låter så tafatta i allt det ni står i.
kramar i massor
En sådan sorg, en sådan smärta. Kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom, det är omöjligt. Det enda jag kan tänka är en stor vidrig känsla av panik.
Stor kram
Ibland ....talat Tystnaden..... för sig själv..................................
Mitt hjärta blöder med era hjärtan, med Alfons ont onda och med er smärta. Det gör så väldigt ont då knoppar brister. Många tankar och kramar från mig och min familj.
Kajsa Sigvardsson
Kära lilla Alfons och hela familjen,
Det finns ingen tröst man kan ge! Inga varma ord hjälper!
Jag läser er blogg varje dag och mina tankar finns med er hela tiden. Stackars stackars lilla Alfons!
Stor styrkekram från Anna (mamma till Gustav)
Åhhh, nej, nej nej...
Det finns inga ord som kan trösta,jag önskar att det fanns det. jag önskar ännu mer att det fanns något mirakel som kunde bota.
Smärtan är ohuthärdlig för er. jag som inte ens känner er eller har träffat den fina, fina pojken är helt tom och tårögd. Jag är så ledsen för er och för Alfons.
Hoppas att det liv som är - kan bli iallafall lite vackert !
Alfons, Alfons vilken piratkämpe!! Vad skönt att Alfons får komma hem och få vara med sina nära och kära sin sitta tid på jorden. (känns fruktansvärt att skriva så) Christian, Catarina, Alma-Lee och Vera ta vara på varje timme, minut och sekund med Alfons nu... Gör allt som Alfons orkar! Jag finns här ute i cybervärlden och tänker på er!! Kramar i massor!!
Det gör så ont i mig att läsa de rader som jag hoppades aldrig skulle komma.Tårarna bara rinner..
Det är inte rättvist att en liten pojke ska genomlida allt detta... Det är inte mänskligt att föräldrar tvingas stå maktlösa brevid och se sitt barn i sådana smärtor...
Mina tankar är hos er....
Har inga ord.....bara förtvilan
Lisa
Catarina & Christian, våra tankar finns hos er, lille Alfons sov och vila så mycket du kan. Det gör så ont att läsa era rader men sluta inte att hoppas ännu, hoppet är det sista som överger människan sägs det ju och att sluta hoppas känns så oerhört svårt. Läser hos er dagligen och det gör ont i mig när jag tänker på vad ni går igenom!
Många kramar
Nettan m familj
Mitt hjärta värker!
Det finns inga ord för denna livets oerhörda orättvisa.
Det är svårt att hitta de rätta orden...
Jag blir förtvivlad av att läsa vad som nu sker. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte blir så svårt och smärtsamt för lilla Alfons. Stackars, stackars hela er familj.
Jag tänker mycket på er och har följt bloggen länge utan att skriva. Jag har tack vare den och några andra bloggar börjat skänka pengar varje månad till Barncancerfonden.
Angelica
Vilken sorg!
Det var ju inte så här det skulle bli! Alfons skulle ju segra. 2007 skulle ju bli ett glädjens år.
Piraten skulle vinna över detta monster.
Det är med stor sorg och förtvivlan jag läser dina ord idag Chatarina.
Hoppas att Alfons sista stund hos Er får bli lite mindre smärtsam.
Jag tänker på er och önskar jag kunde trolla tillbaka er lille kille till ett friskt liv igen.
Nu ber jag om ett under. Ett mirakel.
Tänker på Alma och Vera också. Hur upplever de detta? Svårt att förstå som vuxen. Ännu svårare som barn kanske?
Kramar Er genom cyberrymden och hoppas att det hjälper - åtminstone litegrann.
Extra mjuka och varma kramar till dig Alfons!! Du tappre lille pirat!
Susanne i Östersund
Inga ord finns.
Men vi tänder ett ljus för Alfons.
Ni känner inte mig men jag tycker att jag känner er efter denna tid på bloggen. Det finns inget att säga, vanmakt och smärta river i bröstet. Fortsätt att stå på benen ni fantastiska människor. För Alfons skull och för hans systrar! Jag miste själv min man i cancer när våra barn var små och vet att för barnens skull orkar man det man måste!
Kramar och tankar från mig solveig
Det finns inga ord... så känns det. Men det måste finnas ord kvar, för familjen som kämpat så hårt. Ni verkar så starka, jag beundrar er för det, men avundas er inte. Jag känner er inte, men önskar jag kunde göra något för att göra skillnad...
Å mitt hjärta blöder.
Så overkligt. Så totalt omöjligt att greppa och ta in. Tänker på er hela tiden. Kramar och kärlek.
Tack för att du ringde och berättade Catarina. Har varit inne hos Lisa och Karin och bölat som jag sa att jag skulle göra. Dom kommer snart med besked om er önskan. Försöker skapa mig en lugn och fridfull bild av Alfons framför brasan med er alla tätt, tätt tillsammans lyssnade på Karin och Lisas sånger. Sånger från en tid som var fylld av glädje.
POk
Usch jag blir så berörd av detta, det är så fruktansvärt hemskt. Vet man om han kommer att klara sig ?
Vi tänker på er! Kram från Johanna med familj
Sitter just nu och tittar ut i kylan, som just nu letat sig ända in i hjärtat. Känner bara en stor tomhet och sorg över allt ni gått igenom. Hoppas att ni får komma hem idag och finna lite ro tillsammans. Tänker på er varje sekund och är så glad att jag fick lära känna er under Veras tid i magen. Ni är fantastiska på alla sätt.
Kramar
så overkligt. vet inte vad jag ska säga. Ni finns i mina tankar. krama varandra
Ja, så overkligt. Jag är helt stum av tårar, sorg, håltomhet - allt.
Den enda tröst jag kan hitta är att Alfons inte behöver känna smärtan mer.
Ta vara på varje sekund ni får tillsammans. Bevara allt i ert hjärta och minne.
Kramar Annelie
det är så sorgligt, jag känner inte er, men ändå vill jag skänka er en tanke i er smärta. Kram
Nej nej, inte ett barn till som måste stå ut med så mycket lidande och ändå inte få ngt för det...Det finns inga ord som kan trösta er ...hoppas ni kan finna lite ro när ni kommer hem och som du skrev,; nu är nu och sen är sen. Låt allt ta sin tid. Vi är många här som tänker på er. kram Maria
Jag är ledsen, förtvivlad, uppgiven och ARG!
Ja, mitt i den här stora sorgen, så är jag ARG! Vet inte vem jag ska vara arg på, men arg är jag.
Vill även uppmana er alla att ge blod och bli månadsgivare i barncancerfonden!
Nu får det vara nog med barn som dör i den här jävla sjukdomen!
All kärlek till hela familjen Löv. Krama Alfons från mig!
Nej, fy vad orättvist, jävla skitsjukdom. Denne lille kämpe, som fått utstå så mycket.
Ta vara på Er.
//Maria
Jag skulle så gärna vilja ta en del av Alfons, och er, smärta, något jag är övetygad om att alla som läser om er kamp vill.
Jag kan inte en föreställa mig den sorg, smärta och tomhet som finns inom er. Er situation är inte rättvis, inte begriplig. Jag hoppas på ett mirakel, på att lilla Alfons ska få bli frisk och smärtfri.
Många kramar till hela er underbara familj, och extra kramar till Alfons, som är tapper som få!
Vilken ofattbar smärta och så grymt livet är. Jag har läst har varje dag under flera månader men inte kommit mig för att skriva något förrän nu. Lilla fina Alfons, som han har kämpat. Jag gråter med er, och mina tankar är med er.
MÅnga kramar.
Finner inga ord. Livet är så oträttvist. Varma tankar från mig.
MALIN
Älskade vänner!
Trodde allt hemskt redan var upplevt men se livet hade fler hårda slag att ge.
I tanken är jag med er genom denna livets svåraste stund.
I tanken håller jag om er alla, hårt, hårt & hårdast.
Känns skönt att veta om den kärlek som finns hos er & närheten till varandra.
Håll om varandra. C
Alfons, vad du kämpar! Vilken pirat du är. Vilket monster du slagits mot, det fulaste monstret man kan tänka sig.
All kärlek.
Helena
Alla mina tankar är hos er. Alla mina tankar, och alla mina tårar.
Ååh! Det var ju INTE så här det skulle bli. Tårarna bränner, klumpen i halsen trycker hårt. Stackars lille pirat-Alfons hoppas du får vara hemma med din älskade familj den sista tiden utan den hemska smärtan. Håll HÅRT om varandra och försök finna styrka i er kärlek till varandra.
Varma kramar! Yvonne
Ingen ord rækker til! vi tænker på jer.
kram
Fam. Nielsen
Äkta riddare, pirater och prinsar stannar inte länge på varje plats. De har många äventyr att uppleva, många drakar att fälla och många kungariken att erövra. Vi gråter här hemma för familjen Lövs skull, för er som verkligen har blivit utsatta för det värsta tänkbara. Men det finns alltid ett vidare. För Alfons ska nu få lämna smärtan och sjukdomen bakom sig och segla vidare med piratflaggan i topp. Han behöver känna vinden i ryggen och det enda som kan ge honom ett lyckligt avsked är förstås att hans mamma, pappa och småsystrar är där och vinkar av honom. Med tårar i ögonen men utan att försöka hindra honom.
Ni är så fantastiska och jag önskar att jag kunde vara en lika fin, stark och trygg förälder som ni verkar vara, Catarina och Christian. Alfons har åtminstone varit ett mcket lyckligt lottat barn på den punkten.
Ni har all vår beundran och enorma medkänsla.
hej min kära kusslussa.det var längesedan vi hördes o jag får en kall hand som kramar mitt hjärta när jag läser om livets orättvisa som har slagit dig så hårt.hoppas ni kan finna någon glädje i några stunder,o jag vet att din son iallafall har fått den bästa mammaett barn någonsin kan önska sig.tänk om vi hade vetat allt detta när vi växte upp.tur att man inte kan förutspå sin framtid.du vet att jag finns här,jag kommer alltid att finnas här,ock om du någon gång behöver din gammla kusin kommer jag släppa det jag har för att finnas hos dig.älskade dig när jag växte upp,älskar dig nu ock kommer alltid att göra det.mitt tel är o735-100979.mail,[email protected] på dig .ps läste din karin boye.hon e grym o skänker mycket tröst i svåra stunder.
Älskade älskade ni. tårarna rinner ner för mina kinder, oändligt många tårar. aldrig i mitt liv har jag gråtit som nu. lilla fina killen, så fint det var igår att få sitta ensam med honom. bara hålla hans hand, o höra hur han andades. så stilla så stilla. kan inte förstå, vill inte. så skönt att vi är så många, så många axlar att gråta mot. jag älskar er alla oändligt.
Åh önskar så att det inte fanns cancer och att barn ALDRIG drabbades av sånt här. Livet är så orättvist!
Önskar och hoppas att ni får ett fint slut tillsammans... och att Alfons inte ska ha ont. Tänker på er och hoppas ni finner styrka och tröst för Alfons skull.
Hälsningar från en som inte känner er, men känner MED er!
Tankarna virvlar...finns där hos er hela tiden. Hoppas Alfons får vara någerlunda smärtfri. Kramar om er Birgitta
Så ledsen för er skull!
kämpa!
Vad ska man säga - man känner sig otillräcklig.. Jag försökte ge blod, men värdena var inte höga nog. Tänker på er o går in flera gånger om dan. Hoppas Alfons får vara så smärtfri som möjligt.
Så tungt och ledsamt. Håll värmen hos varandra, måtte allas vår älskade Alfons slippa smärtan nu.
Kramar från Anneli
Jag finns i Vä fre-sön om ni behöver hjälp med något, handla kanske? Samma gamla mobilnr som alltid 0733-823524.Bara ring, Kram!
Älskade alfons
Alma o Vera, ni har en sån otroligt vacker bror, som har kämpat så länge. Pussa honom från mig o mio. 4,5år och en sjörövare vars like aldrig skådats. Catarina o christian jag tänker på er kramar
Gråter själv nu över Alfons öde. Vi känner inte er men jag har följt er sedan förra
våren. Min flicka skall ligga i samma säng och rum och få MIBG-behandling 20 mars.Hade hoppas så att Alfon skulle klara detta. Slängs tillbaka till all gråt och smärta 2000-2001, men det vände ju.Vi fick ju samma besked som ni och åkte hem. Ni skriver så fantastiskt bra. Ev gör vi en blogg.
Men jag kommer aldrig att kunna skriva som ni båda. Så mycket sorg och smärta vissa barn och familjer skall behöva uppleva, medan andra åker på räckmacka.Många okända kramar till er alla. Ni har ju så fina människor runt - men det hjälper ju inte.
Gråter själv nu över Alfons öde. Vi känner inte er men jag har följt er sedan förra
våren. Min flicka skall ligga i samma säng och rum och få MIBG-behandling 20 mars.Hade hoppas så att Alfon skulle klara detta. Slängs tillbaka till all gråt och smärta 2000-2001, men det vände ju.Vi fick ju samma besked som ni och åkte hem. Ni skriver så fantastiskt bra. Ev gör vi en blogg.
Men jag kommer aldrig att kunna skriva som ni båda. Så mycket sorg och smärta vissa barn och familjer skall behöva uppleva, medan andra åker på räckmacka.Många okända kramar till er alla. Ni har ju så fina människor runt - men det hjälper ju inte.
Gråter själv nu över Alfons öde. Vi känner inte er men jag har följt er sedan förra
våren. Min flicka skall ligga i samma säng och rum och få MIBG-behandling 20 mars.Hade hoppas så att Alfon skulle klara detta. Slängs tillbaka till all gråt och smärta 2000-2001, men det vände ju.Vi fick ju samma besked som ni och åkte hem. Ni skriver så fantastiskt bra. Ev gör vi en blogg.
Men jag kommer aldrig att kunna skriva som ni båda. Så mycket sorg och smärta vissa barn och familjer skall behöva uppleva, medan andra åker på räckmacka.Många okända kramar till er alla. Ni har ju så fina människor runt - men det hjälper ju inte.
Tårarna rinner. Jag känner med er, kan förstås inte veta hur det är, men om det gör ont hos mig, jag okända bloggläsare som följt er i snart ett år, då kan jag nog inte ens föreställa mig hur det känns för er.
Jag tänker att Alfons liv kanske inte blir så långt, men ett liv med er som föräldrar Catarina och Christian, och Alma-Lee och Vera som syskon, det måste vara det absolut finaste liv man kan få.
Min mamma var i jordelivet dagmamma, och jag tror jag kan lova att på andra sidan finns hon och tar emot Alfons med öppna armar när det är dags.
Kärlek och styrka.
Mina tankar är hos er.
Alfons är viktig. För alla som läst här så gör Alfons, och er förmåga att skriva i ljusa tider och i mörka tider, en stor och viktig skillnad. Vi har fått erfara hur hemsk sjukdomen kan vara, hur föränderlig, förunderlig och förbannad världen kan vara. Vi vet vad våra medel till barncancerfonden kan göra för skillnad. Kanske aldrig för Alfons, men för andra, andra små glada pojkar.
Det finns inget att säga, jag tänker på er hela tiden. Jag hoppas att Alfons får vara så smärtfri som det är möjligt.
Kram
Älskade ni. Det gör bara för ont för att förstå, en sådan sorg borde vara förbjuden, den smärta Alfons måste stå ut med. Det borde inte få finnas.
Det finns inga ord, bara tårar och förtvivlan.
Jag älskar er. För alltid.
Nej, det går inte. Inte bara försvinna. Jag ska hjälpa till, så att man kan förinta denna elaka sjukdom.
Vill bara säga att mina tankar är hos er! Har läst här anonymt många gånger och hoppats att det skulle vända för Alfons. Nu finns inga bra ord att ge, men ta vara på varandra!
*kram*
Sorg.
Nu får Alfons vara hemma. Med en hand i vardera armhåla på er Catarina o Cristian, får han känna sig älskad och omsluten av hela familjen 24 timmar om dygnet de dagar eller veckor eller månader som han får vara kvar här.
Så länge ni minns Alfons kommer han att leva.
Vad ska man skriva,vad ska man säga.
Det finns inga ord,sånt här borde bara inte få hända. Ibland är livet bara ett stort jävla fucking asshole! Förlåt fula ord.....
Mina varmaste tankar till er fina fina familjen Löv!
Jag finner inga ord, men ni finns i tankarna
Hope is important because it can make the present moment less difficult to bear. If we believe that tomorrow will be better, we can bear a hardship today.
Thich Nhat Hanh (1926-)
Det gör så ont, det är så svårt att förstå, man blir så ledsen. Vi hoppas så att Alfons slipper ha ont och att han orkar vara vaken lite grand och att han får somna utan smärta. Och hoppas att ni får vara hemma eller där ni önskar. Många kramar Sara och Anton
finner inga ord.....bara tomhet jag har läst eran blogg idag och efter att ha läst den tio gånger förstår jag ändå inte orden.....sissta striden är här med stormsteg som ni beskrev det på er blogg för några månader sedan.....vilken kämpe han är Alfons...han är den största kämpe som finns i hela universum...till sin hjälp att ta denna sissta strid har han världens finaste föräldrar och vackraste systrar den finns inga helldre man skulle vilja rida sissta sträckan med än er.............
Maria
Det är så orättvist...
VARMASTE KRAMAR
- Bina med familj
Jag tror att alla änglabarnen har lite tråkigt där uppe, så då måste de välja ut en alldeles speciell pirat så att det blir lite fart och fläkt! Dock tycker jag att de borde ta lite mer hänsyn till att det faktiskt finns många många andra här nere på jorden som också vill ha kvar sin tappre riddare, inte minst Alma-Lee och Vera. Ta hand om varandra i sorgen. Många kramar.
En sådan smärta, en sådan oerhörd sorg. Mina tankar finns ständigt hos er. Många kramar.
Så ledsamt och orättvist det är ibland, livet. Jag är så ledsen för er skull. Hoppas att ni får vara hemma i lugn och ro och att Alfons ska slippa ha ont.
Det har gått några månader sen Christian skrev på min blogg och bad mig sprida bloggen om Alfons till fler läkarstudenter runt mig.
Jag har följt er på håll, lärt mig mycket av det ni upplever och skriver, skrivit en liten hälsning tillbaka nån gång och hoppats på ett under.
Nu läser jag att ni är i den svåraste av stunder, att tiden för kamp är över och sorgen tar vid.
Om ni orkar vill jag gärna fortsätta läsa, fortsätta lära av er, och flera läkarstudenter med mig. Kanske blir vi bättre doktorer av att få följa er en bit på vägen.
STOR kram!
Jag skrev en gång i bloggen att om jag var ett barn med cancer skulle jag vilja ha er som föräldrar. Jag säger det igen. Jag kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom! Skönt ändå att han mest sover nu och slipper den fruktansvärda smärtan. Ta hand om Alfons och om varandra, var arga och ledsna och allt ni behöver vara!
Tänder ett ljus, torkar en tår och tänker på er.
Ta hand om Alfons och varandra. Det är en tuff tid ni kommer att ha framför er, men mi har många som tänker på er och som gärna skulle vilja hjälpa till på något sätt! Alfons har varit en fantastisk kämpe, en supertuff riddare, men nu är det snart dags för honom att fara vidare till nya uppdrag. Men jag vet att han i sitt hjärta kommer bära med sig bilden av sin underbar familj här på jorden. En familj som gjort sitt bästa och lite till för sin riddare! En familj som så gärna skulle vilja ha sin tappre riddare kvar. Alfons kommer för alltid att finnas hos er, glöm inte det!
Jag hittar inga br aord att skriva . Vi tänker på er hela tiden och gråter. Önskar att Alfons får vara smärtfri och tillsammans med sin fina familj. Ta hand om varandra och njut av tiden tillsammans.
Alfons kommer alltid att finnas i era hjärtan.
Finns det något vi kan göra så säg till, även om vi inte känner varandra så bra.
många kramar Emma, Robin, Vilma och Alice
Jag tänker på dig lilla Alfons, det är inte rättvist, du har hela livet framför dig! Kämpa, kämpa! Förstår om det är svårt, ta dö på cancerhelvetet en gång för alla! Lycka till. Kram
"allt har sin tid, det finns en tid för allt under himlen; en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja [...] en tid att älska...
tänker på er
Det är smärtsam att läsa :(
Det var jag som skrev det som står ovan.
Det gör så ont att läsa att Alfons har så ont. Så ont skall inte ett barn behöva ha. Han skall må bra, gå på dagis, hoppa och skutta, sjunga och dansa. Inte så här som Alfons har det. Det finns nog inga ord i världen som kan beskriva eller lindra det ni går igen nu. Den enda tiden vi har är den vi har nu. Önskar att jag kunde skicka alfons någon lindring eller styrka till er för att ni skall överleva det ni går igenom som familj, som mamma och pappa som bror och systrar. Ta vara på stunden som den är. Styrkekram.
Jag tycker så synd om er lilla familj, ni får utstå så mycket hemskheter och inte minst Alfons. Det är så orättvist när barn blir sjuka och har ont. Vi tänder ett ljus varje kväll och tänker på er. Jag vill göra något för er på men man känner sig alldeles hjälplös. Stackars er och Alfons, inga barn ska behöva må dåligt och ha ont...Jättemånga tankar till er
Följer er kamp. Det gör ont ont att läsa det ni skriver.
Läser ofta, men aldrig skrivit ngt. Lämnar här ett avtryck.
Ont!
Finner inga ord. Det värsta är när barn får lida. Hoppas att det blir bättre dagar inom kort.
Lycka till!
Det är tungt att höra om att det växer så explosionsartat i stackars Alfons.. Förstår att det måste kännas helkonstigt, helknäppt, ett kaos av känslor. Det ÄR helt fel.. jag hoppas fortfarande på under, på mirakel för er goa kille.
tänker på er
kramar Monica
Mina tankar är hos er, det smärtar så mycket att läsa det ni skriver.Ta hand om varandra och hoppas att Alfons inte har ont, det finns inget värre än att se sitt barn lida. Många kramar till er alla fem / Ann-Helen
Jag beklagar så hemskt mycket för det fruktansvärda beskedet!
Orden känns så futtiga... Men jag hoppas att ni orkar kämpa och att ni får en bra sista tid tillsammans.
Alla tankar hos er nu. Vilken fruktansvärd tid ni har haft bakom er och fortfarande har framför er och i nuet. Jag kan inget annat känna än en djup orättvisa och sorg. Trodde så på att Alfons skulle klara den här sista striden!
Alla kramar till er också. Även om det inte hjälper nu
Jag har redan lämnat några rader tidigare idag, men kan inte sluta tänka på er.
Har läst inlägget för säkert 100:e gången. Fattar ändå inte vad jag läser.
Det är för stort.
Lider så med Er och hoppas sista tiden med Alfons blir så smärtfri som det är möjligt och att ni kan vara honom nära i så lugn miljö som det är möjligt.
Tänker på Er!!
Susanne i Östersund
Nej! Det får inte vara sant! Är det verkligen helt säkert att det inte finns mer att göra? Läser vad Gunvor här ovan skrivit som visar att hon fick samma besked som ni 2000-2001 och som nu är där fortfarande med sin flicka. Ge inte upp! Inte ännu! Läser också om Felicia Hård, vars pappa har gett ut en bok och som fick Helixorbehandling och sedan överlevde flera år. Är Helixor en möjlighet? Kanske kan man få lite tid - och kraft så att HAPLON trots allt kan bli av! Ta kontakt med Vidar-kliniken tex! Snälla, snälla GE INTE UPP!
Blir så ledsen för Er skull och alla barn som har cancer. Satt och grät på jobbet när jag läste dagboken idag. Har hela tiden hoppats att Alfons trots alla hemska tumörer skulle klara det! Varma tankar till Er!
Ni verkar vara sådana fina människor.. Och Alfons är en speciell liten grabb med stor personlighet.. Ge varandra massa kärlek nu, man vet aldrig vad som hända skall... Glöm inte att mirakel visst sker!!
Tänker på er...
Vi tänker på er.Fredrk m familj
Jaf hoppas att Alfons aldrig mer behöver ha ont. Och jag hoppas att ni, familjen, tar er igenom den här svåra tiden och kan komma ut på andra sidan. Finns inget man kan säga för att det ska bli bättre...
Styrkekramar
Tusen tankar till er.
Stor kram, tusen rosor...mången styrka. Lider med er.
Finns inga ord som räcker till. Önskar att jag kunde skriva något som kunde hjälpa, men jag kan bara skicka mina tankar till er. Kramar!
Varmaste, varmaste. Tack för att ni ringde i går. Önskar att jag som Burt i "Lödder" kunde knäppa med fingrarna och plötsligt vara med er alla i Skåneland, Men i tankarna är jag med er,ja Mats och ungarna också.Varma, varma kramar och vi hörs!
Antar att ni inte har tid att läsa alla 140 kommentarer ni får på inläggen.. Jättebra att ni verkar få ett sånt stöd från både bekanta och okända människor iaf! Hoppas verkligen saker och ting blir bättre för er till sist.
Sitter här alldeles för långt ifrån er ensam på ett hotellrum. Känslan går inte att beskriva, tomhet är närmaste jag kan komma. Kändes overkligt och sjukt bissart att säga "adjö" till Alfons igår. Ifall något skulle hända medans jag var borta. Jag kan fortfarande inte förstå vad som håller på att hända, vill kanske innerst inne inte förstå. Önskar jag kunde göra som man gjorde när man var lite, bara hålla för öronen, blunda och skrika så allt försvinner. Men det går inte för verkligheten är något helt annat.
Vi har alla gått och hoppats och önskat så länge nu att det inte känns som man kan sluta. Vill, vill, vill att det ska ordna sig. Men vad ska man göra nu när sanningen stirrar en djupt in i ögonen.
Tänker så på er Catarina och Christian alla känslor och tankar ni måste ha. Vad lilla Alma känner. Vad Alfons, älskade Alfons känner och tänker.
Det är så jävligt, så hemskt. Gör bara ont i mig och önskar att jag kunde sluta känn. Tänk då hur ni har det, hur Alfi har det. Overkligt...
Tänk på att vi är många som finns här runt er och känner allt vi kan med er. Här finns alltid en axel stt gråta mot eller en famn att finna värme i. Den lilla styrkan jag har kvar inom mig vill jag gärna ge till er. Ni behöver den mer än jag.
Alfons, Alfons tänk goda tankar om änglar och mysiga moln. Om något varmt och mjukt som kommer möta dig. Jag kommer sakna dig varje dag i resten av mitt liv. Skulle i ett ögonblick byta plats med dig. Det här känns inte rätt, inte någonstans.
Jävla cancer, jävla skitliv, jävla orättvisa fucking värld. Allt känns så jävla fel.
Älskar er av hela mitt hjära.
Kramar
Jag tänker på er ofta... Det finns inga ord som beskriver det ni går i genom. Var rädd om varandra!
Kram kram
Ja Therese, vad ska man göra nu när sanningen stirrar en djupt i ögonen. Jag vill inte tro att kampen är över. Vill inte!! Vägrar tro att jag har sett alfons för sista gången, detta händer bara inte. Det får bara inte hända.
Finner ingen ro någonstans, någon tid på dygnet. Känner mig mest illamående och yr.
Therese, jag skickar en stor kram till dig. Tänker att du behöver den där du är. Ta hand om dig!
Catarina. Christian. Alma-Lee. Vera.
Det är Ofattbart, beskedet idag.
Jag vet inte hur ni gör, hur ni förbereder er inför det som komma skall...det går nog inte.
Livet kommer aldrig att bli detsamma.
Jag önskade in i det sista att livsgnistan skulle vara starkare än sjukdomen, jag hade fel.
Alfons finns fortfarande, hans hjärta slår en stund till.
Många varma och innerliga hälsningar Cissi
Tårarna rinner längs mina kinder. Finner inga ord. Tänker på er i er djupa sorg och smärta. Livet är så fruktansvärt orättvist. Söta lilla Alfons, tänk vad du kämpar.
Många, många tankar till er. Önskar att ni får vara tillsammans hela familjen och att Alfons slipper ha sådan smärta.
Kramar
Johanna med familj
Kramar
Jag läser det ni skrivit om och om igen. Känns så orättvist att det skulle gå så här för er lille kämpe.
Jag kan inte mer än hoppas att er sista tid med Alfons blir så bra som det nu går. Och att Alfons ska få vara så smärtfri som det är möjligt.
Kramar och tankar till er!!!
På ren skånska: MÖG!
Alfons; min pappa tar hand om dig i himlen, han är en hejare på att kittla en till man kiknar av skratt och stor och stark med en mjuk famn!
Jag hoppas att du inte har ont nu, Alfons.
Många, många tankar till er alla som finns i Alfons närhet. Mitt hjärta gråter.
Varma kramar till er och några till till barnen.
Jag är så oerhört ledsen för er skull. Som ni har kämpat. Som Alfons har kämpat. Hoppas att Alfons kan få ha mindre ont och att ni kan finna en sista ro tillsammans. Allt kan sannerligen inte ha en mening, inte när det inte finns lyckliga slut.
Har oxå en liten Alfons.....
Tar så illa vid mig å kan inte sluta att gråta. Att det kan få vara så orättvist!! Hur kan folk tro på en gud när det är såhär!
Massor med kramar!!!!
Jag hittade den här bloggen för några timmar sedan, och de timmarna har jag spenderat klistrad framför skärmen, nedför kinderna rullar tårarna, allt större och snabbare i takt med varje ord jag läser. Jag vet inte vad jag ska skriva, men vet att jag måste agera efter impulsen att låta er få veta att jag berörts djupt av Alfons berättelse och att jag tänker på er.
Fick i april förra året veta att jag själv har en hjärntumör, så jag vet att alla ord räknas. Även om de inte kan ändra på någonting, eller ens ta bort det minsta av smärtan, så stärker ändå det stöd som gör att man slipper känna sig ensam i kampen, både som anhörig eller drabbad.
Alfons är verkligen inte ensam, och det är ljuset i allt det mörka, trösten till allt det sorgliga.
*gråter med er*
*stor styrekekram*
Ute i natten faller snön som ett stort mjukt täcke o hela tiden tänker jag på Alfons & Er.
Innerliga Tankar, Kramar & en Blomma
Babsan
älskade liten. nu är stunden här och du ensam måste möta din stora rädsla; döden. jag önskar så att jag hade kunnat stå vid din sida och mota bort vidundret, men det har gått för långt nu, det vet jag. den förfärliga cancern äter din kropp och vi kan bara maktlöst se på. jag vet att du är rädd och allt jag kan säga är; det är ingen fara, vännen. släpp taget. när du gör det så slutar det göra ont och du får klättra ombord på det stora piratskeppet och känna den salta vinden i ansiktet. sätt segel och håll kurs rakt västerut och när du har kommit ett helt varv runt så står vi på kajen och väntar på att bli upphämtade. du får nog segla några varv för att få med alla som älskar dig, för vi är så många, så många. om du får tråkigt mitt ute på oceanen så är det bara att klättra upp i utkiken och greppa kikaren, så kan du se oss vinka till dig. alfons gunnar malkolm löv, den störste piraten i vår tid!
Alfons, jag finner inga ord här och nu, sjunger istället, sjunger om och om igen, högt och falskt men av all min värme -den är till dig, den vackraste visan jag vet...
Jag vill inte skrämma dig, jag vill bara locka dig att se -ja att se...
Kraften finns hos dig och mig, styrka är att se sig själv så här -just så här...
Ty himmelen och moder jord, orkar bära våra liv en stund -liten stund...
Och om du känner hjälplöshet, vet att liten kan bli riktigt stor -väldigt stor....
NEJ, det är inte rättvist. Du är så fin Alfons!!
Ni är i minna tankar och minna drömmar.
Kramar till hela familjen.
Har följt Alfons från Noels blogg och det kändes tidigare så hoppfullt för er. Det var chockartat att läsa ert inlägg nu. Jag hoppas så att Alfons skall få bli smärtfri och naturligtvis också på ett mirakel som kan vända allt.....
Jag hittade (liksom Anders) också denna blogg för första gången för bara en stund sen, men har berörts djupt av Alfons livsöde. Vår familj är nog en av de som åkt på "räkmackan" som nån pratade om. Det jag ikväll läst om Alfons har fått mig att inse att vi måste alla vara tacksam för det liv vi och våra barn har och verkligen ta vara på varje dag vi har tillsammans. Det är det enda som egentligen betyder något. Rätt vad det är så är det för sent, och då är det också för sent att ångra det som blev ogjort och osagt...Fånga dagen! Mina tankar är med dig Alfonso...
vinterstormen viner kring husknuten och skriker ut sin vrede över att en älskad liten pojke håller på att lämna oss....en modig liten pojke med en modig familj full av kärlek....låt den kärleken bära er i denna svåra stund...men orättvist är det...
Har läst alla era inlägg från början till slut nu, kunde inte slita mig från bloggen. Tårar har runnit ner från kinden och jag bara kan inte förstå! Men vilken underbart söt kille ni har.
Tänker på er!
Massa Kramar
Kunde inte slita mig från eran berättelse om eran fina lilla kille! Tänker på er!
Massa Kramar!!
Varmaste, varmaste kramar och tankar.
Jag tänker på er och lider med er!
Lilla, lilla älskade Catarina!
Skulle bara vilja hålla dej i min famn & kunna säga att allt blir bra men orden har plötsligt tappat sin betydelde & det finns inte längre något som blir bra igen. Livet blir aldrig detsamma, utan Alfons.
Livet blir annorlunda & med en helt annan mening.
Skulle vilja hålla om er alla. Kram C
En massa massa kramar! Tänker på er.
Har följt er blogg sedan i somras, tappre lille Alfons har gjort ett mycket stort intryck på mig. Skickar många många kramar till hela familjen. Det är så orättvist!
Vissa frågor finner inga svar. Alla ord känns så fattiga och tomma, mitt hjärta blöder för er lilla pojke och för er föräldrar, syskon och övrig familj. Det går inte att föreställa sig det helvete på jorden som ni lever i, så ofattbart grymt.
Ni finns i mina tankar och i mitt hjärta.
Jag har inga ord. Men jag ber för er och tänker på er. Alltid. Finns det något jag kan göra så gör jag det.. Vad som helst.
Ni finns i mitt hjärta.
Kärlek.
/Linn
Undrar så hur ni har det just nu. Hoppas att ni orkar finna lite ro tillsammans. Läste en fin, och kanske lite hoppfull, dikt av Erik Blomberg som jag gärna vill ge till er:
Var inte rädd för mörkret
Ty ljuset vilar där
Vi ser ju inga stjärnor
Där intet mörker är
I ljus irisringen du bär en mörk pupill
Ty mörkt är allt som ljuset med bävan längtar till
Var inte rädd för mörkret
Ty ljuset vilar där
Var inte rädd för mörkret
Som ljusets hjärta bär
Å, vad jag tänker på er hela tiden. Min enda önskan, förutom ett mirakel förstås, är att ni får den ro och stillhet ni behöver.
Ge Alma en stor kram från oss. Jag undrar så hur just hon tacklar detta. Men med så fina människor omkring sig så...
Lille, lille Alfons. Tänk vilka avtryck du gjort på så många människor, för dig både kända och okända. Du kommer att finnas i många hjärtan lång, lång tid framöver. Liksom ni andra.
Kram Jennie
Kära, kära Alfons med familj!
Vi har som många andra följt Alfons tappra kamp. Vi har en dotter lika gammal som Alfons och hon fick en neuroblastom-diagnos i juni 2005. Hon är nu färdigbehandlad. Vi fick behålla livet. Men det kunde lika gärna ha varit vi som är i er situation nu. För livet är ju så oberäkneligt, så orättvist. Vi känner så starkt med er och lille Alfons finns i våra tankar. Håll fast vid den kämparglöd som vi imponerats av hela tiden. Håll fast vid livet, håll fast vid varje andetag. Alfons kommer alltid finnas i våra och många andra barncancerfamiljers hjärtan. Många kramar från Signes familj.
Kära ni. alla tankar går till er.
Står i butiken bland alla blommorna o tänker på Er. Ett stort fång Blomster sänder jag med mina tankar & många Kramar
Babsan
" Det är nu som är nu. Det är sen som är sen." brukar jag säga. Att ni älskar varandra är det största som finns.
Jag är säker på att Linn och Henke tar emot Alfons, att de kramar honom och leker med honom och stöttar honom i en ny värld utan jobbiga mediciner och plågsamma sjukhusbesök. Ni finns ständigt i mina tankar.
Jag är så fruktansvärt ledsen för er skull. När vi låg på avd. 65 med vår nyopererade 1½-åring tänkte vi aldrig på att barn med cancer kämpade, överlevde och dog alldeles nära oss. Nästa gång vår son ska opereras kommer jag att tänka på Alfons och alla andra barn och deras familjer som går igenom detta helvete som er familj har just nu. Jag önskar så innerligt att ett mirakel ska inträffa och att Alfons ska få bli frisk. Ni finns i våra hjärtan.
Det är svårt att finna orden. Vad säger man när människor råkar ut för det värsta som kan hända?
Mina tankar finns hos er.
Martina
Läser de ofatbara raderna om o om igen. Kan inte förstå, vill inte...Men måste. Catarina du starka kämpande flicka som blivit stor och en sån fin mamma. Varför skulle detta monster ta din sons kropp i besiktning? Varför tog den sig rätten att göra så? Frågorna är många svaren så få. Alfons du lille tappre kämpe, nu är smärta och rädsla snart över och du får segla ut i ditt Piratskepp på evinerlighetens hav. Mina styrketankar finns hos er ni fantastiska människor. Kramar om er
Fy bubblan va taskigt, orättvist mot en sådan kämpe. Sänder er tankar och medkänsla fast jag för er är en helt okänd person.
Jag skickar mod och styrka till er i denna svåra stund. Jag känner själv att jag inte har tillräckligt och jag är ändå så långt ifrån.
Jag vet hur svårt ni har det just nu och jag önskar att Alfons och ni får en bra tid hemma, utan smärtor och ångest.
Ta hand om varandra och ta vara på varje ögonblick ni har tillsammans! Alfons kommer alltid att finnas i era hjärtan.
Jag finns här om ni vill prata, eller om ni vill maila.
Tårarna rinner. Jag är så ledsen för eran,och Alfons skull.
Önskar att de fanns nåt jag kunde göra.
Det är så orättvist :-(
Varmaste kramar till er och eran fina,modiga kille!
Lilla lilla Alfons som har det så jobbigt just nu.Hoppas att du känner att du är inbäddad i kärlek.
Vi är så ledsna
Jag tänker på Er mest hela tiden..
Vi har precis kommit hem från sjukhuset efter ett besök hos sambons onkologläkare..all cancer är jävlig..men både sambon och jag tycker det är lite extra jävligt och orättvist att små oskyldiga barn ska behöva drabbas..vi skänker redan pengar till cancerfonden pga sambons sjukdom..men efter att ha följt Alfons och andra barn via internet så kommer jag även att bli "en vän för livet"..kampen mot denna sjukdomen får aldrig ta slut..
Alfons och Er kamp har berört mej djupt..Ni borde ha vunnit!!!
Kram Louise
nej, nej, nej..Kan inte cancer utrotas?? Hur kan nån så elak sjukdom bara få finnas.
Tänker på Alfons å er i massor. Hoppas att det kan hjälpa lite även om det bara är en droppe i ert stora hav.
Kramar Jessica
hej!
har följt lille alfons ett bra tag nu, men aldrig skrivit någonting. jag hittade er via noels blogg...
det finns verkligen inga ord...
fast att jag inte känner någon av er, så tänker jag ofta på er.
ni verkar så fina - hela familjen.
en stor kram till er allihopa.
maria.
Jag tänker på er.
Nej!, nej! Mina tankar är hos er nu. Vad finns det mer att säga?
Ni finns i mina tankar.
All styrka vill jag skicka er.
Kram.
Har precis som så många andra här följt er sjukdom och det är rent ut sagt för JÄVLIGT att det ska behöva bli ett sådant SLUT, efter att ha kämpat så länge och varit så tapper!
Vi tänker på er familj!
Catarina!
Stackars, stackars dej.
Håll Alfons i handen så är han trygg när han går ombord för att lära känna gammelmorfar.
Kram C
Inga ord tröstar er nu, men ändå vill jag säga att hur orättvist livet än har tett sig för er kan ingen jävla cancer ta ifrån er alla mysiga, lyckliga, roliga, busiga och glada studer ni har, har haft och kommer att ha tillsammans. De stunderna ska alltid vara större och viktigare och betydelsefullare än allt tråkigt och ledsamt cancern har gjort er familj. Håll om varandra...
Å så otroligt hemskt och orättvist! Hittade den här sidan idag och har suttit och läst och gråtit länge nu. Vet inte vad jag ska säga, alla ord känns för små och fjuttiga för att kommentera detta helvete ni måste befinna er i! Ni finns i mina tankar! Kram Maria
Har läst länge men inte skrivit något innan. Och nu finns egentligen inget att skriva längre. Jag hoppas att Alfons inte ska behöva ha så ont och att ni är tillsammans allihop.
Sitter här och tittar ut över den gnistrande snön och hoppas innerligt att Alfons slipper ha ont. Ont i era hjärtan vet jag att ni alla har och vi är många med er på färden. En färd som kom på tok för tidigt. Ibland undrar man verkligen vad meningen är... Jag förstår bara inte och vill verkligen inte förstå heller! Det enda jag förstår är att det är fel! Det enda jag vet är att nu är nu, det är det enda någon av oss kan ha en garanti på. Kram.
Förstår att allt bara gör ont och att allt är kaos. Kan bara säga att jag tänker på Er, även att jag inte känner Er!
Kramar i mängd! Ni är i mina tankar dagligen och ibland också på nätterna. Njut av varje sekund tillsammans och hoppas på att det kommer nya dagar, utan smärta. Mina tårar rinner, allt känns fel. Varför ska ett barn behöva lida på detta vis?
Vad ont har det väl gjort?
Barn är väl skapade för skratt och lycka?
inte för gråt och förtvivlan?
Att stå bredvid utan att kunna lindra sitt barns skräck
måste väl vara den största skräcken en förälder kan ha?
Önskar, önskar att livet blir lättare för er alla snart och att ni får vara tillsammans allihop, ett helt liv! Kram, Eva
Tänk sådan mognad ni har och kan uttrycka det. Blev avrådd att gå in, för jag gråter ju bara efter 7 års barncancerhelvete. Men när strömmen kom måste jag bara sända en hälsning. Tänk full snöstorm och sedan vilken orkan ni måste ha i era liv just nu. Vad är då lite snöflingor för resten av skåningarna. Suck.Vilken underbar kille när han säger "vilken otur" när han är så dålig. Tänk vad dessa skall uppleva. Många kramar från en medmänniska någon mil bort i samma situation, nästan men ännu med en behandling väntande.(efter 6 år då man bara lämnade henne i sitt öde -inget kan göras. )Under kan ske, men medger det ser mörkt ut.
"I know, someday You'll be the sun in somebody elses sky, but why,
why can't it be mine?"
hej! igen..
är hemskt ledsen.. över nyheten..
man vet inte orden..
allt jag kan säga som tröst är...
Alfons är en levande ängel han har berört många människors hjärtan och även om man fortsätter kampen,så han han gjort mer för oss på jorden än vad det flesta har. och han kommer alltid finnas i mitt hjärta iaf, han har stöd ifrån så många okända och kännda....
och ni skall känna er stolta som föräldrar..verkligen...alfons är nog oxå stolt, han är en ängel utan vingar han kom inte för att dö utan för att beröra att ge kraft åt andra personer, visst tänker ni men det är inte rättvist att han skall dö.. inte han. men man kan inte göra mer än det ni har gjort eran kärlek har säkert fårr alfons att leva vidare mycket längre, ni ger honom hopp, är förkrossad och gråter. men jag vet att alfons kommer kämpa till slutet, säg aldrig aldrig,men han har gjort mycket, jag tror på alfons med hela mitt hjärta.
hoppas verkligen att ni läser detta....
Allt kan hända, doktorer kan säga veckor men kna bli år man vet inte om han kämpar tills han stupar men han är en stark liten grabb.
och med er vid hans sida och den kärlek han får, kan han iaf veta att han somnar in tryggt.
nu eller senare, ni är hans liv och ni kommer alltid finnas hos honom och han i era hjärtan vad som än händer.
Från: alfons största fan.Yohanna
Jag har följt Er länge men aldrig skrivit något. Vet inte riktigt vad jag ska säga heller förutom att jag beundar hela er familj något oerhört för all er styrka mitt i allt hemskt. Alfons är verkligen en kämpe!
Ni finns i mina tankar.
Som sagts tidigare, inga ord är starka nog. Ska det sluta så här? Kanske är det så det blir. Innerst inne hoppas jag ändå på ett mirakel. Jag gör verkligen det, även om jag inser att chansen är så liten så liten..
Men tänk så många människor som följer dig på bloggen varje dag. Så många liv och sinnen du har väckt. Jag vågar nog påstå att de allra flesta som läser här aldrig kommer att glömma din kamp. Allt du tvingats gå igenom fastän du är så liten. Att du för alltid kommer att finnas med i våra sinnen på något sätt. För en kille som du kan inte gå obemärkt förbi...
Skickar önskan om styrka till er alla, vad som än ska ske...Kram Jessica med Filippa, neuroblastomIV
Tack Lina det värmde verkligen. Massa varma kramar till dig med. Är det något man saknar när man är ledsen så är det just kramar.
Så därför skickar jag tusen och åter tusen varma kramar till er där hemma. Det känns verkligen helt sjukt alltihop.
Hoppas jag kommer hem imorgon så jag kan vara nära er igen.
kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram
Jag tror det finns en hemlighet
Det finns något mer än vad vi vet
Det finns inget slut på vårt liv
Det finns istället ett nästa kliv
Vi kommer alla att till denna platsen vandra
Där det finns många som tar hand om varandra
Älskade vänner.
Hoppas att ni har det lugnt och skönt hemmma. Hoppas att Alfons varit lite vaken idag och sett all snö som kommit. Alla mina tankar är hos er.
POK
Jag pratade med moster ditte idag.hon berättade att hon hade fått läsa för alfons i en hel timma.hela familjen, jag tänker på er hela tiden.vad skönt att ni fick komma hem till sätaröd.
kram
Jag har som många andra läst om er och Alfons kamp en längre tid nu, och kan inte fatta, inte förstå vad som händer er lille kämpe. Jag vill inte förstå..
Ni vackra starka människor, med så mycket kärlek. Ingenting hjälper mot detta fasansfulla monster. Ville bara säga att jag beundrar er enormt mycket! Och att alla mina tankar är hos er och fina fina Alfons. Hoppas han slipper ha ont mer.
Kramar
lille alfons visst är det otur
kram till er alla
Det finns inga ord i världen som jag kan skriva här för att ni ska få det bra, men det är det enda jag önskar just nu.
Åh nej det skulle ju inte sluta så här...
Jag var livrädd att gå in och läsa idag. Kände på mig att det skulle stå att Alfons hade jätteont. Men detta var det värsta, ville ej läsa detta...
Nu tycker jag att vi måste göra ett riktigt krafttag mot denna onda sjukdom.
Jag vill inte läsa om barn som dör i cancer, inget mer...
Först Julia sedan Noel..
Skänk pengar till cancerfonden så att vi kan bli av med denna hemska/ onda sjukdom.
Till Alfons och hans fina familj vill jag skicka mina varmaste kramar.. Ta vara på dagarna..
Nu tar jag tag i mig själv. Jag har varit och läst hos er om lille Alfons ibland, suddat ut de få bokstäver jag lyckats skriva. Det har blivit för svårt. Nu är det inte läge för mig att känna svårighet längre, och jag vill ge er alla en stor stärkande kram, berätta för er hur starka ni är och att jag ofta tänker på er. Jag sitter här och hoppas på att det sker ett mirakel, att ni får gå lyckliga ur det här och att Alfons slipper all smärta.
Kramar Emmzy, vän till Ditte
NEEEJJJ! jag är så ledsen för er alla. Mina tankar går så ofta till er. Att hoppas, att Alfons inte kommar lida och att Ni ännu får njuta varandras sälskåp är allt som finns kvar. Fina Ni: Ni förtjänar det bästa. Inte denna bottenlösa sorg.
Jag har läst din blogg nu och jag är så otroligt ledsen för det jag har ställt till med. Snälla, förlåt mig? Jag försår att du blev upprörd och allting. Och jag hoppas att du kan förlåta mig..?
Jag hoppas att det går bra för er och att ni kan stå ut med smärtan. Jag skulle aldrig kunna föreställa mig allt som ni går igenom.
Om jag skulle sett det ni skrev om så skulle jag SJÄLVKLART inte skrivit så där. Jag skäms och jag ber för er.
All Lycka Till Er.
/ Sanna.
Usch vad livet är orättvist!
Har suttit o läst inläggen, kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom!
Skickar mina tankar till er.