Fredagen den 26 januari. Om svar på frågor och mail-adress.
Ni ställer inga dumma frågor, oftast finns det bara inte så mycket tid att skriva och det känns ibland lite frustrerande.
Charlotte i USA: Han blev strålad i magen för ett år sen och då fick han maxdosen. Nu växer tumören mellan kotpelaren och stora kroppspulsådern, och skulle man stråla där igen så kan man förstöra och ta död på det området. Sen vet jag inte om det finns någon
i-värsta-fall-strålning. Det återstår att se.
Åsa i Malmö: Haplo tar en evig tid att dra igång. Christian ska undersökas och det ska tas mängder med prover. Sen ska hans stamceller skördas och för det krävs en massa tid, en massa planering och en hel hög med olika läkare som ska veta, räkna ut, och planera. Plus en massa till som jag vet alldeles för lite om just nu. Detta ingen beprövad behandling, utan ett experiment, vilket innebär att det är detta som man tar till i sista hand. Detta är hans enda chans. Av fem barn med återfall i neuroblastom som fått Haplo, är det tre som lever idag ,och två har med stor sorg dött. Vad blir Alfons? Den tredje eller den fjärde?
Må gott därute bland snöänglarna.
Catarina
De som vill kan skriva till oss via min mail: [email protected]
Igår åkte vi bil här i Thailand och till vår stora fasa körde vi på en thailändare som körde på en moppe...i just det ögonblicket innan vi kom ut ur bilen och visste att jäntan var ok....växte paniken.....paniken och oron och ångesten och allt....
innan man vet, innan man får svar ....det är hemskt våran fasa varade i ett ögonblick men eran verkar som om den har grott sig fast...
Oh vad jag önskar er kraft, energi till hela denna jävla skit sjukdomen.....
Efter incidenten med moppen så åkte vi till en utsiktsplats av den vackraste kalibern och där fanns till Lokes stora förtjusning ett tempel med massor av elefanter....jag menar massor..tusentals av små, stora, guldiga, trä etc....Där tände vi massor av rökelser och lade de finaste små orkiderna vi kunde hitta.....för alfons.....och er ......
Så om ni ser ett litet svart rökelsemoln fara omring bland husen där ni bor så är det energi från långbortiland som kommer till er......
Ni är bäst
kram maria
Söta ni!
Jag lider med er, ord finns få men ni vet att vi tänker på er.
Skickar med en hälsning från Sofie som ligger nyopererad på ortopeden. Hon krockade med ett träd i pulkabacken i onsdags,följden blev att hon fick en komplicerad fraktur på skenbenet.
Alla andra hälsar också, kram i massor. Vi håller på Haplon. C
Det känns ju som om man upprepar sig lite, men ni ska veta att jag tänker på er och önskar er all möjlig tur med kommande behandligar, och att det verkligen blir kommande behandligar. Det verkar som om ni borde stå först i turkön nu, det har varit lite sådant på slutet.
Tusen varma turkramar!
/Anna
Alfons blir den fjärde som lever. Det är vad jag tror och hoppas av hela mitt hjärta!
Många styrkekramar!
Naturligtvis blir han den fjärde som lever!!
Nått annat vägrar jag gå med på!!
Kramar till dig Alfons och hela din familj
Susanne i Östersund
Det är klart att han blir en av dem som klarar sig....det tror vi alla på!!!
Jag inser att ni ändå måste försöka tänka er in i den andra möjligheten, att han INTE klarar det...annars skulle ni stå där alldeles oförberedda OM det värsta skulle hända.
Just nu går ni igenom en av de allra värsta kriser en människa kan uppleva....kämpa på och förlora inte hoppet!!!
Kramar
Alfons blir nummer fyra! Det räcker ju att titta på bilderna av honom för att ramla baklänges av livsglädjen och kraften i den lille mannen!
Vill bara säga att ni trots alla fruktansvärda och hårda slag som utkämpats ändå åtminstone verkar vara välsignade på ett område; vilka fantastiska familjemedlemmar och vänner ni har! Och det är så viktigt när livet är svårt...
Stora kramar och hårt hållna tummar från oss.
Som någon skrev för ett tag sen...
Jag tror, jag tror på Alfons!
Fredagskramar i massor.
Läser, tänker och hoppas hoppas hoppas att haplon blir av, att den d-a cancern besegras och utrotas och slutar att existerar. Orkar inte tänka mycket längre än så - bara vill att allt ska lösa sig för Alfons så han blir frisk igen. Klart att han ska bli en av dem som klarar sig! Kramar, Eva.
Han ska besegra och leva !!!!
Stor kram till alla !!!
Tack för svaren av frågorna. Vi har suttit här och tänkt på samma sak men frågade inte utan sökte efter svar på internet och hittade inte.
Men tänk, andra vågade fråga så nu förstår vi!
Även om vi är långt borta från fiskgratänger på Ica-Malmborgs i Lund nu när vi bor i Stockholm, så tänker vi ofta på er.
Många många kramar..
Det här är kanske jättelöjligt. Men Birgitta skrev tidigare "SEMIKOLON DITTE" och så tänkte jag på detta underbara lilla tecken. Det som är starkare än komma men svagare än punkt.
När man liksom förstår att meningen håller på att ta slut, men ändå önskar att den skall fortsätta.
Vi får se till att Cancern bara blir ett semikolon; meningen och livet måste få fortsatt lopp för den har ju så fantastisk potential
Catarina, tack för svaret!
Jag önskar att jag kunde gömma undan hela er familj, om så bara för ett tag, så att ni kunde hämta andan och få nya krafter.
Tänker på er!
Kram från Åsa i Malmö
Även jag har funderat över vad Haplon var..jag har sökt på internet utan att hitta något svar..men nu vet jag och jag håller tummarna för att allt går bra..Alfons ska bli den 4:e som klarar sej..han verkar vara en riktig kämpe er fine son..
Känner er inte med känner med Er..
Kram Louise
Tack Catarina for att du orkar ta dig tid att svara pa vara fragor!
Sjalvklart blir Alfons den fjarde i ordningen, med hans vilja att leva och med en sadan underbar familj kan det inte ga pa ett annat satt. Det bara maste. Basta!
Hoppet ar det sista som overger en, eller hur?
Stora Starka Stryrkekramar fran Charlotte
Det är så många kloka ord redan skrivna så det är bara att instämma. Klart att Alfons blir den fjärde. Vi måste leva på hoppet och inte ge upp. Fast jag självklart förstår att det är kämpigt.
Ni är kampen personifierad!
Kramar till er
Tiden är verkligen relativ... Så l å n g s a m t den går när man väntar på ett telefonsamtal, ett samtal som betyder liv eller...inte. Man kan ju förstå att det inte är ett lätt avvägande, det som alla de där doktorerna i Lund håller på med just nu. Just nu? Eller kanske de tar fikapaus, det måste de väl få, fastän vi väntar på SVARET? Fast inte nu, klockan är för mycket. Bara de inte går hem innan de fattat beslut... Snälla, ring...
Ber en trött mormor som försöker få tiden att gå.
Till mormor...Tänk om vi bodde lite närmare varandra, då kunde vi gå ut på en långpromenad ( med stavar för då bränner man mer) och sen kunde vi sitta och dricka lite vin. Då hade tiden i alla fall gått lite fortare.Jätte bamsekramar till dig från mormor Gunilla i Dalom. Mina tankar är hos er alla.
Vet inte vad jag ska säga, ni vet inte vem jag är... Men jag följer er i kampen för lille Alfons.Han är en sådann kämpe!
Tänker så mycket på er och skickar massor av styrke kramar. Det som ni går igenom ska ingen behöva göra. Ni är så starka!kärleken ska övervinna allt!Kämpa på! Änn finns det hopp! Tänker på er och skickar all min styrka och kraft till er. Kramar till er alla från Josse, en medmänniska
ringer ikväll. svara om ni orkar. kramar.
massa stora styrkekramar. och bus och lek till barnen. KRAM
Alfons den fjärde!!!
Klart at det måste bli så, han är ju den störste kämpen, en riktig HJÄLTE! Ni är så beundransvärda och starka och värda en ljus och fin framtid med alla era barn. Många många tankar mia
Varmaste, varmaste till natten. Kramar till er alla.