Torsdagen den 25 januari. Idag är svaren tunga. Om MR och MIBG.
Catarina, som kanske skriver mer efter amning och lite klassisk avslappning framför tv:n.
Jo, förresten. Alfons var för första gången så himla glad efter sövningen igår. Sen låg och åt svarta skruvar när Karin tog ut nålen ur porten. Anledningen till denna plötsliga glädje var att det fortfarande var ljust ute när han vaknade för då skulle vi ju hinna leka innan dagen tog slut. En sån älskling!
Nu har jag suddat så många gånger så jag skriver det gamla vanliga: Tänker på er och håller hela familjens alla tummar inför morgondagens besked.
Många kramar Jennie
Det var svårt att höra. Lille lille Alfons. Och så tungt för er.
Vi tänker på er och håller om. Vad annat kan vi.
Kramar från oss,
Anna o Micke
Många, många kramar
Anna
Håler alla tummar för haplon i morgon. Kramar!
Ja idag är det tungt. Tungt o andas, tungt o vänta, försöka ha is i magen. Fan vad arg jag blir. Det gör mig så ont att ni ska gå igenom detta. Att ni ska behöva vara starka för att inte gå sönder. Jag älskar dig syster o din familj!
mitt namn kom ju inte med...
Bamsekramar!
Vad säger man?
Ibland har man svårt att tro på det goda i livet....
Styrkekramar
Har liksom många andra haft er i tankarna hela dagen. Vet inte vad jag ska skriva... Det är så otroligt grymt och meningslöst alltihop. Hoppas hoppas att ni får bättre besked imorgon. Styrkekramar från mig också.
Vad kan man säja för den liten kille som kämpar så mycket tillsammans med er!!! Jag kan inte hitta ord att beskriva det som jag känner och tänker nu och kan bara säja att Alfons är hjälte som kämpar med det jävla sjukdomen och jag verkligen hoppas att han vinner i slutet !!!
Många, många styrkekramar till alla!!!
Håller alla mina tummar för positiva svar imorgon!!!!
Varmaste kramar och tankar. Vilken liten hjälte! Han är ta mej tusan en riktig liten stjärna. Tänka på att leka efter en sån pärs. Pussa på alla!
Otroligt många kramar till er.. Tänker på er varje dag o finner inga ord för detta onda.
Jag glömde säga...helvetesjävlaskitfaan!!!
Varför kan inte de där jävla tumörerna bara ta och dra, dra så långt ut i rymden att vi aldrig mer hör talas om någon cancer...Tänker som vanligt på er, många kramar från Carina och Rasmus i ett kallt, snöigt Göteborg
Så ofattbart. Men än är det inte över, kämpa på!
Kramar!
Hatar cancer!
Min pappa har cancer, och det har gått fort utför... igår åkte han in akut med blodförgiftning. Jag tänker nästan hela tiden på honom (och ofta på Alfons). Undrar hur han mår, om han har ont och så vidare. Och så tänker jag på er. Min pappa är ju gammal (eller gammal och gammal, men han är 64) och Alfons är så liten. Tänkte om det hände mina barn! Tänk om det händer mig?! Jag hatar cancer... hatar... hatar... hatar!
Tänk, förut visste jag knappt något om cancer. Nu vill jag nästan inte veta mer. Det liksom räcker för ett bra tag.
Alfons är en tapper liten kille. Tänk att vilja leka. Gud,jag vill bara gråta när jag tänker på honom.
Sköt om er!
Alfons är en superhjälte! Och jag säger som jag sa här om dan, helvetesjävlaskitbajscancer!!! Föresten är ni hjältar hela bunten faktiskt :)
Kramar i massor
Hoppas innerligt att ni får ett positivt besked i morgon. Jag håller tummarna!
Vilken tuff, liten kämpe du är Alfons!
Idag har de ringt mig från blodcentralen, så nu ska jag snart börja lämna blod! Känns bra.
Kramar
Fan, fan, fan och fan......
Har en liten fraga, OM nu stralningen har hjalpt mot tumoren i huvudet varfor kan de inte strala den i magen ocksa? Sakert en dum fraga och svaret sakert alldeles sjalvklart men jag fragar anda....
En sadan kille Alfons ar, som t.o.m. ar sugen pa LEK efter en sadan jobbig dag. Jag ar sjalv forskollarare och vet hur mycket leken betyder i sadana har sammanhang, hur mycket de bearbetar och far sig att kanna sig som alla andra barn. Se det som ett "friskhetstecken" att viljan till lek finns dar!
Haller vidare i mina tummar och tar!
Stora Starka Styrkekramar fran Charloote
Ibland undrar man vad det finns för mening med livet.............Varför kan man inte själv få bestämma hur man vill ha det?
Kram/Änglamamma
Ikväll har jag druckit en halvliter rött, det må väl vara mig förlåtet, under rådande omständigheter...
Han var så ovanligt glad igår, Alfons, när han kom hem efter undersökningarna. Jag fick kyssa honom på bara skulten, ta kort av honom med nya mobilkameran (fast med motstånd i anständighetens namn) och smeka hans hand då vi såg på film... Så förfärligt smal är han, klagade över att han hade ont och ändå: glad. Busglad. Alfonsglad.
En spjuver, som vet att utnyttja tekniken, babyvakten: När kommer ni och lägger er!? Mamma, kom och lägg dig!!! Och så glad han var när han fick komma upp! Inte konstigt att han inte kunde sova, han hade ju sovit hela dagen!!!
Alfons Gunnar Malcolm Löv: Det är för tidigt för dig att ta farväl. Basta! Du ska leva, leka, i många år ännu. Och en gång ska du berätta för dina barn om den där mormorn som dog för länge sedan...
Vi är bortskämda i vår del av världen; (semikolon, Ditte!!!) allt ska ske i rätt ordning, de äldsta ska gå först... Jag vill hålla kvar vid detta, jag anhåller om att få vara "nästa"... Inte barn och absolut inte barnbarn (absurda tanke!), utan JAG. Eller i varje fall min generation. Sedan Hanna från Arlöv gick bort i ferbruari 2005 är det jag som står på tur.
Fast inte ännu... inte på länge än. Inte förrän jag sett alla mina sex barn komma ordentligt i hamn, sett er alla bli föräldrar, finna sin plats... Och sett åtminstone hälften av barnbarnen ta studenten, om det nu är det de önskar, bli vuxna, forma sina egna liv...
Catarinaa, imorgon ska jag sy färdigt Alfons lapptäcke, så att han kan få ha det på sig, vänja sig vid det, medan tid är... All min kärlek lägger jag i det, och hade jag haft en gud hade jag fallit på knä i stoftet och innerligen, innerligen bett: Låt honom leva! Fräls oss alla från det lidande som är...
Älskar er alla (barn, barnbarn, makar, sambor och ex-). Önskar, att livet hade farit lite varligare fram med er...
Lilla mamma. Vinet är dig förlåtet, även om jag väljer att hålla mina egna sinnen så rena och klara som möjligt för att inte bli galen i denna sjukdoms spår. Så gärna, så gärna skulle jag önska att du skulle få det lite lättare, nu när vi alla dina barn har våra egna liv och dom flesta av oss egna familjer. Detta var ju endel av tanken med att köpa ditt hus, mitt gamla hem; ett skönare lite mer enkelt liv för dig. Jag älskar DIG mamma och tids nog står vi långt från vardagen vi lever i nu, som ter sig evig. Det kommer den inte att vara. Vi är eviga med varandra, vi kommer att vara det, det är inte första kampen vi för, om än den största! Godnatt. Gå och lägg dig nu. Ni andra också förresten. Jag kommer INTE att skriva mer inatt. Kram Catarina
Men vad duktig han är Alfons!
En massa kramar till er alla! Tänker på er!
Älskade flicka, godnatt. Och dröm vackra drömmar. Vi hörs imorgon.
Även om jag så klart inte önskar livet ur mormor hoppas jag att hennes önskningar uppfylles. Jag håller mina tummar för er idag!
stora kramar
Varmaste, varmaste tankar och kramar!!!
Sitter här på jobbet och gråter. Gråter för att tumören i buken har blivit större, gråter också för att Alfons är så härlig - det första han tänker på efter en sådan jobbig dag är att leka! Underbart! Här är en riktig kämparkille (men det visste vi ju redan)! Hoppas att ni får besked om att det blir Haplo. Många tankar och kramar
Det känns overkligt och så grymt, så grymt - och man vill ta den lille gossen och springa allt vad man kan ifrån alla tumörer och jävelskap!
Säkert en dum fråga: Varför har man inte beslutat om Haplon tidigare - innan den här jävla tumören i buken hann växa till sig så förbaskat?
Ta ett sista avstamp nu och fyll er så mycket ni bara kan med hopp, tro och jädraranamma!
"Den feta damen har inte sjungit ännu"!
Styrkekramar från Åsa
Har inga ord som räcker till, och ni känner inte mig, men jag har läst Alfons blogg ett tag nu och nu måste jag bara skicka lite tankar till er. Lite styrka och alla goda tankar jag har - men det känns ändå så "futtigt".
Jag har värdelösa tummar, som helt saknar magi och healing!
Jag är så ledsen för er skull och hoppas av hela mitt hjärta att haplon ska bli av.
Jag avslutar med Alfons svar när ni berättade att det kanske inte gick att ta bort tumören:
DET KAN DE VISST!
Krama Alfons från mig!
Vad säger man när orden inte räcker till för att trösta? Våra barn får inte försvinna ifrån oss. Det får de bara inte! Hade det funnits OS i kämpaglöd så hade Alfons fått en! håller tummarna att haplon blir av och det fort!
Brigitta så vackert du skriver. Tårarna faller ner på mitt skrivbord... Håller med på alla punkter. Det ska komma i rätt ordning BASTA!
Kramar till er Alla
Usch! Tårarna rinner, men fick ett leende på läpparna när jag läste det där om "det är ljust ute, då hinner vi leka" :)