Onsdagen den 23 maj. Om Sätarödsglädje i vardagsbilder.
Fina Vera tar ett dopp i baljan (Boris: läs IKEA-baljan) maj 2007. Det finns en likvärdig bild på Alfons i den åldern och Vera är en kopia av honom. Det är ni nog många att hålla med om.
Alma-Lee och Vera på promenad med Christian. Maj.
Alma-Lee med sin gulliga lilla bebis i dockvagnen. Var är Vera?
TITTUT!!!
Detta är inte en reklambild för varken solglasögon eller Babybjörn. Detta är bara en bild på Vera och mig när vi skulle på ännu en promenad.
Fina Alma-Lee har med sig Alfons, och numera hennes, trehjuling vart vi än går. Så brukar promenaderna sluta med att vi bär hennes cykel och hon åker vagn med Vera.
Det är hit vi brukar gå: till fårskallarna nere vid gamla järnvägen. Dom är så söta och busiga och det brukar vara svårt att slita sig från dom.
Här är vi nu. Vi som är kvar. Och vi lever.
En annan dag ska jag ägna mig åt att skriva. Skriva om hur livet fortsätter. Skriva om hur det omöjliga blir möjligt.
Visst blir det en bok!!! Inom tre år får vi hoppas.
Catarina
Jag gråter, jag saknar er, jag saknar alfons, jag saknar sommaren i Sätaröd. Men mest av allt saknar jag livet, så som det kunde ha sett ut. Jag saknar alla dagar vi aldrig fått leva i enkelhet, utan död, oro och sjukdom. Jag saknar och jag längtar. Längtar efter att hitta tillbaks, efter att se Alfis grav och sätta sjörövarflaggan jag köpt där. Idag hängde jag min tvätt i trädgården, och längst fram hamnde linnet med dödskallen på. Då tänkte jag att det var en hälsning i vinden till vår Alfons.
Kära familj, jag saknar er... Och till midsommar, då kommer jag.
Pussar i massor
Och fina Ditte. Jag saknar också det där gamla livet utan döden som befriare/hot/skräck... Puss.
Hej Familjen.
Jag har varit i Paris i några dagar nu och i söndags besökte vi kyrkan Sacre Coeur. Då vi kom in i denna enorma byggnad möttes vi av hundratals levande ljus. Det pågick en gudstjänst och det var fullt av människor i bänkraderna. Det var jättehögt i tak och alla glasrutor var täckta av underbara målningar.
Det var något av de vackraste jag sett. Stämningen var så fridfull..
Jag tände ett ljus för Alfons. Tänkte lite extra på honom och på er, hans familj. Det var så obeskrivligt fint och jag grät så många tårar..
Ni skall veta att jag tänker på er och på Alfons varje dag. Fler gånger om dagen..
Livet är så förbannat orättvist.
Kram
Hejsan! Vilka fina bilder på barnen, vilken natur ni har. Lev livet...kramar
Finaste finaste ni.
Jag blir värmd av att se er.
Hoppas att ni får en lika fin dag idag.
Så fina ni är!
Tänker på er!
Kram!
Tänker så mycket på er och ofta ofta på er Alfons. Trots att vi inte känner varandra, så finns ni i mina tankar. Kramar och tankar till er hela fina familjen Löv.
Skönt att se så ljusa och glada bilder med er! Att barn kan göra sån inverkan och påverkan på våra liv. Det är helt otroligt! Jag är glad för er skull att ni har två små goa barn och att ni kan blicka framåt precis som jag gör mer och mer med magen till väders...
Ha en skön dag med fårskallarna!!
Kram Annelie
Varmaste och oh vad glad man blir av vackra kort. Vera ser verkligen ut som Alfons. Nu har jag ju bara sett honom här, men ändå är likheten slående. Alma-Lee har blivit så stor och så jättefin. Ja, ni är finfina alla fyra och fårskocken också.
Stora kramar och bästa tankar.
Puss o kram.
Ni är så fina på alla bilder. Man blir så glad när man kan se hur starka ni är efter alt som ni gåt igenom. Ni är underbara föräldrar som
visar oss hur ska man leva livet med sina barn.
Kram från Danijela
Tack för att ni visar de fantastiska bilderna. Jag tänker ofta på er och er kamp att överleva det som hänt.
Tårarna rinner när jag ser den sista bilden.
Han fattas, så jävla mycket fattas han.
Det gör så ont att gå in här, att inte ens här finns han som innan.
Jag tänker på er, att jag kan inte ens förstå hur ont det måste göra i er att fortsätta med livet, finnas där för era andra barn. Att orka vara närvarande och älska dem, att våga älska dem. De fina sötnosarna!
Orden fattas mig, jag känner och tänker så mycket, men det blir stopp när jag ska uttrycka det. Det är svårt när det inte finns någon att prata med. Allt stannar inuti, men det finns en hel skattkista med Alfons som jag omhuldar i mitt hjärta!
Älskade unge, som jag saknar dig.
Jag vill komma och baka och leka med fina Alma-Lee och Vera snart! Och sita oc prata med er i er fina trädgård. Snart!
Skickar en slängpuss sprängfylld med kärlek till er allihop.
Kajsa
Så fina ni är. Kortet är fina o ni lever vidare fast Alfons inte finns.Men han är i era tankar.Ha det bra.
Tack för era vackra bilder på er som lever livet.....
Visst är de lika alla tre ....så lika! Fast jag aldrig sett någon av dem i action är de en fin sammansmällt blandning av er två alla tre.....
Underbara ni som orkar kämpa vidare fast att ni hela tiden saknar en av er ......Han som är med er fast ändå inte med er....
Så glad jag blir att ni tänker skriva en bok. Tänk vilken hjälp ni kommer att ge barn, föräldrar, anhöriga, vänner, förskolelärare, lärare, m.m
som "uhh" hemska tanke kommer att på olika sätt kommer att bemöta den där hemska jäkla sjukdomen....Samtidigt som att Alfons kämpande blir ännu mer hedervärt.... Alfons kämpade inte enbart för sitt liv och er utan även för att ge visdom till massor av andra barn och deras anhöriga i striden med cancer monstret?.
Maria
Hej hej!
Jag har tänkt länge att det borde bli n bok. Det glädjer mig att såna planer finns. ni är fina i solen!
kram!
Jag skrev några rader......som försvann och sedan kom de tillbaka och nu är de borta......konstigt.
Jag skrev ett ord som jag ångar och eftersom jag inte kan ta bort mitt skrivande kan jag bara be om ursäckt...ibland skriver man något och skickar iväg och sedan när man läser är det på bloggen...ser man misstaget.....Jag skrev: Att Alfons inte enbart.....Vadå enbart? Jag menar att Alfons och ni har genom ert kämpande skapat massor av känslor, kunskap, förståelse, energi m.m i mångas liv och han gör det fortfarande och kommer göra det i lång tid.....
japp nu får vi se om detta kommer med......Maria
Vilka underbara bilder på er fina familj. Vera har blivit så stor och hon är helt bedårande! Alma-Lee har också blivit stor, det går så fort.
Era tankar på en bok låter jättebra, det skulle vara en stor hjälp för andra drabbade och t ex sjukvårdspersonal.
Många kramar!
Tack för bilderna. Jag sitter i skolan, tänker, saknar.
Det låter fint med boken. Jag vet många som skulle behöva läsa.. på olika sätt.
All min kärlek, och 100 kramar,
Sofie
Ni har tre underbart vackra barn, och era tre underbart vackra barn har två mycket fina och starka föräldrar!
Jag drömde om er inatt och kom till att tänka på hur lika Alfons flickorna är.
Fina ni!
Kram!
Ni är sa fina! Jag beundrar er sa mycket!
Tänker pa er!
//Emelie
Kära Ni!
Vilka härliga bilder! Men jag förstår att många stunder är svåra. Livet fortsätter och ni lever med trots allt. Tänker på Alfons ofta och jag skänker pengar till barncancerfonden varje månad. Vilken fin grav er lille pojke har fått, fick tårar när jag såg bilden. Det är inte vem som helst som har en sådan plats.
Sedan blev jag otroligt glad när ni skrev att det blir en bok. Lycka till!Jag tror boken kommer att betyda mycket för era flickor i framtiden. Alfons är ju deras storebror hela livet!
Ni är så starka. Något som jag verkligen beundrar.
Sköt om er!
Kramar
Fina bilder på en fin familj..
Kram Louise
Skulle bara gå in och önska er en god natt - och så möts jag av era underbara bilder! Så glada nit ser ut - trots allt - så skönt att se er fortsätta leva ert liv - så gott ni kan när det fattas en - så fantastiskt underbart att se er kärlek som lyser i era ögon! Kärleken till livet, hur det än gestaltar sig. Jag önskar er mycket kärlek och glädje mitt i detta liv som ni, och vi alla, har fått oss tilldelat. Med detta - God natt! Kram, Eva.
Vilka fina bilder på Vera och Alma-Lee och på er.
KRAM Raklan
Stay strong..
Vad fina ni är. Lille hjälten Alfons tittar till er från sitt skepp. Han fnittrar säkert å Alma å Veras lek i dockvagnen.
Kramar Jessica
Vad fina ni är. Lille hjälten Alfons tittar till er från sitt skepp. Han fnittrar säkert å Alma å Veras lek i dockvagnen.
Kramar Jessica
Men vilka
härliga kort! Jag och ungarna har skrattat gott åt dockvagnsbilden Haha!
Och ni är så lika hela familjen tycker jag. Ni har verligen äktenskapstycke.
Kramar
Men åh, ni vackra, kärleksfulla, inspirerande, beundransvärda lilla familj!! Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser er. För visst saknas han på varje bild, men ni lever ju trots allt! Familjen Löv finns kvar med, som man brukade säga på mattelektionerna, "fyra upp och en i minne..." Alfons är nog den stoltaste piraten på dom sju haven nu.
Älskade ni. Har inga ord. Bara tårar.
Ni finns i mitt hjärta och i mina tankar.
Och visst lever ni. Mer än vad man nånsin kan förvänta sig.
Vilka vackra bilder!!! Tycker Alma-Lee är väldigt lik dig Catarina på bilden där hon kör barnvagnen. Härligt kort på Vera i dockvagnen . Har ett liknande kort på min dotter, men hon var prematur och hade lite bättre plats i vagnen :D. Ni är starka och det känns bra inuti att man kan går igenom det värsta som kan hända, utan att gå fullständigt sönder. Ni väljer livet (som det nu kommer att se ut) med glädje, trots sorgen
och alltid finns. Roligt att läsa att det blir en bok, ni är nog de rätta att kunna skriva en underbart fin bok om något som är så svårt. Många kramar och tankar genom natten mia.
Jag är ofta här inne och läser, tänker, funderar och hoppas att ni har det bra. Ni har verkligen kommit att bli människor som så ofta finns i mina tankar, trots att jag aldrig träffat er. Och det ni skriver är så vackert,
så sant och samtidigt så smärtande. Ta hand om varandra! Kram
Det var länge sedan jag var inne på bloggen nu, det känns, som om det inte längre finns någon anledning. Men så ser jag de fina bilderna av de älskade flickorna och tänker, att det visst finns mening kvar...
Jag har blivit stum, denna vårvinter, och ännu har jag inte fått tillbaka orden...
När vi alla träffas ser jag på barnen som springer i galopp efter varandra, och luckan som är mellan Ebba och Hannes, som alltid kommer att vara där... Och jag ser dig Catarina och att du ser detsamma... Och jag skulle vilja ta i dig och hålla om dig och trösta dig, men det finns ingen tröst. Bara luckan och kören av barnaröster, där en stämma fattas. Ja, han fattas oss, så det river i hjärtat och jag tänker, att jag kommer aldrig att bli glad igen. Aldrig sådär odelat oreflekterat glad, som innan...
Orden fattas mig, de försvann med Alfons, och jag famlar mig fram för att åter finna dem...
den boken skall jag köpa!
Är väldigt ofta här inne och läser och den här bloggen har berört mig så väldigt.
Att skänka pengar till barncancerfonden borde vara en självklarhet för alla.
Den här bloggen och Alfons öde har rört vid mitt hjärta även om jag inte på långa vägar kan föreställa mig er smärta.
Må Alfons vila i frid och jag önskar mamma,pappa,alma och vera all lycka i framtiden.
ta hand om varandra
Så fina och starka
Hej Catarina o Christian o barna!
Jag beklagar över er underbara Alfons.. Vi träffa er några gånger, men när vi var där i Lund så hade jag svårt för att ta kontakt med någon.. Jag är så rädd att säga fel å är fortfarnade väldigt rädd. Rasmus min son han blev sjuk i aug-06 B-Cells Lymfom.. Han kämpar var dag mot hemska sjukdomen, men just nu är han på efterkontroll o där är min rädsla för att den ska komma tillbax! Mina tårar trillar o vi har tänkt på Alfons å hur det har gått.. Beklagar!! Livet är så orättvisst! Sköt om er! Ser fram emot boken Catarina hoppas du verkligen skriver den!
KRAM Mona o Peter Jönsson Ängelholm