Torsdagen den 24 maj 2007. Brev till dig Alfons.
Det var så länge sen jag träffade dig, Alfi. Så länge sen jag hade din hand i min och så ofta din hand letade sig upp till min armhåla. Jag saknar dig hela tiden. Du var så fin i vardagen, och det är där jag saknar dig mest. Den tiden som vi hade tillsammans i vår lilla familj. Där du bara fick lulla omkring och prata med dina dinosaurier och kom och frågade oss något finurligt som du just kommit på. Jag saknar dig om kvällen; att säga god natt, stoppa om täcket och ge dig Bamse-tidningen som du ofta somnade under.
Jag gick alltid in till dig och Alma-Lee, släckte era lampor, kände på era ben som låg nakna på det sedan länge, avsparkade täcket innan jag själv skulle lägga mig. Om ni hade varma ben fick ni ligga som ni gjorde, annars drog jag försiktigt täcket på er igen. Jag brukade alltid pussa er så lätt så att ni inte skulle vakna, och tänkte att om ni ändå vaknade så gjorde det inget, då var det bara att komma in till mamma och pappa för att gott somna om igen. Vem vill inte vakna av en puss och en varm hand på sig?
Du somnade gott, när du mådde bra, när du visste att vi hade helgen hemma. Inga undersökningar eller sjukhusbesök än på ett par dagar. Så snabbt du anpassade dig. Och det tänker jag att jag måste göra nu. Anpassa mig. Jag är med dig varje dag, precis som jag lovade dig när vi pratade om döden förra sommaren. Jag är i ditt hjärta och du är i mitt.
Jag är så glad över att du var så klok. Över alla de stunder, långa som korta, som vi pratade med varandra. Ofta, så ofta om saker du aldrig ens skulle behövt veta. Men du visste verkligen. Du hade förmågan att fråga, lyssna och lära. Du var begåvad med ett stort tålamod och en klokhet jag ofta blev stum inför.
Jag hoppas att du ligger skönt på ditt täcke. Mitt täcke som jag hade på mig när jag var barn.
Varje kväll ligger du gott och kärleksfullt omstoppad under lapptäcket som din mormor sydde. Sydde av kärlek. Där våra nakna fötter tog oss fram till vårt eget lilla trädgårdsaltare den där magiska eftermiddagen den 26 augusti 2006. Den dagen då jag visste att alla dagar skulle komma att räknas.
Sov gott inatt min allra finaste pojke. Imorgon ses vi igen under tallarna.
Jag älskar dig.
Mamma
Alfons i sin säng juni 2006...
Jag tänker inte ens skriva att jag gråter, det är mer regel än undantag nu för tiden. Fina syster.. ibland, ofta, vill jag bara läsa de hoppfulla inläggen från förra sommaren. Bara glömma verkligheten, min verklighet, er verklighet. Men mitt i saknaden finns minnena. Hur vacker Alfons var den där dagen då ni gifte er, hela familjen som han tyckte. Hur fint han utmattad somnade i vagnen bredvid er, hur han orkade sitta med en stund, smaka på godissvamparna.
Hur han stod ut, levde för de dagar och ögonblick då smärtan inte fanns, då sjukdomen glömdes bort.
Och hur han fattas oss, hur han fattas världen. Jag kan fortfarande inte förstå hur man förväntas gå vidare. Varför inte hela världen gråter.
Jag älskar er, puss.
Och när jag ser den där bilden minns jag hur Alfons brukade vilja att jag skulle sova bredvid honom när jag hälsade på, och hur han för det mesta hann ångra sig innan jag gått och lagt mig. Minns ni?
Ditte. Visst minns jag. Alma är ju precis likadan nu...
Världen gråter och Alfons är inte bortglömd. Märkligt hur den lilla ungen kom att påverka människor som aldrig träffat honom. Så fort jag hör någon säga "Alfons" tänker jag på er pirat.
Ditte, så vackra ord. Så sanna. "Varför inte hela världen gråter". Det kan man verkligen undra?! Hur kan jorden ens fortsätta snurra?
Catarina och Christian. Jag tänker på Er och alldeles särskilt på Alfons. Jag bär med honom ibland mitt i min vardag och hoppas det är ok? Plötsligt dyker hans ansikte eller namn upp i tankarna. Jobbade på förskola i måndags och barnen hämtade Alfons-böcker. Texten blir svår att läsa med små tårar av saknad i ögonen. "Alfons" är ju just bara Er Fina Alfons.
Men på något väldigt underligt sätt blir tårarna och saknaden också glädje och tacksamhet. Glädje och tacksamhet över att ha fått chansen att träffa honom, och Er. Jag glömmer Er inte. Kram -anki i lund
...
Det är så svårt, att förstå, sakna och sörja.
Du skriver fint Catarina, naket och öppet, rakt in i mitt hjärta. Jag gråter alltid hejdlöst för att allt faller, alla murar och alla tankar, minnen och saknad forsar in.
Jag kommer så väl ihåg alla gånger jag har följt med dig in och tittat först på Alfons sedan även Alma-Lee och Vera. De är ljuvliga när de sover.
-
Kan inte låta bli att minnas när jag kom hem till er efter att beskedet om cancern kommit. Hur du visade var tumören satt på en sovande Alfons. Jag blev så chokad över att den syntes så mycket, att den var så stor, trots att du redan hade berättat det.
-
Jag satte in foton från förra året i album idag, ska gå och förstora de fina bilderna från Alfons kalas. Från när det fortfarande fanns hopp och en ganska hälsosamt rund och lockig liten Alfons att krama. Jag blir så ledsen när du skriver om tallarna, där kommer han alltid att vara. Fint, och så sorgligt hemskt att mitt hjärta brister.
-
Kärlek till er mina vänner, och puss på dig Ditte! Och en pruttpuss till AlmaLee!!!
Kajsa
Vilken fin familj ni är! Jag tänker på er, ofta ofta. Varma kramar och tankar till er och till er allra finaste lille Alfons.
Det känns så orättvist....
Varmaste!!!
Puss o kram till er alla och till Ditte!
Vad vackert du skriver, så avskalat och smärtsamt.
Ändå är det bara en pytteliten bråkdel av smärtan ni måste känna inför saknaden.
Förstår inte heller att världen fortsätter snurra, den borde ha stannat av då Alfons lämnade er, stannat upp för att det är så fel att barn ska behöva dö.
Många kramar till er alla.
Vad söt han var, lilla Alfons Och vad Söta hans älskade systrar är.
Jag kommer att köpa din bok , åtminstone 2 ex ;)
Du skriver så otroligt fint, Kajsa beskrev det så bra - Naket och öppet rakt in i hjärtat.
Kramar till Er alla.
Hej hej,
det finaste av allt är att du kan vara så ärlig i din sorg och låta oss komma så nära med dina ord. Alla har vi våra bekymmer och sorger, som ibland känns övermäktiga, men när man läser bloggen får man känslan av att man kommer klara det. Jag finner styrka för mig själv när jag läser det du skriver Catarina.
Så fint du skriver. Sitter på jobb och läser och tårarna svämmar över.
Tänker på er och på Alfons.
Många kramar
Så vackert och kärleksfullt skrivet,
Kramar till hela er fina familj..
Alfons fattas världen!
Men samtidigt finns han i så många så många hjärtan. Hjärtan som funnits nära honom. Men också hjärtan, som mitt, som aldrig fått möjligheten att träffa Alfi. Han finns i mitt hjärta.
Han finns alltid kvar i allas våra hjärtan!
Han finns, men fattas i världen.
Alfi har gjort skillnad. Han har lärt mig vad ordet leva betyder. OCh för Alfi ska jag leva, och på så vis fortsätter livet att fortgå. För oss alla. Och för mig lever livet med en Alfi i mitt hjärta.
Får man säga att saknaden är stor, trots att vi aldrig fått förmånen att träffa världens starkaste Alfi?
Stora kramar från Hanna
Åh, det måate vara en mors mardröm... eller förälder givetvis, att ens barn går bort föra en själv?! Men du är så modig, du skriver så fint och delar med oss så vi får gråta och lära oss njuta vardagen som den är men tjat och gråt och mys och lek och kärlek...
Så otroligt klokt och insiktsfullt du skriver.
Jag är säker på att Alfons sover gott under lapptäcket, trygg i förvissningen om att ni alltid är med honom.
Kram
Catarina
Nu har fåren på vallen runt Malmö museer fått sitt gräs slaget. Ett av fåren har diarré, och du kan hälsa Alma-Lee att får som pruttar både låter och stinker långa vägar. :)
Ni är så klart fortfarande inbjudna hit, när ni vill, för att titta på djur, gå i ubåten (vet inte om pirater har ubåtar, men det borde de ha, för det är mycket praktiskt) och jag lovar att ta er med bakom kulisserna så ni kan se alla reptilerna bakom kulisserna.
Kramar på er, familjen Löv
Hanin i Malmö
Så som du skriver i andra stycket, det är så det ska vara. Mammor ska få stoppa om sina barn och titta och förundras. Mammor ska inte behöva gå till sina barns gravar.
Jag kom på mig själv med att inte fråga hur du mår när vi pratade. Hur ni har det. Kanske är det för att jag inte vill höra svaret. För att jag vet att det är svårt. Det är i alla fall inte för att jag inte bryr mig. För det gör jag.
Hoppas att ni kommer hit nästa vecka. Eller att vi kan komma till er om det passar bättre.
kramar till er alla fina (roligt med nya bilder förresten!)
Dina ord rymmer som alltid så mycket känslor och berör så mycket. Jag kan se Alfons framför mig i rummet nu när jag vet hur det ser ut. Det är så mysigt hemma hos er och Alfons är så nära i alla fina kort och andra minnessaker. Hela huset andades trygghet och jag kom på mig själv med att bara sitta och titta på alla fina, mysiga och
personliga saker ni har. Ett riktigt HEM som man trivs i. Vi gjorde det i alla fall.
Tack för att vi fick dela en dag med er och hoppas att det blir flera. Vilma var jätteglad och jättetrött när vi kom hem, precis som det ska vara!
Kram på er! Vi tänker på er!
Du skriver så vackert Catarina och inte kan man sitta här och läsa oberörd precis. Jag kan inte känna ER sorg men den måste vara outhärdlig ibland och det har den rätt att vara för vilken människa kan bara gå vidare efter att ha mist det bästa som finns ett av sina barn. Jag kan inget annat skriva än att ta en dag i tgaet, kämpa ER igenom den, kramas och minns, prata om allt Ni kommer ihåg som Alfons sa så där klurigt, som bara barn kan göra, minns, gråt och vara stolta över ER själva som föräldrar! De vänligaste och varmaste hälsningar till ER hela familj, i (jag har skrivit det flrut) ERt livs svåraste och jobbigaste tid.
Kramar till ER alla
Roland som ska ha Alfons som en bild framför mig, liksom Simon och min kusin då jag kämpar mig fram för Cancerfondens räkning. Nu får det vara slut, forskningen måste finna cancerns gåta, inga fler barn får lämna livet så här tidigt utan att ha fått vara med länge!
*klump i halsen*
Kramar till er fina människor. Ni är otroliga, så fantastiska. Jag är glad över att ni skriver ibland, för jag tittar in ofta. Tänker dagligen på Alfons.
Så vackert skrivet... så otroligt vackert...
Ta hand om er alla!
Om mina barn somnar före mig så går jag oxå och kollar på dom innan jag lägger mig. Det har jag gjort sen dom var bebisar. Jag tittar och tänker hur mycket jag älskar dom.
Kramar i massor från mig
nä, catarina. jag är hemskt ledsen, men jag kan inte förstå. kan inte förstå hur du klarar dig utan honom. jag vet att du måste det, och jag vet att livet på nåt sätt går vidare. men förstå, det kan jag inte.
det är fantastiskt hur du i varje dag kan se det vackra och glädjefyllda fast du måste ha så förfärligt ont. jag är väl på nåt sätt glad att jag inte förstår. jag hade inte klarat det som du.
men beredd att lyssna är jag ändå, närhelst du behöver det. jag lovar inga kloka ord, och ingen lindring. men jag lovar en famn som alltid finns för dig, jag lovar att lyssna, jag lovar dig tid och jag lovar dig kärlek. en kopp thé och en näsduk. du vet var jag är. kram.
Sådant fint brev! Du berör med Din text.Det kommer att bli en mycket bra bok, det är jag övertygad om. Tårarna rann medan jag läste Ditt brev. Kom ihåg att det är bara Ni och flickorna + släkten som har de verkliga minnena av honom kvar. Behåll en liten liten bit för Er själva
som bara är Ert inom familjen + släkten samt de allra närmsta vännerna.
När jag har läst Din text idag, är det svårt att skriva något mera, så jag ger Er Kramar och hoppas Ni får en bra Helg.
Jag tänker ofta på Er!
Varmaste till natten. Stora kramar och vackra tankar.
Ni är mig så kära. Puss o kram!
Lille piraten..jag blir så varm inom mej när jag läser era texter men samtidigt så ledsen för er skull. Jag intalar mej hela tiden att Alfons har det bättre nu. Men ni som är kvar har en jobbig resa innan vardagen kan kännas mer normal igen. Jag tänker på er!
Kramar Jessica
Tack för att du delar med dig dina vackra, fina och kloka ord. Skriv boken, när du känner dig redo.
Vi är många som vill läsa den, för du skriver och beskriver enormt färgstarkt och rikt.
Jag skriver till dig med en stor klump i halsen och ögon som fylls av tårar, dels av ledsamhet med även glädje att se er fina familj.
Lev väl! Kramar från Mia
Han är så ljuvlig och fin på kortet!
Jag blir både glad och ledsen av att se det, men tack för att du la ut det. Det känns fint att gå in och titta på då och då! Så mycket skönare att minnas honom så, det är så svårt ibland, att minnas döden.
Älskar er min vänner, vi ses snart!
Kajsa
Så är Maxikassarna uppackade och dagens foton överförda på datorn. Jag är så trött och helt tom på ord och fina formuleringar, men tack för en
underbart mysig dag hos och med er.
Tack för att ni delar med er av både glädje och sorg. Jag känner att vi har pratat om det fina som står i brevet till Alfons och jag är full av intryck om denne lille pojk, som jag allt eftersom börjar få en bild av.
Godnattkramar Jennie
Mitt hjärta gråter för er. För lilla Alfons som inte fick vara kvar, och för er som måste vara kvar utan honom. Ni är ofta, ofta i mina tankar.
Många varma kramar.
Stora kramar till er!!
Varmaste och godmorgon. Halvrisigt väder och Dimma står inne. Får ta tag i det när hon har ätit upp frukosten.
Tänker på er med ljusa tankar och skickar stora kramar.
Puss!
jag går fortfarande in på er sida ofta. Ni skriver så vackert så det hugger i hjärtat. Jag som inte känner er (men tycker att jag gör det!) tänker på Alfons och på er . Om goda tankar ändå kunde sila in lite värme i era hjärtan!
Läste några rader som jag tycker är så fina. Vill gärna dela med mig till er och alla andra:
Sluta aldrig upp att drömma;
häng önskans träd i rött och blått och guld och grönt, orange och lila ovanför ert arbetsbord...
Då kan ni kanske ändå hitta tröst och glädje, trots ert eget tvivel, trots er smärta.
I såren växer blommor, plocka dem och känn att vi är många som tror på er och följer er i våra tankar. Ta emot ert eget liv...
En stor Pingst-kram från mig...
Godmorgonpuss på er!
Ville bara titta lite på den fina bilden!
Kajsa
God förmiddag!
Er familj lämnar aldrig mina tankar! Vilken fullständigt underbar bild på Alfons!
All min styrka till er fantastiska människor!
/ Jennifer
Vi är fortfarande här. Vi läser ännu, vi tänker på er.
Och snart kommer jag ner till Skåne igen.
Varmaste till natten.
Pussar och kramar till er alla.
Din saknad skär i mitt hjärta, vad världen är orättvis. Klarar inte att få fram mer nu. Varmaste kramar till dig och din fina familj, Eva!
Idag, på Mors dag, tänker jag extra mycket på dig Catarina. När jag träffar dig och pratar med dig blir jag medveten om hur många val ni har ställts inför under Alfons sjukdomstid och hur mycket er vardag förändrades. Jag blir ofta förstummad över alla kloka beslut ni tog och tar och hur ni hittade de rätta orden att prata om sjukdomen.
Catarina du är en väldigt stark, klok och kärleksfull mamma som alltid sätter dina barns behov i första rummet. Jag känner inte dig så väl, men det märks så tydligt hur självklart detta är för dig och Christian.
Jag kan inte fullt ut föstå er sorg och allt ni går igenom, men med hjälp av era ord kan jag ana lite av hur er vardag och verklighet har varit och är nu.
Jag är glad att Vilma har en så fin kompis som Alma-Lee och jag hoppas att deras vänskap ska bestå länge, länge.
Jag önskar att ni ska hitta en vardag som fungerar för er och att de ljusa stunderna blir fler och fler. Alfons kommer alltid att finnas med, även för mig som tyvärr inte hann lära känna honom. Men det känns som om jag känner honom genom er. Alfons är alltid i er närvaro, i hjärta och tanke.
kram Emma
Ibland finns det helt enkelt ingenting att säga... Dina ord träffar som vanligt rakt i hjärtat. Livet är så märkligt, Alfons borde ju vara hos sin mamma och pappa!! Min Freja brukar säga att hon vill ha "bomullskramar" när dom ska vara extra mjuka och sköna. Många sådana skickar jag till dig som har lyckats vara en sådan fantastisk vardagsmamma även i en helt omänsklig situation. Jag är full av beundran.
åhhh catarina! Nu sitter jag här och gråter igen framför er blogg, vet inte om jag gråter av sorg för att ni inte längre har Alfons hos er eller om jag gråter av glädje för varje dag som ni lyckas gå vidare utan honom och den glädje som ni ändå verkar finna i vardagen.
Du skriver så fint och målande. Jag kan se dig tassa omkring och pussa på dina barn och lägga undan Bamsetidningar och jättefina bilder i förra inlägget. Jag vill också gå på vårpromenad i Sätaröd. Kram tiller alla fyra /Evelina
Tänker på er!
Kramar Jessica
Har försökt flera gånger att hittar ord för vad jag vill skrivatill er, efter att ha läst ditt vackra brev Catarina. Men de kommer inte ut rätt, så jag skickar bara mjuka kramar och tankar till er genom natten, mia.
Catarina, tack för dina ord på Kyles blogg. Tack för att du orkar följa oss vidare trots orättvisan i att du inte längre kan hålla handen på din fyraåring. Jag minns att jag tänkte mycket på det i den där andra världen när Alfons fortfarande fanns bland oss hur det kan kännas för er att titta på och njuta av alla tre barnen tillsammans och veta att det här måste ni komma ihåg för det kommer inte att vara. Jag tänker på det fortfarande och undrar hur man kan stå ut sedan. Men ni kan, för ni har tagit till vara på tiden ni hade tillsammans och ni har alla minnen. Du bär din fina Alfons fortfarande med dig och kommer alltid att göra det. Tack för att vi fick läsa ditt brev till honom.
Kram till er alla från Katalin
Varmaste och god morgon! I dag orkade jag bara inte gå till jobbet. Regnet hänger i luften och det känns som det kommer bli ett riktigt skitväder i dag.
Stora mjuka kramar och alla fina tankar till er alla.
Ingen ska behöva gå igenom det ni har gått och går igenom i ert liv. Jag har många gånger tänkt tanken om något liknande skulle hända min älskade Z, men det är helt omöjligt. Det finns inte. Varför ska ens eget lilla barn tvingas gå igenom något sådant? Varför ska man behöva mista ett barn som är så underbart? Tusen frågor finns, men inga bra svar.
Jag blir alltid lika tagen av de ord ni skriver. Mina arbetskollegor undrar väl varför pappersservetterna alltid är slut på toaletten :-)
Kramar Annelie
Godmorgon! Jag hoppas att ni har haft en bra helg trots att det inte har varit så fint väder.
Många kramar till er alla.
Hej,
Jag känner er inte, men jag läser här ibland, och tänker på er oftare än så. Nu kom jag att tänka på en låttext som jag vill dela med mig av:
"And though my flesh is gone
I'll still be with you at all times
And though my body's gone
I'll be there to comfort you at all times
I don't want you to cry and weep
I want you to go on living your life
I'm not sleeping an endless sleep
In your heart you all have all of our good times
If I'm gone when you wake up please don't cry
If I'm gone when you wake up it's not goodbye
Don't look back at this time as a time of heartbreak and distress
Remember me, remember me
I'll be with you in your dreams"
"With You In Your Dreams" heter låten, av bandet Hanson. Tänkvärd och oerhört sann. Ta hand om er!
Vi ville bara saga till er att vi tanker ofta pa Alofons.
Varmaste pussar och kramar till natten!
Känslan av att höra i hopp med sina barn - att rent fysisk vara oåtskiliga är så djup och ren. En längtan så stark, som gör fysisk ont - bara efter ett par dagar. Jag kännar igen dina tankar om att stoppa in fötterna - den dagliga ömheten och kärleken. Stakcars ni, som får längtas och ha så ont, ni som har blivit berövade. En sån ofattbar djup smärta.
Det du skriver gör så ont att jag nästan tappar andan. Samtidigt är dina ord så vackra...
Varma kramar till er
Hej Katarina.
Så fint, alla texter och bilder. Jag blir lite lätt illamående och yr när jag sitter här framför datorn, och jag antar att det beror på att jag blir så gripen. Tidigare har jag hela tiden kunnat hålla distans även om jag såklart blivit påverkad då också. Jag tror det hände något efter den där dagen då vi stötte på varandra på restaurangen. Det var som om jag förstod att ni existerar på riktigt, inte bara i en blogg. Jag blev glad över att du mötte mig i dörren, att vi omfamnade varandra utan en uns av tvekan. Jag ringer en dag, väldigt snart. Kram cicci
Varmaste och god morgon. Efter att ha peppat en envis islandshäst
i sirkus en trekvart si så där, insåg jag att jag inte behövde någon promenad. Fick nog med motion av att springa med höpåsar hit och dit och av att sätta på eksemtäcke under tiden hon åt. Phuuu!
Tänker på er med kärlek. Stora kramar till er alla!
Så fina ord...
Susanne i Östersund
Kramar från Orsa
Jag ryser verkligen när jag läser detta. Så orättvist. Kämpa på! Kram
kramar från en varm Malmökväll!
Varmaste o god natt.
Bamsekramar och fina, fina tankar.
God morgon och varmaste. Blåsigt och kallt. Brrr, känns inte alls som jag ska stå och baka bullar på måndag.Fast jag står ju inte ute. Haha. Tänker mycket på er och jag blir fortfarande förbannad för att jag aldrig hann träffa den vackre. Skit också.
Tusen stora kramar och alla vackra tankar.
Godmorgon! Grattis på namnsdagen lilla fina Vera!
Kram
Catarina!
Så fina bilder, ändå blir jag ledsen när jag ser dem... Tänker på er dagligen och er fin, fina älskade lilla Alfons
Ringer dig i veckan
Kramizzar
Tänker mycket på er. Tänk vad märkligt att livet trots allt går vidare.
Hoppas att där är fint och fridfullt - där under tallarna.
Kramar och tankar till er.
Du skriver så fantastiskt vackert. Det går bara inte att värja sig mot tårarna.
Varmaste o godnatt. Vera i dag? Krama henne från mig och pussa lite på henne. Gör likadant på Alma-Lee Hörde just att Alma betyder energisk på spanska. Stämmer kanske.
Vackraste tankar och kramar.
Läser det du skrivit Catarina, blir bara sittande, tittande ut i "tomma intet". Eller...kanske jag tittar åt våra barns håll.....Kanske dom både ser och hör oss.......Ja, nog finns dom med oss i allt vad vi gör.....Alldeles intill oss..........
Kramar till er alla/Elisabet
Gud vad starka ni borde vara, att kunna vara med om en sådan sak. Jag skulle aldrig klara det. Har suttit och gråtit en längre tid nu. Så sorligt. Ni är starkare än de flesta, kom ihåg det.