Onsdagen den 7 november. Om att jag saknar.
Idag saknar jag Alfons lekar i lekrummet.
Jag saknar hans finurliga du-står-i-vägen-men-jag-älskar-dig-för-mycket-mamma-för-att-bli-sur-på-dig-min från soffan. (Ditte. Känner du igen hans halsband?)
Jag saknar hans tår, fötter och fina, långa ben. Jag saknar hans långa fingrar och de fina händerna som bar det allra finaste födelsemärket. Jag saknar att klappa honom i rumpan och att få ta tag i honom och dansa till Svenska Akademin. Jag saknar den fräsiga Alfons och är trött på att mitt liv fylls av så otroligt mycket saknad.
Jag saknar Alfons och mig i den stora kärleken vi hade tillsammans.
Åter faller tårar när jag läser vad du skriver om saknaden.
Den griper tag i mig och jag skulle göra vad som helst för att du inte skulle behöva känna denna saknad.
Även fast vi inte känner varandra utan jag är en anonym läsare
Så otroligt fin han är, Alfons. Jag förstår verkligen att du saknar honom...
Många kramar
Du skriver så fint, så fint om dina barn!!
Styrkekramar
Lena i Malmö
Så levande du beskriver din saknad efter Alfons, kramar
Hej Catarina! Vi är inne på bloggen tillsammans jag och Rio idag. Rio är mycket förälskad i Alfons-pirat-riddare-bilden och undrar bestämt om jag kan skriva och fråga om det där fodralet till svärdet, är det hemmasytt? Han är så fin så fin Alfons och ju mer du berättar om honom desstu mer känner jag att vi saknar honom...Jag hoppas vi träffas snart igen, det var verkligen mysigt att ha er här, tiden räckte inte till...Kram Janina och Rio
Vännen, när du beskriver Alfons och saknaden efter honom så tänker jag att jag hade velat dela den saknaden med dig och er. För att inte kunna dela den betyder också att jag inte hann lära känna honom. Och som du brukar säga; det hade varit värt det.
Puss o kram, en stor värmande sådan.
Jennie
Finaste Alfons... så saknad... smärtan är stor för er... vi ute i internet-världen saknar och känner smärtan men vi kan ALDRIG i vår vildaste fantasi förstå verkligheten som ni, familjen Löv har...
Jag, som många andra, tänker ofta på mina (deras) barn när jag läser inne på Alfons blogg. Jag har en son som är 6 år... jag förstår verkligen dina känslor för din Alfons. Mamma och son har speciella band, självklart älskar man alla sina barn, men ens son och förstfödde... klart att det är speciellt...
Det är så fantastiskt att få läsa det du skriver... jag är så tacksam. Mitt liv, mitt tankesätt och allt runtomkring har fått en ny innebörd sen Alfons "hamnade" i mitt liv...
Önskar er en fin onsdagskväll!
Kram Johanna
sa fin han ar, allra allra finast. mina tankar och kramar till er alla fem.
Varmaste! Akademin är väldigt bra att dansa till. Vi får göra det i sommar Catarina. När vi inte tittar på björnarna. Ja, jag skulle gillat honom jätte mycket. Det har jag kännt hela tiden.
Pussa på lärkungarna.
Kramar till natten.
Tankar!
Lätt att jag också är med och dansar till SA. Dom är grymma.
Så fina fina bilder på söta lilla Alfons!
Stooora kramar från mig till hela familjen Löv.
Om att sakna!
Jag saknar er son väldigt mycket....Han är liksom ni fast i mitt liv....konstigt men sant...
Jag älskar att se Alfons bilder, då brukar jag som jag kanske skrivit förr låtsas att allt är bra nu... cancern är borta och ert liv är som det ska...
Men så är ju inte fallet och jag ryser av hur oändligt mycket ni måste sakna hans händer, lukter och hela han.....
Det är orättvist...Det är fel och mest av allt är det bara så sorligt att han inte få vara med er, sina syskon och alla andra underbra människor som verkar finnas i er omgivning.
Men även om han inte är kroppsligt med er är han alltid där....inom er....med er och hos er?En tröst som ni kanske kan hålla fast vid men ändå inte?.
Attans skit och bajsoprutto?. Som barnen här hemma brukar säga vid argaste och ledsnaste tillfällen.
Det finns en bild som jag ofta tittar på när jag kommer in på er blogg...En bild som ger mig glädje, mycket glädje.....
Japp! Jag pratar om bilden där er Alfons med det vackraste i hela världen ansiktet håller en tårta med sina fina händer...Den bilden är glädje för mig....
Glädje och liv till mig från er son.....Det ni...Det är värdefullt...
Maria
Och vad jag saknar honom också. Och tiden innan detta. Och Ebba och Hannes saknar honom jättemycket. Och Ebba sa att hon hatade att vara i kyrkan för hon hatade att de sa Alfons Gunnar Malcolm Löv.
Så alldeles otroligt fin han var.
Stor kram Systrami.
Kramar i massor som vanligt från oss
Du är så duktig på att skriva. Den dagen du orkar borde du verkligen sätta dig ner och skriva en bok om saknaden efter Alfons.
Du skriver så fiint!!
Hej!
Läser din blogg lite då och då. Vet inte hur jag hittade den. klickade mig fram hit en gång. Blir så rörd av det du skriver. Det är så levande på något sätt. Får känslan av saknad då jag läser om din fina alfons. All lycka till er! Ni är starka!
Vänliga hälsningar// Ingela
Jag är så otroligt ledsen för er skull, men samtidigt glad att jag inte kan förstå hur det känns för det kan jag inte. Jag bara vet att det måste vara riktigt jävligt.
Det var fint att prata med dig! Jag hoppas att vi ses snart.
Den bilden med dig och Alfons är så fin och så full av kärlek att jag blir alldeles varm och lycklig, men samtidigt så kall och oerhört sorgsen.
Om kvällarna när jag lägger mina barn brukar jag ibland sjunga "Sången om friheten" till dem och då tänker jag så mycket på er och på ALfons.
Jag är så ledsen för er skull. Varma kramar och tankar till er.
Vilken stor sorg ni bär på.
Inte kunna pussa och lukta på sitt älskade barn. Inte kunna "försöka" svara på
deras
frågor, se alla tokiga upptåg.
Det är verkligen en hemsk livssorg.
Du skriver så fint Catarina. Jag kan aldrig hålla tårarna tillbaks.
Men ni kommer att få ett fint liv tillsammans.
Kärlek!
Åh Catarina, idag rinner tårarna när jag ser dom fina bilderna på er söte Alfons! Stor kram till er, tänker på er mycket idag när solen skiner.
Den sista bilden säger precis allt som du beskriver, så otroligt mycket kärlek och värme i era blickar. Blickar av samförstånd, alla ord är totalt överflödiga. Kramar från ett snöigt Norrland.
jodå catarina, visst känner jag igen halsbandet... och strumporna. och minerna och händerna och armarna och benen. och det gör ont, fan vad det gör ont att vara utan.
Den kärlek man har tillsammas med sina barn är så underbar och jag förstår att du saknar den fysiska biten av kärleken med Alfons. Varma tankar till er!
Vill bara säga godmorgon och önska en bra dag. I Göteborg regnar det och är allt annat än härligt, anar väl likheten hos er oxå.
Ha en bra dag och en trevlig helg tillsammans!
Kram Johanna
Sorg är kärlek som blivit hemlös
KRAM! Birthe
älskar att läsa din blogg..det är som en bok...
tycker det är mycket bra
författat..
kramar
Catarina, vad ska jag skriva. Ord blir så fattiga i somliga sammanhang. Ord täcker inte alla känslor. Förstår verkligen din saknad och din sorg. Om du var här nu skulle du få en stor kram! Jag skulle så gärna vilja åka till Alfons och sitta där en stund och prata med honom. Säga till honom att han har så fina föräldrar som tänker och saknar honom.
Sköt om er och trevlig helg!
Kram
Kära fina! Jag börjar förstå hur sårbar man är i kärleken till sitt barn, hur stark och oåtkomlig och samtidigt bräcklig man blir, och det skrämmer och gör ont när jag tänker på Alfons och er. Puss & kram!
Har många ideer och projekt ang insamlingar för Barbcacerfonden, vilka ska genomföras under kommande år. Inget barn ska då nämnas vid namn utan allt ska ske till minne av ALLA BARN OCH UNGDOMAR som LIDIT och AVLIDIT i CANCER samt som ett stöd för
alla anhöriga som hoppats, men till slut fått inse den absolut svåraste sanningen/upplysningen en förälder kan få uppleva "Ert/Ditt barn kommer inte att överleva sin cancer".
Ni som fått alla dessa besked är människor som vi andra som inte behövt ta emot sådana besked, har massor att lära av och hur vi än försöker tänka oss in i Er roll så kan vi det aldrig. Vi kan däremot känna sympati, empati och försöka dra ett litet strå till stacken för forskningen så att färre ska behöva uppleva vad Ni fått stå ut med och uppleva och aldrig glömma.
Vi som inte upplevt Er smärta måste hjälpas åt, alla kan vi dra ett litet strå till stacken, varje strå kan betyda en liten lösning och många strån kan beyda en definitiv uppgörelse med denna hemska sjukdom (som egentligen är många olika sorter).
Till ER och alla andra som mist sina barn, vi är många som tänker på Er och försöker hjälpa om det nu kan vara en liten, liten liten tröst i Er STORA SORG!!!!!!!
Roland
Kikar ofta in men skriver sällan vet ej vad jag ska skriva rädd att allt ska bli fel.
Ofta finns du / Alfons i mina tankar.
Kram på dig .
Mvh Jessica
Varmaste! Ville bara skicka pussar och kramar till natten.
Vackra tankar och kärlek!
Varmaste! Strålande sol och lagom kallt. I dag blir det nog hästborstning.
Kramar och hoppas ni får en fin söndag!
Puss och kram!
Ska vara med i ett litet likalt radioprgogram den 1:advent, söndagen den 2 dec. Får jag då läs upp lite ur Er blogg så att andra kan förstå lite av den smärta som Ni alltid bar på och fortfarande känner. Skriv i så fall till mig, så är Ni snälla!
De vänligaste hälsningar i Er sorg, smärta men ändå glädje över Era andra barn!
Hoppas helgen varit lugn och mysig. Idag var det ju en fin solig dag fast kallt. Vinterdäcken är påsatta nu när det varnas för halka. Önskar er en godnatts sömn. Kram från Elin
Jag tittar på min Freja som är två dagar äldre än Alfons och tänker på hur jag med förbundna ögon skulle kunna känna igen hennes mjuka händer bland tusen andra barns, lukten av hennes hår när hon sover, ljudet av hennes röst när hon ropar mitt i natten mitt emellan dröm och vakenhet. Jag kan uppskatta hennes vikt efter hur mycket som saknas i mina armar när hon är borta. Ingen förälder borde behöva uthärda det som ni två får göra nu. Jag är så ledsen för er skull. Ni är så underbara och förtjänar allt gott. Många kramar och sorgsna tankar.
Varmaste! Puss och kram och god natt!
Varmaste och god morgon! Ha en bra dag. Pussa på lärk ungarna!
Så fin han är. jag föstår att du saknar honom. Väldigt fint skrivet av dig. Ta hand om dig! Kram Josse
Tänk om vi alla som tänker på er under dagarna kunde "ta över" er saknad och sorg för en liten stund och ni istållet fick vila en liten stund i känslan av "innan cancer". Så mycket som ni och bloggen har lärt mig om livet, så skulle jag så gärna lyfta den bördan för en stund. Nu går det ju inte och jag önskar bara så innerligt att allt hade slutat annorlunda, att Alfons vunnit den sista striden och ni inte hade behövet sakna så... Finns det NÅGOT vi okända härute kan göra, för er eller andra? Många tankar och varma kramar genom natten, mia.
Varmaste! Pussar och kramar och mycket tankar. Fina och vackra!
Så fina ord! Och saknaden förstår jag måste vara fruktansvärt stor. Och egentligen vet jag ju ingenting om den saknaden. Tack och lov!
Önskar att allt vore annorlunda. Att ni också slapp känna denna sorg.
Kram från
Susanne i Östersund
Idag brinner det ett ljus här hemma för Alfons och för Henriksuperman. Idag är det 2 år sedan som Henke dog. Ni killar tar säkert hand om varandra! Kram från Elin
Hej
Jag är en av alla anonyma bloggläsare som brukar titta in här då och då. Jag har skrivit nån kommentar ibland men aldrig läst igenom hela Alfons historia från början. Det har jag gjort idag och som så många andra skrivit till er innan så skriver ni fantastiskt fint, öppet, naket, känsligt men oxå roligt. Jag kom på mig själv att skratta flera gånger och jag tyckte mycket om att läsa Christians berättelser om när han och Alfons leker på sjukhuset. Hur dom leker sjörövare i kulvertarna på sjukhuset och hoppar fram och skräms. Vad mycket kul ni hade och vilken underbart vacker , kärleksfull och fin familj ni är. Ni har upplevt/upplever mycket lidande men oxå mer kärlek än vad andra kanske aldrig kommer uppleva.
TACK för att jag har fått läsa, fått känna....
För att jag fått lära känna Alfons i alla fall lite...
Kram
Marianne
Varmaste! Tänker på er som vanligt med mycket värme. Ruskigt och grått småregnigt hela dagen. I morgon kommer hovslagaren och ska klippa tånaglarna på hästarna. Det du Alma-Lee. Och när han har gjort det ska han sätta på skor med dubbar. Snobben tycker det är lite jobbigt, men han står så snällt.
Sov nu gott mina vänner och puss på er!
Sitter och tittar på Alfons... fina Alfons! Det är så overkligt att förstå att han inte finns mera, att det är bilderna som bevisar Alfons... Usch! Söta vackra Alfons... speciell kille... stort hjärta och mycket kärlek!
Kram Johanna