Måndagen den 1 oktober. Snart dags att gå upp.
Imorgon ska jag jobba igen. Eller rättare sagt, arbetsträna, det innebär att jag jobbar 50 procent. Det går bra med själva arbetandet, det är att arbeta som är det märkliga.
Istället för att komma hem och höra vilka ord barnen lärt sig, vad de ha gjort för framsteg, så har jag varit här hela tiden och sett och upplevt det själv. Jag har vant mig av det gamla jobbar livet, och vant mig vid att vara nära min familj varje dag. Därför känns konstigt att gå upp innan till och med Vera vaknar, och komma hem och Alma har redan blivit hämtad från dagis. Alla väntar på mig, och jag har inte träffat någon av dem på hela dagen. Bara det är en stor omställning.
Min arbetsplats är så förknippad med det gamla livet, livet då Alfons inte var sjuk. Livet där barncancer var en affisch utanför mitt jobb (och jag tänkte till och med när jag tittade på den: - vilken tur att Alfons och Alma inte är sjuka). Livet där Alfons och Alma kom och hälsade på mig på jobb och Alfons var både blyg och busig, han tyckte det var knasigt att alla hade likadana kläder som pappa. Nu ringer Alma varje morgon och frågar var jag är och när jag berättar att jag är på arbetet så frågar hon: - är det väldigt, väldigt bra på arbetet pappa? Njaa, svarar jag det är ganska bra. Och jag minns Alfons samtal till mitt jobb när han var runt tre år gammal, och Alma låter nästan precis som honom. Och jag ler inombords och blir varm och det krossar verkligen mitt hjärta att hon inte får säga: - Alfons vill också prata nu pappa. Utan istället - hej då nu lägger jag på.
Annars så kommer och går varje ny dag på något märkligt sätt. Imorgon är det sju månader sedan Alfons dog och åtta månader sedan jag somnade honom i hans säng och läste saga och han satt och åt middag med oss vid vårt köksbord. Det är verkligen O-greppbart och det känns fortfarande som ett par veckor sedan han var här.
I helgen har vi haft kalas för Vera och det gick bra, förutom att hon var livrädd för alla pappor som inte var jag. Efter kalaset var jag helt utpumpad men Catarina och Kajsa fick ett "äntligen hemma ryck" och satte upp mosaik i köket. Jag flydde med barnen hem till kusinerna och långt ut i skogen på svamppicknnick. Resultatet blev en utsökt svampsoppa i en jord grop, inga djur var tråkigt nog intresserade av den. Men vi såg en ekorre som skyndade förbi vårt gömställe.
Nu ska jag koka pasta som jag ska ha med till jobb imorgon, sätta klockan på 03.45 och plocka fram cykelkläderna. Jag tränar innan jobb, det är väldigt skönt, dock lite mörkt . I fredags morse (eller snarare torsdags natt) blev jag jagad av en flock vildsvin, eller jag fick i alla fall för mig att de jagade mig, det gav mig en väldigt bra fart upp för den backen kan jag säga.
Christian
En nöjd födelsedagsgris med träpussel present som också fungerar som reservnapp.
Martin Timell - släng dig i väggen!
Åh. Chrirstian. Dig nämner jag inte så ofta! Men du är så otroligt stark! Sänder massvis med godenergi genom luften till andra sidan Sverige nu när du börjar din "vanliga vardag" igen. Ord finns ju inte till. Jag
vet att Ängeln Alfons tittar ner på sin pappa och känner sig som världens lyckligaste grabb.
Kramar från mig
kunde inte låta bli att skratta till när jag läste om vidlsvinen....
kramar linda o maja
Gott att läsa pappans ord. Och visst är det märkligt det du beskriver, att livet utanför liksom fortsatt snurra på. På ett sätt känns det obarmhärtigt, på ett annat sätt nästan som en tröst. Som om det finns en större helhet som vi är en del av.
Alla goda tankar till er, och en god natt.
Varmaste! Hej Christian, trevligt att läsa dina rader. Ser framför mig hur du klarar dig från vildsvinen. Fast jag tycker mig se att ett hänger i din bak. Men det är nog bara en synvilla. Hälsa din vackra och rara hustru att kaklet är skitsnyggt och pussa på de små lärkbarnen.
Kärlek och fina tankar.
Kram och godnatt
Härligt att se dina rader oxå Christian :-) Önskar dig stort lycka till på jobbet, hoppas det kommer kännas bra!
Erat kakel i köket blev ju jättesnyggt, läcker färg!!!
Sov gott de få timmar som är kvar!!
Kram Johanna
haha, vi har haft en vildsvinsflock som sprang runt här i några år, kom väl 2003, och brorsans kompis mamma (som lyckligtvis är med i göteborgsvarvet varje år) träffade på dom när hon var ute och sprang en dag, hon fick också rätt bråttom åt motsatt håll :p
MÅnga tankar och kramar till er.
Kunde inte osva inatt. Fast du var ändå uppe innan mig! :) Hoppas att det gick bra att cykla!
Tänker på Alfons idag, och på er.
Kärlek!
Varmaste och alla fina tankar i dag. Tänker på er med både glädje och sorg.
Puss o kram.
Vilken hemsk tid du måste gå upp på, det är ju mitt i natten! Jag förstår att du hade fart uppför backen med vildsvinen i baken... Vilken syn!
Hoppas du får en bra dag på jobbet!
Kramar till er alla
Hej Christian! Jag kan precis förstå vilken omställning du pratar om och dessutom är det ju oftast så att när man har varit borta från jobbet en längre tid så har mycket hänt i ens eget liv medan arbetsplatsen i princip är densamma. Och då behöver det ju inte ens handla om den sortens världsomvälvande förändring som du har genomgått.
Vildsvinen var säkert inte ilskna utan försökte bara ta sitt ansvar genom att pusha dig lite extra. Som ett gäng personliga coacher :-)
Kram till dig och familjen.
Oj, all cred till dig som orkar gå upp så tidigt och dessutom träna..
Känner så igen mig i dina/era ord.
Kramar till hela familjen och grattis Vera i efterskott =)
ahhhh Christian, ur orkar du :) Jag som gnäller när jag måste stiga upp vid 07. Roligt i alla fall att läsa lite om hur du har det och hur det funkar med jobbet. Jga har tänkt ganska mycket på dig sedan Hanna berättade att hon sprang på dig i brevbäraruniformen. Kram!
Redan 7 månader sedan Sötnosen / piraten somnade in.
Tänker på Er och lilla söta Alfons.
Kramar
Lycka till på jobbet.
Ni är i mina tankar varje dag.
Du är en hjälte Christian, som orkar upp så tidigt för att utmana vildsvinen. Tur att du vann denna gången! Förstår att det är med mycket blandade känslor som du nu är tillbaka på jobbet. Samtidigt som man vill att allt ska vara som vanligt, så är det ju inte det för er. Det är konstigt hur världen kan snurra på som om inget hänt. Fast förr eller senare måste man ju tillbaka till vardagen. Även om det känns som en oerhörd omställning just nu, så är det kanske precis det som behövs för att man så småningom kan gå vidare. Jag tror att cyklingen också hjälper dig en del, bara du inte cyklar för fort så att känslorna inte hinner med...
Tänker så mycket på er alltid och hoppas att det inte ska göra lika ont hela tiden.
Kramar från mig
7 månader sen Alfons åkte med piratbåten... så långt borta men ändå smärtsamt nära...
Tänker på Alfons, på hela familjen Löv
Tänder ett ljus för Alfons ikväll!
Kram Johanna
Christian, jag blir glad att du skriver. Saknar det...
7 månader idag. Så konstigt att tiden går samtidigt som den står still.
Som igår minns jag den dagen, den stunden i ert sovrum hos Alfons. Det gör så ont att tänka på det. Er fina lilla pojke. Vad jag älskar honom.
Tänker på er! Vi hörs imorgon!
Många kramar
Haha, ja vildsvin kan vara läskiga. :) Tur att du klarade dig från att bli biten!
Stora kramar till hela familjen!
varmaste. Hoppas att allt gick bra i dag, Christian. Har tänkt på dig. Pussa på alla.
Kram och god natt.
Kram och godnatt, tänker på er.
Jennie
Varmaste! Nu går jag ut i svartet med Vibekke Olsson i öronen. Stora kramar och fina tankar.
Pussar på er!
Hej familjen Löv!
Jag har följt er blogg ett tag nu och måste titta in varje dag för att se hur det är med er. Tänker ofta på er fast jag inte känner er alls.
Förstår att bloggen är viktig för er och förbannar de som inte kan respektera detta.
Önskar er allt väl. Er berättelse ger verkligen
mig en tankeställare om att ta vara på nuet, prioritera det som verkligen är viktigt!
Många kramar till er allihopa.
Tänker på er varje dag.
Underbara du Christian!
Underbara familjen Löv!
Underbara människor.
Allt det bästa till er!
Just för att jag förstår att bloggen är viktig för er, så undrar jag om vi "okända" gör ett övertramp i ert privatliv genom att skriva, tycka och "krama om".
Kanske vill ni endast ha denna blogg för era nära och kära? Vi "okända" kände ju inte Alfons och har kanske inte ens träffat er - vad vet vi om sorg efter ett förlorat barn, om saknad efter er Alfons?
Varma kramar och tankar till er!
Måste säga att jaf är GRYMT imopnerad av dig Christian, som inte bara trotsar vildsvin utan också försakar den där sköna sköna extra minuterna i sängen på morgonen (eller i ditt fall natten) Som inbiten nattmänniska är det helt ofattbart för mig :).
Det måste kännas helt otroligt fel, uppgiften ni har framför er nu, att skapa en ny vardag utan Alfons hos er. Hittar inte orden jag vill skriva... så jag låter bli. Skickar bara tankar genom dagen och natten, mia.
Varmaste.
Puss o kram och godnatt! Tankar!
Varmaste! Puss o kram och godmorgon.
Hej. Jag råkade av en händelse hamna på Er blogg och har läst om er kamp med/för Alfons - och inte minst hans egen. Tårarna har flödat när jag läst om Alfons på båda bloggarna. Jag gråter sällan men över sånt här finns inga spärrar. Mina bästa och varmaste tankar till er och hela familjen. Kommer fortsätta läsa Er blogg.