Tisdagen den 16 oktober. Om betydelsen av att vara viktig.
De dagar som Christian jobbar har vardagen, som vi i över två år levt utan, börjat infinna sig. Jag skapar rutiner för mig och barnen som har blivit min "jobb-vardag". Vi vaknar, äter en bra frukost och jag ser till att vi kan vara vid gott mod när vi kommer fram till dagis. Om vi varit ovänner eller oense så är det mitt ansvar att styra upp och göra Alma-Lees dagisdag så bra som möjligt från det att jag lämnar henne. Det är mitt ansvar som mamma.
De dagar som saknaden efter Alfons inte går att "lägga åt sidan", när den är "fysiskt konkret", så är det ganska svårt. Det blir svårt att möta andra föräldrar på dagis och även personalen som vet mycket och som är väldigt fina. Jag har bara haft Alma-Lee hemma av den anledningen en gång. Jag försöker träna mig inför vad jag skulle kunna kalla "det nya livet". Det gör jag genom att skonsamt tvinga mig till saker som jag vet inte är farliga, men som känns jobbiga. Jag försöker styra mitt liv genom lite mer förnuft och lite mindre känslor. I vardagliga situationer; dagis, affärer och liknande.
Denna vardag är ytterst viktig; den får mig att känna mig viktig och en del av ett sammanhang. När Alfons levde så var jag viktig som hans "röst" och som en slags "företrädare", förutom att vara hans kärleksfulla mamma, vilket fanns naturligt. När han dog så försvann det. Det är viktigt för mig att återerövra den betydelsen och att sätta den i ett nytt sammanhang.
Vera är en fin tjej. Hon har lärt sig att gå och nu är det träning för maraton som gäller. Hon springer nästan hela tiden; jag kan inte minnas att Alfons och Alma-Lee var så tidiga med det. Igår sprang hon efter en liten kille på Ikea, snabbt som bara den.
På morgonen kommer hon med sina Max-böcker (Alfons kallade honom för "Mach" i den åldern) och ska sitta i mitt knä för att lyssna och härma. Så läser vi sagan om och om igen.
Idag provade hon Alma-Lees namn för första gången: Ama.
Alma är fantastisk! Hon hittar på långa sagor om allt och inget och vrider allt till sin fördel. Det fantastiska med det är att hon är fullständigt medveten om det hon gör. Hon kan siffror, veckodagar och snart hela alfabetet. Givetvis vet hon också att klockan är sex när bolibompa börjar.
Alma älskar att rita. Hon ritar långa invecklade streck och när hon ska börja på ett nytt i någon ny färg så börjar hon exakt invid det förra. Hon är nogrann och vet vad hon vill. Vi har ofta dispyter efter vilka jag kan känna mig bemästrad, men jag vill ha döttrar som Alma. Jag försköker stå emot, men ibland ger jag mothugg. Oftast med glimten i ögat. Som tur är; Vera är lik sin syster. Pust.
Catarina
Alma-Lee och mamma, 24 september 2007.
Vera och Alma-Lee har pusskalas, september/oktober 2007.
Christian tar foto av barnen under en kvällspromenad i Sätaröd. Vera och Alma plockar stenar till mamman som stannade hemma. Oktober 2007.
Fina tjejer du har, de vet vad de vill!
Är de månne lika sin mamma mer än till utseendet;)
Ni är en hel familj med kämpar, alla fem.
Många kramar
Så underbara, fina och viljestarka barn ni skapar, du och Christian! Saknar dem så mycket, så mycket att det gör ont ibland. Att sakna Alfons är ibland på samma sätt som att sakna Alma Lee och Vera, för att jag minns så många fina och roliga saker med Alfons. Jag tänker på det sneda fina leendet och när han var en riktig spjuver! Då vill jag bara åka hem till er och leka pirat eller riddare eller något annat. Precis så saknar jag även Alma Lee, att få leka och prata om roliga saker, läsa böcker och busa.
Sen andra gånger när jag inser att jag aldrig får leka så igen med Alfons, aldrig får se hur han och lekarna utvecklas, få se honom le igen, då gör det så ont att det knappt ens går att gråta.
Jag lider med hur ni måste skapa er en vardag utan dessa fina leenden för att i nästa stund vara tvugna att ta hand om mycket viljestark pojke.
Det känns konstigt kanske att känna en så allmän känsla som inte är riktad mpt någon, men jag känner en stor tacksamhet över att ni har dessa två underbara fina tjejer som är friska och hjälper er fram i detta hårda liv.
Skickar fina mjuka kärleksfulla kramar till er genom natten!
Älskar dig vännen!
Kajsa
Fina fina barn. Det är härligt att läsa om dem, om deras utveckling. Stora och förståndiga Alma Lee, busiga växande Vera :-)
Stor kram Johanna
Ja, de är verkligen fina och fantastiska era flickor!
Våra fina flickor vaknade klockan fem i morse. Nu tar Alice sin förmiddagslur.
Jag hoppas vi ses en stund på dagis idag.
kram Emma
Varmaste! Pussa på dom små lärkorna från mig!!!
De är verkligen enormt fina, era små tjejer! Vad duktiga de är, Alma-Lee som kan så mycket redan och Vera som kan springa.
Hoppas ni får en fin dag i höstrusket!
Kram
Såna flickor behövs. Som vet vad de vill! Som vågar och kan! Och som förhoppningsvis aldrig kommer rätta sig in i något led de egentligen inte vill tillhöra.
Du skriver så fint Catarina! Stora kramar!
Jag tror aldrig att jag träffat någon med så mycket klokhet och kärlek inom sig som du Catarina. Du är en fantastisk mamma för dina barn - din mamma måste vara stolt över dig! Jag är så glad att jag fick möjligheten att lära känna dig och Christian under er resa med Vera i magen. Du hjälper inte bara dig själv genom att fortsätta skriva i bloggen, du hjälper mig och antagligen många andra att komma till insikt om vad livet handlar om. Du sätter ord på känslor på ett fantastiskt sätt. Jag tror nästan att du blivit något av en mentor i klokhet för mig.
Kram
Lotta
Min vän, du är så klok. Inte undra på att jag ibland känner mig som en liten barnunge (lite överdrift) när vi pratar, trots våra lika många år..!
Sköt om er!
Stor kram
Jag gråter när jag läser. Och fylls av beundran inför Dig. Det är precis det som jag brukar prata om med dig. Och det är så jäkla starkt.
Jag älskar er!
Fina fantastiska flickor. Starka och vackra föräldrar. Med det stora arbetet att hitta en ny vardag och sig själva igen i er "nya" familj och liv. Jag beundrar så ert sätt att ta in verkligheten och finna sammanhang och mening igen.
Varma tankar och kramar genom natten, mia.
Jag kan bara hålla med "Lotta på Mcv". Du är en varm, klok kvinna Catarina. Den bästa mamma man kan önska sig. Våra barn är en rikedom, och du förvaltar den skatten på bästa tänkbara sätt.
Jag känner inte dig. Vi har aldrig träffats. Ändå...jag önskar du vore min vän. Dina ord ger mig styrka. När jag är den som borde trösta.
Varm kram! Birthe
Du skriver så fint och dina ord berör verkligen,
vilka fina foton på fina flickor,
tack för att vi får fortsätta att följa Er vardag..
du är stark. ni är starka. er dag berör mig vid varje inlägg....
Varmaste! Nu har jag kommit till jobbet. Börjar känna mig som den gamle lantbrevbäraren som går i snö och is. Vill bara betona att jag även går i storm. I dag var det vägverkets jacka på. Bilarna tror att dom kommit till Las Vegas när dom ser mig. Haha!!!
Stora, stora kramar och mycket håll om till er alla.
Du försöker hitta "det nya livet" och jag önskar att det vore lätt för dig, för hela familjen. Men ni har förlorat erat älskade barn/bror
och tyvärr blir livet aldrig detsamma.
Men ni kommer att bli lyckliga, med Alfons i hjärtat.
Massor av kramar till Er.
Kan, precis som många andra här, hålla med vad Lotta på MVC skrev. Fast jag inte känner Er eller har träffat Er "på riktigt" finns Ni i mina tankar väldigt ofta
Kram
Susanne
Hej
Vi tre sitter här och har precis fått Marjas bredband att fungera.Visade er blogg och vi vill gemensamt skicka en hälsning till er alla. Även om vi inte ses, tänker vi ofta på er.
Tänker på er väldigt mycket hur ni har det i ert "nya" liv som ni inte själv valt. Vädligt fina foton på flickorna, ja och mamma med:) Har tänkt på hur det gått för din bror nu efter hans operation??
Kram från Elin.
Varmaste! Igår tänkte jag just som Ellen. Hur har det gått?
Stora fina kramar och mycket kärlek.
Puss!
Varmaste och godmorgon!
Stora kramar och bästa, finaste tankarna!
God morgon!
Hoppas ni får en fin höstdag i det fina vädret!
Ni finns ofta i mina tankar!
Kram
Jag önskar er en solig hösthelg. Vilka fina fina flickor ni har!
Stora kramar
kära catarina. brevet framme, a vet, han blev glad. ville bara säga. tänker på er. kram.
Jag sitter också med tårarna rinnandes utmed kinderna men skillnad från lina sitter jag med ett stort leende på läpparna när jag tänker på Alma, Vera, dej och Christian. vad jag känner vidare känns fel som morbror och lillebror att skriva här, det ska sägas. Älskar er alla och upphör aldrig förundras. Till er andra med, resten av syskonen alltså. puss
Varmaste! Lite lagom småkallt, ingen sol så det blir nog lite städning i dag.
Ha en skön helg.
Stora kramar och mycket fina tankar.
Kärlek. Är det enda jag får fram. Kärlek.
Varmaste tillsammans med stora kramar och vackra tankar.
Puss genom halva sverige från mig till er!
Varmaste! Tror du att jag städade i går? Nähä då...men i dag, då jäklar. Mattorna ute och dammsugaren är på hugget. Men sen ska jag nog gå ut i skogen och plocka in lite av det gröna som finns där.
Stora kramar till er alla!
Varmaste! Mörkt, mörkt och lite småvarmt blött ute. Dimma totalvägrade. Så hon får väl stå inne i dag då.
Ha en bra dag på dagis, Alma-Lee och även ni andra.
Stora kramar och vackra tankar. Tjo!
Varmaste och godnatt! Stora fina kramar till er.
Godmorgon familjen Höst-Löv. Jag tittar ut på den vackra hösthimlen utanför fönstret och grämer mig över att jag måste sitta på jobbet hela dagen. Vilket slöseri! Men barnen får i alla fall vara ute och sparka i löven på dagisgården. Visst luktar dom gott när dom kommer in på kvällen!? Äpplen och jord och något friskt som bara finns i luften så här års. Jag hoppas att Alma-Lee och Vera också får en fin dag och att Alfons kan få sitta däruppe och tappa kastanjer i huvudet på oss allihop.
Christian och Catarina, ni kommer väl ihåg att ta hand om er själva också? Man kan ju inte alltid vara supermamma och mentor och stark och beundransvärd... Jag önskar er en lugn, skön vecka.
Varmaste!
Puss o kram! Tankar!
hej
hur mor ni?
vi mor bra har du malins och ebbas telefon nomer?
min msn är [email protected] där kan du skika deras numer.mvh marja 0ch jasmine.ni får ha det så bra . den17/11 07
hej har ni det bra