alfons

Diagnos Neuroblastom IV 7/7 2005. Följ min och min familjs kamp för livet. Vi ska vinna!

Tisdagen den 11 september. Om Vera.

Nu kan Vera gå både med storasysters hjälp och ensam. Hon stapplar fram och ser så stor ut. Alma-Lee är stolt men emellanåt så tycker hon att lillasyster är störig som tar tag i henne för att resa sig. Precis så som relationen var mellan Alfons och Alma-Lee.
Snart fyller Vera-banan ett år. Det känns ju som igår men ändå som ett annat liv. Ett liv med tre fina barn. Levande.

Ikväll är kontrasterna stora och svåra.

Catarina

Kramar i massor och dom är så vackra.

De underbara barnen!

Oj vad stor hon har blivit -det är när man ser andras barn som man inser hur snabbt tiden går.
Så söta de är :) Kram!

De fina tjejerna!
Hoppas vi ses ikväll. Så kan vi prata (helt själva!) och äta några muffins.
Kram Jennie

Den lipandes mamman på IKEA
Ja nu vet ni vem jag är, en av de som följer erat liv bakom skärmen. Jag måste återigen be om ursäkt för mitt uppförande. jag har liksom trott att när jag.... eller om jag träffar er så kommer jag att säga välgenomtänkta och mycket kloka saker till er.
Där stod jag och tänkte på mattor, ful matta fin matta...tänk tänk...Sedan så såg jag er två eller jag menar tre för Vera var ju med .....mitt farmför mig.... inte kunde jag väll bara gå förbi ,det alternativet fanns inte ens. Jag gick fram till er och började prata. Inte visste jag att mina känslor skulle spela mig dettta spratt....När jag stod där kunde jag inte förmå mig att säga mycket...eller det gjorde jag nog...men vad jag sa kommer jag nog inte ihåg ...mest kallprat om ditt och datt. Inte hur underbra, starka m.m jag tycker ni är, hur vikitg eran blogg är för många inklusive mig själv....Det tog stopp och mina känslor blev så starka och tårnarna bara vällde fram och jag kunde verkligen inte hejda detta.(och det ni är något ovanligt för mig som sällan gråter och aldrig ofentligt)tårana kom en efter en och sedan i massor......
Min vänn fann mig senare med maskaran under hakan, tårar som rullade ner för mina kinder, tomt stirrandes på bebis mobiler(vilket jag absolut inte behövde köpa eller ens titta på) och hon blev livrädd och undrade vad som, hänt.....
Tänk att ni kan skapa sådana här känslor för mig som aldrig har träffat er innan.....jag hoppas att ni förstår att ert budskap har kommit fram..Ni berör genom erat liv så ofantligt många människor...
Det var skönt att träffa er igen på en annan plats på IKEA. kanske lika förvirrad som innan. Tack för att ni tog er tid...
Sean flaxade jag i Alfons och alla andra barns förstjusande ungars anda iväg på rulltrappan som gick i fel riktning.(för lat för att gå runt) Och det ska alla veta att det ser verkligen lätt ut när barnen springer på fel håll i rulltrapporna...Men man fick facktiskt flaxa på lite ....Och när man väl kom upp var det ingen som tittade med glad min, som man gör till barn.. nej blicken utan av tjejjen,(Kärringen) som jag fick var allt en oerhört nedvärderande och töntstämplad blick.....JA JA det spelar ingen roll.....
Jag kom iallafall hem med saker från IKEA som jag inte hade en aning om att jag köpt.....När jag kom hem ringde min vän och berättade om att hon varit med sin syster och deras barn och tagit spruta på BVC och vem var inte fint inramat hoss BVC tanten...Jo ni......Alla ni.
Det var en fin men oerhört känslomässig dag för mig och ALDRIG för har Alfons varit så nära och levande för mig som han var då....Genom er ....och jag blir mer och mer insatt i hur han ständigt finns med i mångas tankar...många som inte ens någonsin har eller kommer att träffa er.
Så tack igen/Maria

Vilka fina barn, så söta. Tänker på er.Ha det bra,Kramar

Fina flickorna :-) Då är det snart dax för 1 årskalas!!! Spännande och stort för Vera, även om hon säkert bara kommer bry sig om papper och snören :-)
Alfons är en stolt storebror som säkert håller vakande ögon på sina fina systrar!!!
Stor kram till dig Catarina...

Tack för er spontana blixtvisit! Det var jättemysigt och väldigt skönt att få träffa er. Tilda tyckte det var roligt och har pratat mycket om Alma sen ni åkte. Hon gick in på sitt rum för att plocka undan (ja, faktiskt vid första tillsägelsen!) och då sa hon "Men Alma, du skulle ju städat..!". Vilka sköna barn vi har.
Hoppas era somnade lätt, Tilda har nyss lagt sig och är på god väg att somna.
Tack för att ni finns så nära, jag är så glad för det.
Stor kram Jennie

Oh, vad fina de ar alla 3!
Precis som kageback skriver, att trots att vi (manga i alla fall) inte kanner er personligen ar vi ju offantligt manga som "kanner" er anda via bloggen.
Den dagen i somras, nar vi var hemma pa Sverige-besok, och jag utan att veta om det rakade kora genom Satarod och forbi kyrkogarden, kandes det valdigt markligt. Det var en regntung dag fast anda otroligt vacker med alla trad och all gronska. Fast jag inte ar speciellt religos kandes det hela valdigt andligt och Alfons kandes valdigt pataligt narvarande.
Ni ar en fantastisk familj och Catarina, du har en otrolig gava i ditt skrivande. Finns dar nagon mening, vilket det ju eg inte finns, i er otroliga forlust ar det att ni genom ert skrivande far andra manniskor att stanna upp och tanka efter vad som ar viktogt har i livet och vad som inte ar det.
Tack for alla kloka ord.
Stora Starka Styrkekramar fran Charlotte

ooops, det foll visst bort att inlagget var fran Charlotte i USA.
Kram pa er!

Så fina och underbara barn ni har! Tänk att lilla Vera snart fyller 1 år.Tiden gå rså snabbt och ändå så långsamt.Kram

Varmaste och puss o kram!
Jag finns är alltid!

Kära Familjen Löv! Ni är HELT fantastiska människor & underbarnet Alfons...wow, vilken enastående liten grabb!
Jag tackar allra ödmjukast över att Ni orkar/vill förmedla allt det Ni har och fortfarande går igenom!
Jag är en av alla, för Er okända människor, som ofta är här inne och läser om hur Ni har det. Sättet Ni förmedlar de upplevelser, tankar, etc, Ni går igenom/har, gör att det känns som Ni vore nära vänner...Ni känns SÅ nära!
Jag önskar Er alla...ALLT DET BÄSTA!
Många varma hälsningar, Kim