Söndagen den 20 april. Till Alma och Alfons.
Alma saknar Alfons. Här hemma genomsyras stund efter stund av den stora saknaden. Jag kan inte beskriva den, men det är nästan som om man skulle kunna ta på hennes sorg. Detta är till minne av syskonen.
Storebror och lillasyster. Lillasyster som fattas mest.
Sommaren 2006. Alfons och Alma busar under vår promenad.
Sommaren 2006. Köksbus. Syskonkärlek.
Efter återfallet, september 2006. Alfons orkar inte busa som förut, men håller Almas ansikte mellan sina händer.
Julaftonsmorgon 2006. Alfons är nöjd med sin julklapp till Alma.
Catarina
Klart Alma saknar sin storebror. Men för henne är inte sorgen så lätt att ta på och visa som för oss vuxna. Lilla Alma var liten tjej när Alfons dog och är fortfarande liten för att behöva förlora någon så nära...
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva som är tröstande, för inga ord kan trösta en förlust för Alma. Jag är övertygad om att ni, Catarina och Christian, hjälper henne att sörja, hjälper henne att minnas, hjälper henne att gå vidare på sitt sätt... Det är ju ni som känner henne bäst!
Fina underbara bilder på två fantastiska barn...
Orden fattas för mig!
Ni finns som vanligt i mina tankar dagligen...
Kram Johanna
Hejsan allihop!
Jag vill bara säga att jag tänker på er, körde förbi ert hus i fredags. Ni finns jämnt i mina tankar. Kramar Elisabet
Glömde säga att bilderna är helt underbara, Kärleken riktigt lyser ur Almas ögon. Kram E
Dessa bilder på Alfons som ni har är så laddade med känslor, kärlek, glädje, sorg och saknad. Tårarna kommer när jag tittar på bilden där Alfons så tydlig är så nöjd med presenten han skaffat åt sin syster. Så
mycket sorg och saknad,men det betyder att han var också så älskad!
Fina fina fina barn. Puss
Tårar i ögonen. Klump i magen. Jag som inte ens känner er. Kan inte föreställa mig hur ni känner.
Varma kramar och tankar till er. Med önskan om tjockt grönt gräs och fina fina blommor hos Alfons och hos er.
Goa ungar. Ni skulle ha fått växa upp tillsammans och
busat dagarna i ända. Orättvist.
Kramar till er alla.
Varmaste och puss och kram!
Vilka underbara, kärleksfulla bilder! Kärleken verkligen lyser om dem båda två.
Det är så fel att de inte får växa upp tillsammans och leka, busa och bråka som syskon brukar göra...
Många kramar
Lilla Alma... jag kan bara tro att jag förstår hur hon känner. En extra kram till henne. Kram Jennie
Så fina och värmande bilder,man der hur mycket de tycker om varandra..Verkligen..
Ni som skulle fått växa upp ihop,ni gulliga barn..
Ge Alma en extra stor kram!!!
Åhh vilka fina bilder på Alma & Alfons.
Fastnade speciellt för den bilden efter återfallet när Alfons håller Alma´s ansikte mellan sina händer.
Kramar till er alla från ett soligt Halmstad
Kramar i massor
Det är så starka, starka bilder att jag saknar ord för att kommentera.
Vilken kärlek. Vilken saknad. Vilken grym värld vi lever i där barn dör, där andra barn tvingas växa upp utan sitt älskade syskon.
Ser mina två killar leka tillsammans. Så mycket bråk, men också så enormt mycket kärlek. Att berövas detta. Vad ont det skulle göra. Så ont ni har. Så ohyggligt ont det gör att se bilderna på två syskon som älskar varandra så högt.
Mitt i det hela finns ändå en underbar vetskap om att Alfons var så oändligt älskad. Hans liv blev kort, men vad gäller den kärlek han fick uppleva så var hans liv oändligt.
Vilken tur Alma hade som fick ha Alfons i sitt liv. En fin och kärleksfull storebror som kommer att finnas med henne i tankar och handling resten av livet. Men precis som alla andra redan skrivit var det ju meningen att han faktiskt skulle finnas där i fysisk bemärkelse också. Älskade barn växer upp till trygga vuxna, så Alfons skulle säkert ha blivit något alldeles speciellt även i vuxen ålder. Jag gråter sällan numera, men bilderna på Alma och Alfons får tårarna att komma. Det är en sådan sorglig orättvisa att de inte får växa upp tillsammans. Sådant borde bara inte få hända. Ni finns i mina tankar som vanligt. Kramar och vårvärme till er allihop.
* Kramar om * Jättefina bilder på jättefina barn.
när jag är hos er för att säga hejdå innan jag far till motala är alma-lee så fantastisk i sitt kramande och pussande, och av alla kusinerna är hon den enda som inte gråter, utan istället säger "hejdå, vi ses sen". hon kanske saknar mig, men är ändå trygg i att jag ju kommer tillbaka sen igen, "ellerhur". hon har en annan saknad, en som är så stor och så uppenbar. alfons fattas henne, hela tiden, och det märks. hela tiden. och jag saknar alfons, och jag saknar lillasystern alma - hon som blev hunsad då och då, men som såg upp till sin stora storebror.
nog saknar hon sin storebror alltid, men hon har samtidigt blivit en riktig storasyster. sen att hon planerar tt flytta ifrån "lillasyster som bara tar hennes saker"... vi får väl se hur det går med det där, men hon är alltid välkommen hem till mig!
fina fina bilder, och fina fina familj.
puss
Underbara bilder på fina små barn...
Alfons!... visst har du det bra där du är... och du, nu får du allt titta till din familj för det behöver dom så mycket... fina fina Alfons... och fina fina Alma-Lee...så fina
kram till er alla från Helen i Lomma
Hej!
Jag sitter o tårarna trillar ner från mina ögon. det är tårar av smärta för jag känner din smärta, jag har själv 5 barn. Men även tårar av glädje, du skriver så otroligt bra, sätter ord på känslor , fångar känslor, jag slås av att dina ord skulle finnas i en bok. För din sorg är inte bara hemsk, du får den nästan att vara vacker. Hur du talar till Alfons..får mig att känna Alfons. En dag....i framtiden när du är redo...gör en bok av eran blogg för du förmeddlar så otroligt mycket på ett så bra och upplysande sätt..Många vår kramar ifrån Eskilstuna
Idag var Alma så fin där hon stod i hallen med alldeles för mycket kläder på sig! Hon var så fin och så blyg med ett leende när jag pratade med henne. Hon blir alltid så glad när vi ses i tamburen typ. Hon var så varm av alla kläder hon tagit på sig, att hon var lite svettig i håret. Ja, ja vi tog av oss lite grann. Det är en fin liten tjej vi får ha hos oss. Alfons har vi med oss i våra tankar. Han lämnade ingen oberörd.
Kramar till er alla. Ses på dagis och snart kommer Vera!!!! Jamen
Många fina bilder på syskonen och syskonkärleken syns så tydligt. Kram till alla men kanske speciellt Alma!
Som vanligt saknar man ord! Det gör inte du som skriver så vackert så vackert! Bilderna gör mig glad och sorgsen på samma gång. Obeskrivlig kärlek lyser från bilderna och från det du skriver.
Finfina ungar. Man blir både glad och bedrövad när man ser bilderna. Fint att ni har så mycket bilder av barnen. Det kommer att hålla Alfons minne levande. Kram
Alma för mig är en liten, liten tjej som precis tagit sina första steg (minns du?). Så fin, så gó och så ofattbart orättvist att hon inte får ha sin storebror hos sig. På vissa bilder tycker jag mig ibland se hennes sorg, saknad och smärta i hennes fantastiskt uttrycksfulla ögon. I nästa sekund ser jag bara en underbart vacker leende unge. Så fin hon är!
Kram till er alla. -anki i lund.
herre min gud. jag känner varken er eller kände alfons. men jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. tårarna fortsätter att rinna ner när jag skriver det här. vilken otroligt modig liten kille. att livet var så orättvist hade jag ingen aning om.
jag tänker på er och sörjer att ni har förlorat en sån söt liten hjälte i ert liv.
Vilka fina bilder på fina barn.
Kram
Underbara underbara barn...
Ren och vacker syskonkärlek...
Kram
Så mycket värme det är i dina kort av bror och syster.Och jag är alldeles säker att den värmen kommer att finnas där för alltid även om de är på " olika " håll.Att fått känt denna yskonkärlek är det inte ala förunnat som levat / lever tills de blir gamla så din tös har något mycket frint att bära med sej genom livet.
Hoppas ni kan njuta av vårens värme och solsken.
Stackars liten Alma. Jag läser fortfarande här och tittar in mest varje dag, men har inte alltid så mycket att skriva. Bara ville säga att mina tankar är hos er. Alfons gjorde ett väldigt intryck!
Kram till er alla.
Varmaste!
Mulet och grått i dag. Brrr. Tankar, många och fina!
Puss och kram!
Alla bilder är så fina. Alfons var så vacker. kan inte sluta gråta, kan inte sluta le. jag tänker på er. kramisar.
Jag blir så ledsen så ledsen. Ingen som är så liten som Alma-Lee ska behöva sakna så... En fin fin tjej är hovn och som mamma försöker jag sätta mig in i situationen att inte kunna ställa allt till rätta. Varken för Alma eller Alfons... Ni gör det bra. Tankar genom denna röda dag, mia.