Fredagen den 19 december. Efter föreläsning. Om jul.
Föreläsningen gick bra, bättre och mer samlat än vad jag väntade mig. Jag var inställd på att det skulle vara känslosamt och läge för paus emellanåt. Jag ser nu i efterhand att jag hade fog för de tre urjobbiga dagarna före föreläsningen; de gjorde mig väl förberedd.
Jag valde att dela upp föreläsningen i tre delar: Vår historia, Den palliativa omvårdnaden och efter paus Samtal och frågor. Jag hade tre timmar till mitt förfogande. Jag hade beräknat första delen till 30 minuter för att kunna fokusera minst 45 minuter till andra delen om just den palliativa omvårdnaden. Istället så pratade jag i 50 minuter om vår historia och bara 20 minuter om de sista dagarna i Alfons liv. Jag förmodar att det tog längre tid för mig än det jag tänkt, eftersom jag ville få fram Alfons som ett barn, inte bara som sjuk - ett cancerbarn.
Jag valde att sätta namn på min föreläsning: Att kämpa för livet. Att acceptera döden.
Jag tror på kamp med alla medel och på alla sätt sålänge det finns ett liv att kämpa för. Lika övertygad är jag om att släppa taget och att acceptera döden när livet inte längre går att vinna. Alfons dog en smärtsam men lugn död. Min famn minns honom ännu.
Jag ville göra det lite hemma och nära under tiden jag pratade och hade därför med mig ett ljus och en bild på Alfons. (Här nedan.) Det satte jag på bordet nära mig. Så tog jag med Loka och pepparkakor; precis som hemma. 
Alfons med smultronläppar. Juli 2005.
Under samtalet efter min föreläsning var det en kvinna som frågade mig hur det är möjligt att gå vidare, att fortsätta leva; att orka. Jag har så många gånger ställt mig själv den frågan i tystnad, inom mig. Jag har tänkt på det som om det bara är dagarna som kommer och går, den ena som avlöser den andra. Förmodligen svarade jag just något i den stilen, och det att jag var tvungen, bara dagarna efter hans död, att bestämma mig. Som om det vore enkelt?
Men, så idag blev svaret uppenbart: mina barn. Mina barn. Alla fyra.
Jag är, efter föreläsningen, väldigt trött. Bara trött och tom. Nu ska jag förbereda inför julafton. Denna andra julen utan Alfons, känns inte alls som vår första. Jag har med glädje ordnat julklappar och planerat. På måndag ska jag och storebror julhandla. Det ser jag framemot. Vi ska fira med bror Mikael och syster Ditte. Det blir bra, det är jag övertygad om.
Efter frukost på julaftonens morgon ska vi åka till Alfons. Vi har lite att ordna med där. Vi ser gärna många tända ljus hos honom om någon vill eller ändå har vägarna förbi; det värmer extra i våra förlorade hjärtan.
Vi saknar vår jordnäre son. Jag saknar att ha honom som självklar i huset.
Tack alla ni som skickat brev och skrivit fina upplyftande kommentarer till mig inför föreläsningen. Jag läste alla bara ett par timmar innan och bar med mig som ett stort stöd.
Nu hoppas jag på en God Jul till Er alla. Tack för att ni finns!
Catarina
DU.. vackra, modiga, beundransvärda kvinna!!!
...om jag för ett ÖGONBLICK kunde ta EN DEL AV DIN SORG!!!
(den som varit med om kan aldrig förlora...)
All kärlek!
Jag läser mycket om palliativ vård just nu. Min sista uppsats på sjuksköterskeutbildningen ska handla just om det.jag ville så otroligt gärna kome till kristiansstad för att göra dig föreläsa men möjligheten fanns inte just nu.
Jag önskar er alla en god jul
Kram
Du är fantastiskt Catarina.
Jag hade så gärna velat lyssna på Din föreläsning och jag har längtat så efter denna uppdateringen där Du berättar hur bra det gick och hur bra det kändes. Jag, och alla med mig, visste att det skulle gå jättebra.
Jag önskar Dig och Din familj en underbar jul och jag ser fram emot nästa år tillsammans med Alfons och hans syskon, via bloggen. TACK TACK TACK för att jag får vara med.
Många kramar
Fin bild på fina Alfons.
Jag kan tänka mig att det var många som gick hem med rödgråtna ögon ifrån föreläsningen. Men mycket klokare om livet och döden.
Kramar till familjen.
Fin bild på fina Alfons.
Jag kan tänka mig att det var många som gick hem med rödgråtna ögon ifrån föreläsningen. Men mycket klokare om livet och döden.
Kramar till familjen.
Varmaste!
Jag är övertygad om att du har lyckats förmedla allt det du har inom dig, Catharina. Dina tankar stärker mig otroligt mycket i min egen saknad.
Jag vill önska er alla en riktigt Skön Jul och sänder massor av tankar till våra barn som finns på en annan plats.
Kram/Elisabet
En God Jul och Gott Nytt 2009 önskar jag hela familjen Löv!
Vad skönt att det gick bra på föreläsningen, tänkte så på dig den dagen. Inte konstigt att du är trött nu efteråt. Önskar er alla i familjen L en riktigt fridfull jul och Alfons finns i våra tankar! Många varma kramar Elin.
Det var säkerligen en fantastisk föreläsning Catarina. Jag hade gärna varit där och lyssnat. Varma, innerliga kramar och en önskan om en så God Jul som ni bara kan! Hela familjen. Kram -anki
Jag är helt övertygad om att Alfons är med er varje dag...alltid...
God Jul på er alla
kram Helen i Lomma
Den föreläsnignen hade jag gärna gått på. Kanske det någon gång blir så att du orkar ge ut en bok eller föreläsa så att vem som kan gå och lyssna. Skönt att du/ni orkar glädjas åt julen även om inte er fine Alfons finns fysiskt hos er.
Catharina!
God Jul och Gott Nytt År till dig, barnen, Christian och resten av familjen. Jag tänker på er och på Alfons.
Kramar
Så skönt att föreläsningen gick så bra. Att du kände att du fick sagt det du ville säga. Hoppas nu ni får en riktigt lugn och fin jul tillsammans. Vi tänker på er. Stor kram!
Anna
Kan inte låta bli att kommenta kvinnan som undrade hur det är möjligt att gå vidare. Det är klart att det är svårt att förstå när man inte varit tvungen att "gå vidare" själv någon gång, men jag tycker at man måste fråga sig VAD ALTERNATIVET ÄR,innan man ställer den frågan. Vad gör man då, om man inte går vidare??? Om man ofta får den frågan, kan man ju till slut tro att man är onormal, eller? Jag har också "varit tvungen att gå vidare" en gång och upplevde just den frågan och frasen "vad stark du är" som oerhört frustrerande. Kände mig väldigt onormal som lyckades överleva och onormal vill man ju inte vara...
Hela familjen Löv - ni får de varmaste, goaste julkramar från mig. Hoppas det nya året bär er framåt så att ni fortsätter att gå vidare och dessutom lyckas njuta av livet.
En god jul önskar jag dig tillsammans med alla dina barn och din man!!
Du har gett ordet MOD en ny innebörd Catharina, du är fantastisk. Förstår att det tog tid att kraftsamla inför föreläsningen och att det känns tomt efteråt. Nästa gång jag känner mig nervös inför en presentation ska jag tänka på dig, vilket mod du har. Bilden på Alfons är så fin, han är så fin! Önskar er en skön julhelg och att du får en mysig dag med storebror när ni ska julhandla.
Du är en fantastisk kvinna... En fantasktisk mamma...
Jag beundrar dig otroligt mycket.
Njut av julhandlande och julmyset med familjen. Tänder ljus för Alfons här hemma
Många kramar
Hej Catharina!
Vill bara tacka dig för en mkt bra och känslosam föreläsning som du höll för oss i den palliativa kursen. Beundrar ditt mod och din styrka!
Jag tror jag kan prata för alla då jag säger att du inte lämnade någon oberörd. Jag kommer att ta med mig mkt från din föreläsning ut i "verkligheten", bl.a. "att kämpa för livet och att accpetera döden" samt det kloka du sa om innefrån och utifrån perpektivet. Ganska självklart egentligen, men kanske lätt att förbise ibland för oss som jobbar med palliativa patienter dagligen.
önskar dig och din familj en riktigt god jul & gott nytt år.
Lykke är ett riktigt charmtroll :-)
Vänliga hälsningar från Tina
Önskar så jag hade varit på din föreläsning,verkligen.
Vill önska er en fin jul,jag tänder ett ljus för lille Alfons.
Kram
Ni är starka!
God Jul på er, ni vackra familj!
Jag vill önska er en God Jul.
Alfons jag hoppas att du får många julklappar i himlen.
Kramar till familjen.
Tack för att du finns! Fy fan vad jag är stolt över dej älskade syster! Puss
Hej hej tittar in här
Hoppas du haft en bra dag!
har precis snubblat in på din blogg. Och jag gråter så det värker i varenda cell. Har redan hunnit in en gång och väckt mina två drakar för att krama dem och lukta på dem.
Förlorade min mamma till cancern på påskaftonen och jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att förlora sitt barn till detta monster.
Om jag kunde bära lite av din tunga sorg och saknad så skulle jag göra det. Som jag skulle för alla som har ett änglabarn.
/Kerstin
Tittar tyst in här i natten och önskar er alla en GOD JUL och Ett Gott Nytt år! Hoppas att ni får en glädjefylld, fridfull och vacker jul både utom- och inombords. Tänker på er alla, imorgon sätter jag ett julljus hos den vackre ängla-piraten. Innerliga kramar och varma tankar till er alla genom julnatten, mia.
Vad skönt att föreläsningen gick bra, men jag kunde inte tänka mig annat. Du är en fantastisk kvinna!
Jag önskar att jag kunnat vara där och höra dig.
Jag tänker ofta på dig.
Många kramar från din gamla vän Maria.
Vilken stark föreläsning det måste ha varit.. Så stort av dig att dela med dig av det svåra. Men så har du ju ordets gåva av denna bloggs sidor att döma!
Hoppas ni fick en fridfull jul och att det nya året fylls av liv och glädje hand i hand med sorgen.
Varm kram