Söndagen den 2 mars. Alfons dag. Ett år av saknad.
Du finns med oss i varje dag och du lever vidare genom oss. Vi är ledsna över att du inte fick vinna kampen.
Segla lugnt på drömmarnas hav, vår fina pirat. Du kommer alltid att vara den modigaste.
Mamma, pappa, Alma-Lee, Vera och lillasyster i magen.
Höj dig på vida vingar,
flyg min vackra fågel flyg.
över stadens torn och tinnar,
över land och by.
Res dig ur askan av det som var förbränt,
stig ur dimma,
stig ur rök.
Höj dig ur gruset av det som gick i kras,
stolt som dagen när den föds.
Flyg min vackra fågel,
flyg mot himmelen,
flyg mot rymd
och flyg mot ljus.
Svinga dig mot solen
styr mot stjärnorna.
Flyg dit drömmarna slår ut.
"Fågel Fenix" av Mikael Wiehe.
Jag vet inte vad jag ska skriva...
Du finns för alltid i mitt hjärta! Älskade unge!!!
De senaste dagarna har varit fyllda av svåra och tunga minnen, mycket sorg och smärta. Jag kommer alltid att sakna dig och jag vårdar de fina minnen och upplevelser du gav mig väldigt ömt i mitt hjärta.
Alfons, världens finaste Alfons!!!
Segla på de sju haven, så ses vi en dag!
Jag önskar så att det fanns ett annat slut, för detta gör så ont.
Kajsa
ja, vad säger man... fortfarande väntar jag på din röst sedan jag pratat med alma-lee och vera i telefonen, fortfarande kommer jag på mig själv med att längta till skåne i tron att du finns kvar där. fortfarande vet jag inte var jag ska göra av all saknad, alla ord jag har till dig.
och i natt faller snön precis som den gjorde i sätaröd för ett år sedan. i natt är allt så där obeskrivligt tyst och tomt, är tröttheten alldeles för stor och sömnen alldeles för omöjlig.
jag önskar att jag hade stannat i ert hus lite längre den gången. önskar att jag hade hållit om dig lite längre, att jag sagt till dig hur mycket jag älskar dig. önskar att du hade stannat hos oss lite längre.
Jag har varit här förr, men aldrig skrivit.
Ett år. Hur gick det så fort? Om några veckor har det gått lika lång tid sedan min älskade farbror förlorade kampen mot sin cancer. Malignt melanom. Det är så konstigt hur tydligt man minns det. Att hans fru ringde och ville prata med mamma eller pappa (som inte var hemma). Hur jag frågade om det hänt något och jag visste egentligen svaret innan hon säger något. Hela vardagsrummet börjar gunga. Hur jag på något sätt slår mammas nummer. Hur hon får berätta för pappa. Hur han tappar tidningen. Hur han grät.
Man han glömma medan man sov. Och lika smärtsamt att komma på det så fort man vaknade.
Begravningen. Hur jag fick ta mod till mig för att titta in i kapellet. Min farbror i en kista? Här skulle han ju inte ligga än. Upp på morgonen två dagar efter för att titta i tidningen. Dödsannons? Allt detta som hela tiden raserade hoppet om att det inte hade hänt på riktigt.
På varje familjesammankomst tänker jag att "men det ska ju vara två farbröder!". Det är ändå inte värst för mig. Hur orkar hans fru? Mina farföräldrar? Min pappa? Min farbror? Men vad har vi och ni, Catarina, Christian, Alma, Vera och andra nära och kära för val?
Lille, fine Alfons. Jag hoppas att ni har mötts och att ni leker och har jättekul ihop.
/Maria, som saknar sin farbror att hon inte vet var hon ska ta vägen.
Catarina och Christian,
jag kan inte sova, tänker på er, på Alfons och hur svårt det är att leva. Måste skriva igen.
Vill att ni ska veta att jag finns hos er i tankarna. Älskar er, saknar er.
Har ingen aning om hur jag ska kunna somna denna natt, eller vad som ska peppa mig att stiga upp. Det blir så mycket svårare att leva när alla känslor är på. Ikväll strömmar minnen, sorg och smärta. Jag vet inte vad jag ska göra av det. Än mer ont gör det när jag tänker på er. Undrar hur ni har det nu, hur ni lyckas hantera sorgen denna tid när det blir en årsdag. Jag vet att det gör ont i er, att ni fortfarande går sönder, inte helar, men ni är ändå starka. Ni lyckas leva ändå, med era fina barn. Ni är förebilder för mig, och många andra. Men jag önskar att jag sluppit veta det, tänka det. För jag saknar ett liv med en komplett familjen Löv.
Vad skrämmande det är när ett datum fyllt av så mycket smärta förvandlas till en årsdag, en årsdag som är så vitt skild från en födelsedag och ändå så nära. Båda närmar vi oss med sorg, den ena kan vi samlas kring lyckan i ett nytt liv, dela fina minnen. Men denna dag är så ofattbar i sin påverkan på livet, genom sin frånvaro av liv. Frånvaro av Alfons.
När Petter dog lyssnade jag mycket på Pearl Jam, de har några texter om att förlora de vi älskar. Så jag avslutar med något som jag känner är sant om Alfons: Du påverkade mitt liv på många sätt och har förändrat mig. Du var det första barnet i mitt liv, och jag älskade dig. Att hålla om dig, leka och prata. Att busa med dig och höra dina stora tankar, fick mig att se på livet på ett nytt sätt. Lika stor som min glädje över din ankomst är min sorg över att du inte är kvar. Över att du inte kommer att bli äldre, få höra vad du tycker och tänker, få prata om livet och allt i det. Få krama dig igen.
your light's reflected now, reflected from afar
we were but stones, your light made us stars
and wherever you've gone
and wherever we might go
it don't seem fair...today just disappeared
your light's reflected now, reflected from afar
we were but stones, your light made us stars
finaste, finaste alfons.
jag tanker pa dig och pa din familj, pa er allihop. det gor sa ont att lasa och det ar sa oerhort svart att forsta.
idag tander jag ett ljus for dig. varldens finaste pirat, vind i segel och pa aventyr.
1 år sedan Alfons steg ombord på rövarskeppet.
En vacker liten hjälte som är så saknad av familj och vänner.
Tänker på er idag.
Kramar.
Det går så fort.
Alfons sitter på sitt moln och tittar ner på sin underbara familj. Han är, och kommer alltid att vara, med er!
Tänker på er idag och nu när vi ska äta frukost så tänder vi ett ljus för Alfons i köksfönstret!
Många varma kramar Elin.
Har varit här många gånger man aldrig skrivit något.
Tänker många gånger på er. Cancer är en fruktansvärd sjukdom som kan drabba vem som helst.
Tänker på er!
Idag lyser ett ljus för dig Alfons i vårt fönster. Vi ser havet därifrån så kanske kan du också se oss?
Många, långa tankepauser går till din mamma och pappa idag.
Varmaste, varmaste finaste Vänner.! Tankar och värme till er. Åker ner till vår grav i dag och tänder ett ljus till Alfons där.
Pussa på er själva och flickorna och prutta lite på magen och hickeflickan nr två.
Tänker på er och tårarna rinner.
Det skär i hjärtat när jag läser. Många styrkekramar till er idag.
Skickar lite styrkekramar fulla med tröst.
Ni finns ofta ofta i mina tankar och jag kommer på mig själv med att undra hur ni har det flera gånger varje dag.
Snart kommer våren och blommor och fint liv kommer att lysa upp Alfons grav.
Ni finns i mina tankar.
Kram
Det sista jag tänkte på igår kväll innan jag somnade var A L F O N S... det första jag tänkte imorse när klockan var 8.18 var A L F O N S.... Jag visste att klockslaget var nära årsdagen.
Mina tankar är med er hela dagen. Jag gråter med er, tittar på alla fantastiska fina bilder i er blogg på A L F O N S, tänder ett ljus för A L F O N S ikväll...
Jag hade så gärna velat besöka A L F O N S grav idag.... för att visa denna fina kille hur mycket han betyder!!!
A L F O N S... idag nämns du i min blogg, det är för att du betyder så mycket och för att du är du...
Familjen Löv... jag hoppas ni får en fin dag tillsammans. Mina tankar finns med er!
Stor kram Johanna
Många kramar till er på Alfons dag.
Kram!
Varmaste tankar till Alfons stora familj och många vänner. Känner starkt för er i sorgen och saknaden.
Tänder många ljus för Alfons idag.
Mina tankar går till er idag, tänder ett ljus för Alfons.
Har så svårt att läsa er blogg utan att gråta, förstår inte hur ni tar er igenom livet.
Jag önskar att det stod Alfons bara på ett ställe i min almanacka och inte två. Vissa årsdagar borde inte få finnas. Vi tänder ett ljus för Alfons idag och är glada över den tid han fick finnas och att vi fick lära känna honom.
Många kramar till er
Ett år.... jag minns vad jag gjorde Alfons dag. jag satt och läste på er blogg i ett underbart och varmt land...
Men när jag läste att Alfons inte längre andades på denna jord frös jag och tiden stod still.....
Alfons vann inte striden.....Men även de tappraste riddarna förlorar... det är kanske det som gör dem så tappra och minnesvärda.....Även om det är helt fel
Min Loke tror att när han dör så ska han bli en falk....En tidig morgon när vi gick till förskolan lös han upp och tittade på den oändligt vackra gryningen och sa:
-Tänk mamma att få flyga runt i den fina geggamojjan
av ludd och färg.....
Ja där seglar han er son i en oändligt fin geggamojja av ludd och rosa färg....och där nere står min son och önskar att han fick göra detsamma....Ovetande av all kamp, lidande och sorg och framförallt den oändliga saknad som ni alltid kommer att bära med er........
Mina tankar finns hos er idag......
Kågebäck
Om ni orkar och vill så vet jag att den eventuella boken om Alfons kommer att betyda mycket. Ni inspirerar, stärker och stöttar mer än ni tror genom att ni vågar dela med er. Genom att ni minns och hyllar er fantastiska pojke. Ni är fantastiska.
Jag tänder ett ljus för Alfons och sänder er mina varmaste kramar.
Idag brinner ett ljus för Alfons på samma ställe där det brann för ett år sen. På vår öppna spis står det och påminner oss om att livet är skört, att vi ska ta vara på varandra. Det här året har jag satt nya ljus alldeles för ofta där. För Alfons. För Felicia. Nattis, och andra barn som ryckts ifrån sina nära och kära alldeles för tidigt. Vad jag önskar att det inte behövde vara så och vad jag önskar att föräldrar och systrar inte behövde vara starka bortom all fattning.
Jag är säker på att Alfons seglar runt på de sju haven, likt Pirates of the carrabien och upplever äventyr efter äventyr. Där det inte finns tid och rum. Den dagen ni ses igen kommer han säga "kommer ni redan, jag har inte lekt klart än". Det är vad jag hoppas och tror.
Många kramar till er på denna svåra dag.
Idag är det så svårt att hitta ord och beskriva allt man känner. Jag är så ledsen att Alfons inte fick leva och bli stor kille. Han var underbar pojke och nu är han underbar ängel uppe i himmelen. Lilla söta Alfi du ska alltid leva i mina tankar.
Styrkekramar till er från Danijela
Kramar och tankar i massor till er alla.
Ett år sen Alfons seglade iväg över haven på sitt sjörövarskepp. Jag minns det så klart, känns inte som ett år. Att det har varit vår, sommar, höst och vinter mellan Alfons och idag.
För ett år sen när Alfons seglade iväg på sjörövarskeppet lyssnade jag på den där låten, den speciella låten som jag älskade. Jag spelade den om och om igen och efter det förknippade jag den alltid med Alfons. Varje gång den spelades kom han upp i mina tankar.
Igår kväll var jag på konsert, med precis det bandet som sjunger Alfons låt. Och när de avslutade hela konserten med den låten, och klockan slagit över tolvslaget till den andra mars 2008, då tyckte jag nästan Alfons stod bredvid mig. Lilla Alfons som jag egentligen aldrig fick lära känna eller träffa. Alfons som jag bara kände genom bloggen.
När vi sen på natten åkte hem i bilen började det snöa! Här har det inte snöat på hela vintern, men just den dagen, den andra mars, då snöade det! Tyckte du om snö Alfons?
Jag förlorade två små änglar i tsunamikatastrofen. Mellan dom och idag har tre år passerat. Tre evighetslånga år, men som ändå känns som ett ögonblick.
Jag kan inte förstå att jag har levt varje dag efter det. Att jag har gått upp varje dag, att jag har levt varje dag i tre år! Det känns som om jag EN enda dag borde ha varit död, för inte kan jag ha klarat av att gå upp VARJE morgon i tre år UTAN dom? Och om jag tittar i min kalender är den ju alldeles tom. Vad har jag gjort alla dessa dagar? För mitt minne är lika tomt som kalendern. Jag har ingen aning om vad jag har sysselsatt mig med alla dessa dagar eller hur jag har ORKAT?!
De följer mig fortfarande i varje steg. Vart jag än går finns dom där, någonstans omkring mig. Dom sitter fastbrända i hjärtat och därifrån kan de aldrig någonsin försvinna!
Idag är det Din dag, lilla fina Alfons, och jag tänker på Dig, Din Mamma, Din Pappa, Din Alma, Din Vera och Din nya Lillasyster!
Nu finns det ingen som ser precis det han såg, vet det han visste, minns det han mindes, älskar det han älskade
Kramar..
Det var verkligen längesedan jag skrev något på Alfons sida. Jag har inte glömt bort er, ni finns ständigt i mitt hjärta och tankar.
All saknad är svår, men er ännu svårare. Den är så total på något sätt.
Krama om flickorna och sköt om er! Jag tänker på er och Alfons!
Kramar/Ewacarin
Jag tänker på er alla dagar, men idag tänker jag extra mycket på er. All kärlek!
Tänder ett ljus för er fina pojke idag. Trots att jag inte känner er har ni med ert fina sätt att berätta berört mig väldigt mycket. Och eftersom jag också förlorat ett barn i denna hemska sjukdom vet jag hur det kan kännas för er nu. Hur ont det kan göra och hur mörkt allt kan te sig.
Tror att er kärlek till Alfons kommer att bära er.
Varmaste styrkekramen från Isa
Är inne igen för att titta på den fina bilden av Alfons. Hans ögon är så fina, glittriga och
så fulla av liv.
Han är så fin.
Kramar om er en extra gång och tänder ett ljus för modiga piraten Alfons.
Så otrolig tjatig kommentar som jag kommer att ge, men; det finns inga ord. Jag känner så för er familj. Ni är så starka. Vilken vacker dikt. Vill lägga in lite svordomar härochdär för att verkligen förklara hur storartad jag finner bloggen o allt som har med Alfons och Er att göra. Men känner att det kanske inte passar. Allt får en annan innebörd när jag stiger in i familjen Lövs blogg. Allt smått blir inte längre förstorat. Tack och lycka till med det nya livet i magen!
Ni ska veta att jag tänker på er idag...
Många kramar från Susanne
Tänker mycket på er idag. Det står ett ljus hos mig och det lyser för alfons. Ett år. Det finns liksom inte.
Kramar till er.
Mikael Wiehe. Björn Afzelius. Hur många gånger har jag inte lyssnat på deras sånger. Läst deras texter och sjungit med. Fortfarande har jag kvar alla vinylplattor. Med repor med också fulla av minnen.
Ett helt år har gått. Det har bara gått ett år.
Fågel Fenix sätter ord på det mest fantastiska sätt.
Till Alfons.
Varmaste kramarna
Kikar in igen för att se den fina bilden på Alfons. Min dotter ser bilden och frågar vem den pojken är? Jag svarar att den är en pojke som tyvärr inte lever längre här på jorden. Så sa hon, men är han död då? Ja svarade jag det är han. Men mamma, han är ju bara ett barn fick jag till svar. Livet är inte rättvist.
Många varma kramar till er alla!
Tänker på Alfons och er lite extra idag!
Varma Kramar
Jag tänker på er idag
Jag vet inte så mycket mer jag kan säga
Kram
Ja, stora tårar och förvridet ansikte det är jag just nu. Det är ohyggligt, men det vet ni ju, så varför skriver jag det... Men det är just det där, att vad säger man till någon som förlorat ett barn? Vi vill ju kunna trösta, värma, lätta bördan, men jag tror att det är svårt just nu. Jag tänker på er pojke och skulle önska att livet inte fick vara så här mot en liten en.. kram till er, en sådan fin familj.
Jag tänker på er och er fina Alfons. Ska tända ett ljus för honom ikväll. Ta hand om er så gott det går. Kram
...kära vänner, vi tänker på er idag. Tack Alfons och tack Catarina för allt ni lärt mig om döden. Min älskade mormor somnade stilla in på skottdagen, jag hälsade på henne strax innan döden infann sig..Trots stunder av total klarhet kändes döden nära och när jag skulle gå gick jag tillbaka två gånger och kramade henne lite extra..lilla Tella ville inte släppa kramen om gammelmormor min allra världens bästa mormor med världens härligaste skratt..När jag gick ut i friska luften flög ett väldigt stormigt moln förbi jag blickade upp och sa till Alfons att han nog snart får sällskap av en mycket kärleksfull, speciell och rolig gammal dam..
Dagen därpå fick jag ett skrattanfall på den annars ganska dystra lunchen på jobbet, jag kunde inte hejda mej utan fick gå ifrån och tårka tårar och dricka vatten. På himlen flög stormiga moln förbi och just då tog min mormor sitt sista andetag. Det är lustigt hur tom man kan känna sig och hur tråkigt det känns att döden är definitiv..Min mormor var gammal och döden väntad, jag kan inte ens i min värsta av alla fantasivärldar föreställa mig det ni har gått igenom. Jag önskar er allt det bästa av hela mitt hjärta och jag hoppas att jag hade ett hus någonstans i solen och värmen att låna ut till er, en strand för er att ligga utsträckta på, ett glasklart hav av snorkla i...
kram Janina
Tröstekramar till er. Bilden av Alfons på dödsbädden med nappen i sin lilla mun gör mig så ledsen, ett sådant litet barn som fick lida så. Varför? Den frågan ringer i mitt huvud och det finns inget svar. Jag tänker på er alla i den underbart fina familj som ni är.
Villken fin vers du skrivit.
Och en fin bild på bus Alfons.
Skickar en massa styrka till er att ha denna svåra dag.
Också jag tänder ett ljus för Alfons och för er familj. Kram
Finaste Alfons!
Ett helt år är alldeles för lång tid när man saknar och längtar så som din älskande familj gör. Jag önskar så inneligt att du fått vinna din modiga kamp. Det känns fortfarande ofattbart(och orättvis!) att du inte kommer tillbaka. Varma mjukar kramar och tankar genom kvällen och natten, mia.
vi tänker på er... idag och alltid.
Idag tänds det många ljus för Alfons. En fin, modig, underbar kille, vars liv blev alldeles för kort. Ni ska veta att vi är många som tänker på er.
Många kramar till er alla!!
Har tänkt på er o Alfons mycket idag! Jag har inga ord idag. Att tiden kan springa iväg så snabbt.
kramar till er alla från oss alla i Vram
Gråter o sänder er massor med styrkekramar!!!
Tittar in här igen och igen och igen... jag vet inte hur många gånger jag varit här idag...
Tänker på er så mycket
Alfons fattas er... fina Alfons
Hoppas ni fick en fin dag tillsammans, att solen sken på er och trots svår saknad och sorg ändå fick känna värme och kärlek tillsammans
Stor kram Johanna
hoppas att du moter manga aventyr pa din fard, att du har vind i segeln och fa se underbara, fantastiska och spannande platser. sa ofta finns du i mina tankar alfons, du och din fina, fina familj.
jag tanker pa er och tander ett ljus for alfons. sa otroligt ofattbart och orattvist.
manga styrkekramar till morgonen. pussa lite extra pa tjejerna :)
Mina varmaste stora kramen runt er allihopa!
Mer kan jag inte skriva eller säga, alla ovanför är det bara att hålla med.
Christina
Varma tankar till er alla från Susanne i Östersund
Tänk att det redan har gått ett helt år... Ofattbart att tiden går vidare.
Han var verkligen den modigaste pirat man kan tänka sig, fina lille Alfons.
Många kramar till er och flickorna
Hur många gånger har jag inte varit här inne & läst om Alfons kamp, er kamp, men aldrig satt mina tankar på pränt här.
Att det har gått ett år sedan jag med gråten i halsen & tårarna över kinderna satt & läste att lilla fina Alfons flyttat till piratlandet.
Jag kan inte ana er smärta...
jag var gravid i de sista månaderna när jag började läsa er blogg, det gjorde så ont i mig att få läsa om er kamp.
Min pappa dog den 28 feb -01, jag ska be honom leka pirat & rövare med Alfons.
Många, många kramar till världens vackraste familj.
Finaste ni!
Så tappert han kämpat, han borde fått vinna.
Det är med tårar jag läser om er fina pirat! Förlorade min älskade syster för snart 15 år sedan. Var då i er Almas ålder, hon kommer bli en tuff och modig tjej. Alfons är säkert stolt över sins systrar på sitt sjörövarskepp. Vet att orden inte finner någon tröst, det bästa är att låta tiden lindra såren och låta ärren blekna. Man lär sig leva med sorgen och saknaden, men man kommer aldrig över det. Tänker på er!!
Om ni bara visste hur mycket ni har fått mig att tänka efter och verkligen ta vara på livet och mina vackra barn. Ni är så fina och jag önskar er all lycka. Tack för att ni delar med er.
Gud vilket fint inlägg och vilken fin dikt ni har skrivit in. Puss å kram Från Raklan
Jag var i Dublin nu i helgen. Alfons fanns i mitt huvud hela tiden. Fast jag aldrig lärde känna honom är hans närvaro så stark. Han påminner mig om att ta vara på det jag har i livet och att vara tacksam. Bilderna på honom som jag har tittat på nu ikväll och orden du har skrivit är så starka, outhärdligt sorgliga. Jag kommer ihåg sms:en och samtalen jag hade med Birgitta för ett år sedan, kunde inte förstå då, kan inte förstå nu. Kramar till er och alla tjejerna!
Så himla fin, Alfons.
Följer bloggen dagligen, gjort det sen start.
Ni är så otroligt tappra och starka, hela familjen.
Tänt ett ljus för Alfons idag!
Många varma hälsningar
tänker på er.
kramar
Vi tänker såå på er!
Kramar Karolina o Mattias och änglen Felicia
Många varma tankar till dig och hela din vackra familj.
Hej!
Har börjat läsa härinne mer och mer ofta.
Jag var med kajsa i söndags när hon målade till alfons. En härligt vacker målning, hoppas ni har fått se den. Tänker på er!
Hittade sidan genom en länk, har läst och läst. Jag gråter, skrattar och ler. Jag förstår att Alfons valder just er som sin familj, har man inte så lång tid på sig här så väljer man den bästa. KRAM
När jag kom hem på kvällen den 2:a så tände jag ett ljus för
lilla söta Alfons och hans älskade familj.
Tänker på Er. Kram.
Det finns så mycket att säga, allt hopp som dessa år har givit, jag trodde och var så säker på att Alfons skulle klara den prövningen han var så tapper, men men men cansern tog Alfons, så oerhört orättvist livet kan vara, så väldans tapper som Alfons var han hade all rätt i världen att få leva vidare och sprida ljus. Ni finns i mina tanker hela tiden. Ni har ett så stort och fint kontaktnät bland era alldeles nära,släkt och vänner.
Varma kramar från Elisabet
Tänker på er, som vanligt.
Kram kram.
Jag vill att du ska ringa till mig och säga 'Lina, vet du vad'... som jag saknar det! Jag saknar ditt bus, din röst, dina pussar, din födelsedagssång. Jag saknar dig så Alfons.
Stora stora kramar till er!
Varma kramar till er alla!
Ett år... har det redan gått ett år? Man förstår inte att det är sant. Hur kan tiden fortsätta att ticka, när det gör så ont i hjärtat?
Den 19 juni är det ett år sedan min pappa dog. Varje dag är jobbig och jag undrar hur jag kommer att må då. Jag hoppas att Alfons och min pappa har träffats på något vis. Min pappa var en fantastisk pappa, svärfar, morfar och farfar. Han kan allt om fiske och hade hur mycket tålamod som helst.
Han fattas mig, han fattas mina barn...
Jag känner så med er. Kram!
Är här inne och läser flera gånger om dagen.
Tittar på den fina bilden på Alfons.
Kram till er alla
Inne och tänker, läser och kramar er.
Jag blev tagen av bloggen, berättelsen. Livet är allt bra orättvist ibland. Önskar er allt gott! Jag är säker på att Alfons tittar ner på er och ler!
R.I.P
Inte rättvist att små oskyldiga barn ska drabbas av detta.
Jag vill bara berätta att jag tänker på er, trots att jag egentligen inte har nån aning om vilka ni är (vi har en gemensam bekant, det är så jag ens hittat hit). Senast häromdan faktiskt. Och jag kan inte heller fatta att det redan gått ett år, det känns som om det är så nyligen. Ni ska veta att er och Alfons' berättelse berör. Starkt!
Allt gott!
Första gången på länge som jag är innne här. Vi har inte haft internet efter flytten men nu är datorn på plats.
Tänk att det redan har gått ett år sen Alfons lämnade jordelivet. Fortfarande tänker jag ofta på honom, varje dag när Malmöbussen kör förbi dagis och kyrkogården och sen förbi ert hus och så på vägen hem igen. Undrar om jag nånsin kommer att glömma er lille kämpe.
Massor av kramar!
Hej!
Jag har precis fått hem mitt nya Hope-halsband. Oerhört stolt över detta är jag. Ni ska veta att jag bär runt tankar på er varje dag. Jag uppmanar alla mina vänner att bära detta halsband. Det är så lite man kan bidra med, men detta är alltid nåt.
Kramar till er.
ett år - och ganska mycket mer. för nog saknade jag alfons långt innan den där dagen i mars. saknade honom milen mellan malmö och visby. saknade honom sedan jag lämnat er vid båten, vinkat och sagt hejdå. saknade honom milen mellan Sätaröd och motala. hans och almas och veras
röster (och skrik) mellan mina väggar. minns ni när vi fikade på motormuseet, hur han skrattade när jag blåste vatten på honom med sugröret? jag saknade det skrattet innan vi ens gått därifrån.
saknar hur han vilade sitt huvud mot min arm den där mardrömslika natten sedan återfallet. saknar hur han trots allt ville bygga lego med mig dagen efter.
jag saknade honom som bebis, minns hur jag skolkade från skolan för att åka till er i malmö. hos er var världen så mycket större. jag minns när vi badade honom i den blå plastbaljan på golvet i er dusch, på badrummet som det inte gick att låsa dörren till. på bussen från er saknade jag hans sovande kropp mot min hud.
och fy fan vad jag saknar honom nu.
skulle vilja att han kunde ta sina systrar i handen och hälsa på mig sen när jag flyttat till kristinastad. skulle vilja höra vad han tyckte om den flytten, om hans reaktion skulle likna almas - om han också skulle vilja bo hos mig...