alfons

Diagnos Neuroblastom IV 7/7 2005. Följ min och min familjs kamp för livet. Vi ska vinna!

Ja, du Catarina... så som det sägs, så är det: livet går vidare. Man stretar på, försöker finna en vardag... Nya prövningar kommer, nytt barn väntas, glädje och bekymmer vävs samman till det som är våra liv...

Men tystnaden är bara tillfällig. Alfons är ofta nära. Som ikväll när jag gick genom försommarvackert Sätaröd på väg till bussen och tänkte på fotona jag tagit och på fotona som försvunnit då min dator kraschade... Och jag tänkte, att det gör inget, jag kan ju ta nya kort... Bara några foton av Alfons som jag inte kan klara mig utan... och så upptäckte jag, att jag har bilden av honom alldeles alldeles levande i mig. TROTS alla foton. Så som bilden av min pappas fårade kinder är bilden av Alfons inom mig. Och jag kan ta fram dom när jag vill, oavsett. Och det känns som en rikedom, som om jag fått en gåva att förvalta. Tacksamhet, för att de funnits i mitt liv. Förstår du hur jag tänker?

Sen finns det andra stunder, när jag knappt kan andas, för att jag tycker att det är så OBEGRIPLIGT, så ORÄTTVIST!!! Som när kusinerna springer, barfota, ystra, ner till bäcken och kommer tillbaka med smörblommor och förgätmigej...
Då snörs min strupe samman av det som borde blivit gråt, när jag tänker på att HAN NATURLIGTVIS BORDE HA SPRUNGIT MED DOM. Han skratt borde blandas med systrarnas. Hans röst borde ljuda under äppelträden i er trädgård...

Sov gott, min flicka, och pussa dina döttrar från mormor. Älskar er.

Ni är fina, hela familjen Löv. Skickar styrkekramar såväl som sommarkramar - tänker på er ofta.

Varmaste! Fina, fina ni alla...tankar och kärlek!

Håller med Johanna, ni är en del av min vardag.. Även om jag aldrig har träffat er och kanske aldrig kommer att träffa er så känns det som att ni och söta lilla piratAlfons är en del av min familj.. När ni sörjer, sörjer vi med er.. När ni glädjs glädjs vi med er.. Ni är helt underbara allihopa... Tack för en vacker och underbar blogg.. Kramar från Sanna, Jonathan 7år och Jessica 4år..

återigen...tack för att ni delar med er och ger mig och alla andra insikt. men framförallt:er alfons finns med så många av oss som aldrig ens träffat honom. det är mäktigt på något sätt om än inte någon tröst....
Tackar också för förtroendet att läsa om "minstalillasyster". Tänker på er ofta.

Mina tankar är hos Er varje dag.
Kram från Danijela

Ni är bra! Du är en helt fantastisk mamma. Det strålar ut ur texterna och inspirerar mig. Jag vill bli som du när jag blir mamma, älska så högt och inte trycka undan känslorna - ens om de är fruktansvärt jobbiga. För Alfons är levande för många läsare, också idag. Jag som aldrig mött honom tänker på honom varje gång jag ser en pirat, eller varje gång jag åker förbi sjukhuset i Lund. Det är otänkbart att gå förbi en börs för cancerfonden utan att skänka de kr man har i fickan. Påverkan! Och sorg över att ni utsätts för smärtan. Ge er själva en stor kram från mig och krama Alma en massa för hon är så söt att det går hål i tänderna på en när man tittar på henne :)

Varmaste! Solen skiner och himlen är klarblå, men det är attans så kallt. Har nog varit frost i natt. Uans!
Välldans vackert namn till lill-skruttan.
Krama alla inkl magen. Alma-Lee kan väl prutta lite på den från mig.

Kramar stora och varma!

Har följt er så länge, så ni blir en del av mitt liv. En bekant vars 2 åriga son
fick diagnosen leukumi på sin tvårsdag. Det är tungt och varje dag känner jag en stor tacksamhet över att jag har tre underbara barn. Livet kan vända tvärt och jag har lärt mig att ta vara på varje stund. Även om det är mycket trots och bus från både min 3 åring och min 4 åring, som kan få mig bara vilja gå därifrån - så älskar jag stunden med dem alla. Jag är tacksam för att jag har lärt "känna" er genom denna öppenhjärtliga blogg. Tänker på ofta...

En extra lång och varm kram till er som orkar hålla kärleken vid liv genom mörkret och sorgen. Ni är så fantastiska!

Hej Catarina och hela familjen!
Är inne och läser er blogg nästan dagligen.. Har följt er i över ett års tid men nu var det länge sedan jag skrev.Har inte vetat vad jag ska skriva orden räcker inte till. DU berör ända in i märgen. Vet inte hur många gånger jag suttit vid datan och grinat, maken och mina två barn 3 och 5 funderar varför jag fortsätter läsa: Men jag kan inte sluta, du måste vara en av de mest fantastiska människor/mamma som finns!!! Rädda min dag/ar och fortsätt skriva.... Om du nån gång ger ut en bok så köper jag den
direkt. Hälsa din underbara Familj+tjejen i magen (grattis) Om vi åker neröver i sommar så ska vi (familjen) lägga en blomma på Alfons grav. (Hoppas det går bra?) Kramar från Marie

Vännerna, ni är så fina. Jag tänker ibland på att vi inte så ofta pratar cancern och sjukdomen längre. Men
att ni ofta berättar vardagliga saker om Alfons, saker han tyckte om eller inte tyckte om. Kluriga saker han sa. Jag tycker att jag känner Alfons på något vis och kan ibland tänka: Så typiskt Alfons! Jag känner Alfons genom er. Tack vare er. Jag blir varm av att se Vilma och Alma leka. Det är en fin känsla när Alice säger Vera och när Vera vill krama Alice. Våra barn är så självklara ihop. Men Alfons fattas er och när vi är med er så fattas han där. Låter det konstigt?
Jag kan tänka mig hur han skulle tagit hand om de andra "små" barnen. Alfons saknas och fattas alltid.
Ni är så fina allihop, alla sex. Jag hoppas ni förstår hur mycket ni betyder för oss.
Vi längtar också efter den lilla i magen. Det blir en bra sommar!

Hos mig finns Alfons kvar. Jag känner inte er mer än genom bloggen men fick träffa Alfons en gång, vilket jag är väldigt glad för. Jag ser honom tillsammans med vår Mattias, med alla andra i änglavärlden. Jag förstår dina tankar Catarina...........men dom finns hos hos, alltid.
Kram/Elisabet

Vad skönt att paketet kom fram! Blev ju lite orolig att det kommit på villovägar eftersom ett vykort inte kommit fram som det skulle.
Hör av mig om vi har vägarna förbi och tar en fika:) Inte så ofta vi är åt det hållet längre. Och är ni nere i Söder så är trädäcket klart men lite kvar med gräset och plattorna.
Många varma kramar Elin.
P.S Tänkte extra på dig igår och idag, Catarina, då vi har fått asfalt lagd på uppfarten. *ler*

Är så glad över att ni delar med er av era fantastiska minnen, upplevelser och tankar. Båda sorgliga, men också härliga och vackra!!
Måste också berömma namnet, Lykke-Li, det gillar jag skarpt. Det kommer bli en tuff liten flicka!

Massor med kramar genom natten från,

Mia

Tänker på er och fina söta Alfons.
Kramar.

Hej,
Jag följer bloggen regelubundet, och skulle även gärna läsa bebisbloggen. Men vad är länken till den??

Varma soliga kramar med kärlek!

Till Alexandra:

Länken var det, ja.
www.viljabarn.blogg.se

Hej på er allesammans!
Sitter vid grannens dator o passar såklart på att gå in på er blogg för att läsa och skriva.
Det var ett bra tag sedan vi sprang på varandra nu. Vi får väl försöka göra allvar av den där träffen vi skulle ha... nu när det är härligt väder också!
Vår "lille" pojke fyller 3 år till veckan som kommer. Oj vad tiden går fort. Fast det tycker kanske inte ni nu när magen är stor. Är du en tjockis? Hihi, så som du sa till "smala" mig.
Ha det bra o hör gärna av er när ni känner för en fika i det gröna.
Kramar Annelie med familj

Önskar av hela mitt hjärta att ni hade fått ha eran son kvar i livet..
Halkade in här då jag googlade om neuroblastom. Min dotter fick
diagnosen 18 mars i år. Vi genomgår just nu högriskprotokollet. Detta är helt overkligt, helt vansinnigt fel!

Ljuset inom dig

Mamma, min mamma se vad jag kan
jag kan nu gå och jag hoppar lite grand
för mina vingar de bär mig varthän jag än vill
Flyger dit där du är och följer ditt liv

Fast du inte ser mig så är jag alltid där
någonstans runt om dig i universums stora sfär
För jag färdas över ängar bärs upp en vind
tittar till dig och flyger ner och ger en puss på din kind

Jag samlar dina tårar och fyller på vår brunn
vars vatten blir till regn som landar på din mun
och tränger in i din själ för att läka de sår
som gör så ont av saknaden av att du inte får

ha mig intill dig närhelst du än vill
ge mig all världens kramar, vad jag än vill och lite till
För du vill visa din kärlek ge mig allt så fint
men mamma, din kärlek känns från jorden o ända hit

Jag säger stolt till de andra små änglar som är här
Titta - det är min mamma! och hon håller mig så kär
Jag lyser utav stolhet som blir till stjärnans ljus
som du ser om natten när det släckts i varje hus

För jag är den stjärna som lyser stark och klar
Jag är ljuset inom dig som alltid stannar kvar

Jag är ljuset inom dig som alltid stannar kvar
___________________________________________________

Hittade denna på familjeliv och det är en låt som Linda Almö har skrivit till sitt barn...
Tyckte den var fin....tänkte på er...

*KRAM*

Hej familjen!
livet och tiden rusar vidare hos er, synd och sorgligt att er alfons inte kunde folja med er....
hur blir det med din bok??visst skrev/skriver du en bok om alfons???tror att den kommer bli otroligt bra eftersom du skriver sa fint pa bloggen.
Ta hand om er.Tanker pa er.
Matilda

Hej!
Va bra att paketet kom fram. Så som för många andra har ni blivit och är ganska levande i mina tankar. Oftast nån gång varje dag. det känns lite konstigt eftersom jag ju inte känner er eller ens har träffat er. Ändå är ni och Alfons viktiga i mitt liv. För ni påminner mig om att se vad som är viktigt (vad jag önskar att jag hade sluppit lära mig om det av er). Ni får mig att inse att människor klarar av det de måste även om det måste vara så ofattbart svårt. Jag blir iaf nästan yr av att ens försöka sätta mig in i er situation. Och ni verkar klara både upp- och nerperioder som kommer till er med viljan kvar till liv och glädje... Kanske för att ni måste, men likväl lika beundransvärt. Många kramar och tankar genom natten, mia.