Torsdagen den 29 maj. Om mamman som försvann.
*
Liten, liten mamma, ligger
genomsyrad av sorg, under
kudden, våt
av tårar, fattas
livet som försvann.
Pussar försiktigt sin ensamma hand, trycker
den mot kall sten, som
bär litens namn, handen
som nu i sten ristad är.
Bakar bröd som aldrig smakar, sjunger
ohörd sång, förtvivlar
och förbannar de år vi inte ser.
Flätar osynliga band, av
minnen som ler, räknar
fräknar på död liten pojkes näsa:
en, två, tre, fyra.
Håller om varm hud, bakom
tårfyllt ögonlock, längtar
litens hand i min, söker
famlar,
ramlar.
Fattas mamman som försvann.
*
Catarina
Jag har aldrig läst något liknande.
Och jag kan bara förundras, beröras. Du har en sådan ovanlig känsla för ord. Du beskriver inte känslor, du skriver dem.
KRAM
Åh vad fint skrivet Catarina! Sitter här med tårar på kinderna och tänker på er evighets sorg. Önskar så att det fanns något att göra för er.
Många varma kramar Elin.
Älskar dina ord.
Skriv mer, berätta för oss om din sorg.
Man förstårså lätt genom dina ord.
Kramar genom natten,
Mia
så smärtsamma är dina ord, så oerhört, oerhört sorgliga. att han förlorade kampen, det är så ofattbart och orättvist att det aldrig går att greppa.
jag skickar värme genom natten. kram
Varmaste! Du skriver så oerhört vackert. Många fina tankar från mig som finns här.
Puss och kram
En varm cyberkram till "liten, liten mamma".
I många av mina vardagliga bestyr tänker jag på dig. En mamma, okänd för mig i mitt sociala liv. En mamma som jag känner så starkt för trots att vi aldrig träffats.
Du berör mig så oerhört mycket att du måste lämna avtryck utöver det vanliga på jorden.
Jag går och muttrar när jag plockar upp slängda leksaksbilar i trappan. Jag suckar när jag röjer en gång till sängen genom samlade stenar och glömda pókemon-kort i min äldste sons rum. Jag surar när jag för femtioelfte gången torkar toaringen ren från kiss och fäller ner locket....
I alla dessa vardagsbestyr finns känslan av att några mil längre bort finns en mamma som hade hoppat högt av glädje av att röja undan leksaksbilar eller torka toa-ringar och jag blir tom på ord och kramar mina slarviga söner en extra gång.
Du har fått mig att uppskatta livet! Genom dig och din familj har jag blivit en bättre mamma som tar tillvara på det viktiga i livet.
Du är fin, Catarina.
Länge sen jag skrev men nu måste jag göra det.
Det var den vackraste och den sorgligaste dikten jag någonsin läst.
Dina ord berör och man tar dem till sig.
Varma kramar till er alla
åh Catarina, så obeskrivligt vackert. Du skulle bara ana hur ofta jag tänker på er, fast jag inte känner er har ni berört mig och fått mig att uppskatta livet lite mer. kramar
Så fint... Sitter på jobbet med tårarna rinnande nerför kinderna men vad gör det?
Catarina, du skriver så vacker och det griper tag i mitt hjärta. Tänker ofta på dig och din familj och önskar er en skön helg.Och tack än en gång för att du låter oss okända ta del av dina tankar. Du ska veta att det berör oss väldigt mycket och jag önskar att jag kunde göra så att du fick känna Alfons lilla hand i din. Kramar från mig till er alla.
Vilken underbar dikt, dina ord går rakt in och berör
Kram
Kära syster, inte ofta finns ork att rysa, må illa, känna suget av sorg i magen. Men nu kom det för nu kan det komma och lägger sig som is över mig. Vad jag önskar att Alfons skulle komma tillbaka till oss. Han var så fin så himmelens fin och blev så ofattbart död. Älskar dig.
Hej Catarina,
Som alltid kommer bara vackra ord från din penna.
Hoppas att ni alla mår "tillräckligt bra" och kan njuta av spirande liv som kommer med såväl vår/sommar som med graviditet.
Det var länge sedan jag var på eran och de andra barncancerföräldrarnas bloggar. Har kännt att jag behövt lite paus ett tag. Själv närmar vi oss den där förbannade "årsdagen" och just nu har jag litegrann trillat ner i svarta hålet igen, återupplever det där brutala omänskliga som var för ett år sedan. Matildas dödsdag infaller söndagen efter midsommar. Och vilken plats är bra att vara på då? - jo, Almers Hus såklart. Vi har förmånen att vara där vecka 26. Ni också, eller?
Önskar er nu en go skön avkopplande varm och solig glad helg! Hälsa Alma-Lee (om hon kommer ihåg mig).
Kramar från /Ulrika
Så fint skrivet. Tårarna trillar ner för kinden när jag läser det. Kram gumman
Så vackert och gripande....
Du berör....
Det är ord som går rakt in i hjärtat......med ögon som fylls av tårar på mig också...
Kram/Elisabet
Vackert
Saknar ord
Dina ord träffar som en spark i magen! Aldrig har några korta rader innehållit så mycket kärlek och bottenlös sorg. Måtte sommarsol och nytt liv smyga in värme i
ditt innersta.
Tack!
Tack för att du är du och skriver så fint!
Tack, älskade vän för fina ord.
K
Den här bloggen är egentligen redan en bok; en storartad kärleksförklaring. Ge ut den. Häls en författare
Kan bara hålla med marina - länge sen jag skrev, men det absolut vackraste och sorgligaste jag någonsin läst...
Mina varmaste tankar går till er - ofta...
/en annan mamma
Vackert och sorgligt!
Jag får en klump i halsen...
Att fattas både sitt förstfödda barn, sig själv som mamma som inte fattas någon och att fattas sin hela familj... Det är så mycket som förändras och många som saknar. Ofattbart för oss här vid sidan om. Men ofta ofta tankar och kramar genom kvällen och natten, mia.
Du kan verkligen skriva och förmedla dina känslor.
Jättevacker dikt.
Kramar till er.
Vilka vackra, vackra ord. Mamman som försvann! Det är så sorgligt och förstås alldeles sant. Vart gör man av sina sånger och förmaningar och nattliga pussar när det inte finns någon fysiskt där att ta emot dem längre? Men du din fina, modiga Catarina har ju tre barn till som får njuta av mammaomsorgerna. Och Alfons-känslan kanske lägger sig tillrätta och finner en sorts fast form så småningom. Hoppas verkligen att du fortsätter att hitta metoder för att ta tillvara de goda stunderna.
Jag tänker på dig och din familj varenda dag. Kram.
Det är ren förbannelse att det ska behövas sån sorg och saknad för att skriva så stor poesi. En gång i framtiden tror jag din sorg på nåt vis ska bli din lycka, om du kan hänga med i min tankegång. Sorgen kommer säkert alltid att finnas men distansen blir annorlunda och mer uthärdlig.
Kan inget säga.....Dina ord berör själen på djupet.Kram!
Jag vet att den oerhärda smärta jag känner när jag läser om er sorg och saknad bara är en bråkdel av hur ni faktiskt känner. Jag saknar ord. Gråter när jag läser era kloka ord och vackra verser.
ibland är alfons så långt bortom saknaden. jag glömmer att han fanns, hur han fanns och allt han var, för att istället uppslukas av saknaden efter honom.
jag är så rädd för att glömma känslan av den mjuka handen i min armhåla, skrattet som bubblade när vi lekte nappleken, eller riddare... och så kommer vardagen i vägen, och man måste fortsätta. balansen är omöjlig; här eller
nu, där eller då, levande eller död, minne eller sorg.
jag går vilse, och det landar i tårar och saknad, en längtan efter att i alla fall kunna åka till den där stenen och minnet av hans handstil.
älskar dig. er.
puss d.
Min älskade flicka...
Inte borde livet få vara så grymt... Allt gott önskade jag dig, när jag bar dig under mitt hjärta, så som du nu bär Lykke-Li... All lycka i världen, när jag vandrade med din hand i min, längs grusvägarna utanför Ystad, den där majmånaden när jag var ledig från jobbet i väntan på att Lina skulle födas... Du var en sådan klok och djärv flicka, redan då. Älskar dig och önskar - innerligt - att du ska få ro i din själ, så att du kan ta emot den lilla, som snart ska födas...
Idag har jag fått rå om dina båda andra döttrar... Tack för det. Vilka ljuvliga flickor!
Puss och kram till dom och er alla!
Ont att läsa, ont att leva. Önskar jag kunde ge dig en varm kram, något som lindrar lite.
Du skriver så oerhört vackert. Dina ord berör och går rakt in i själen.
Hoppas att ni mår hyfsat bra och kan njuta av den underbara sommaren vi har.
Kram
Catarina! Du har ju skrivit en bok, som en författare skrev här ovan. Alfons liv borde berättas vackert och inbundet och i bilder och inte bara i cyberrymden. Det kommer att bli en av de vackraste böcker som någonsin har skrivits.
Kram
Älsakde vänner!
Har inte hört av mig på länge men ni finns ständigt i mina tankar, framförallt nu när Alfons födelsedag börja närma sig. Jag ska snart börja ett nytt jobb på neo i Lund jag börjar där i mitten av Juli så kanske, kanske ses vi när det är dax för nästa hickeflicka att titta ut. Tänk om det blir en lika varm sommar som när Alma var liten. Kommer fortfarande ihåg när du satt utanför mitt rum här på familjens hus, du spände ögonen i mig och sa " Vi ska tillhöra dig " Sedan var den isen bruten och istället växte en vänskap fram. Möllan är nu som möllan alltid är i sommartider, fylld av liv och rörelse. Parken sjuder av liv och luften fylls av musik och skriken ifrån karusellerna. jag kommer att sakna möllan! Fast nu är det dax att ta nya kliv ut i arbetslivet. Vi hörs snart igen.
POK
Idag är det 10 dagar till Alfons födelsedag. Den han skulle ha varit här och firat med er, fina familjen.
Men världen är orättvis, j..ligt orättvis.
Kramar till er.
otroligt stor och varm kram!!!
Med tårar i ögonen har jag läst igenom alla inlägg. Ni berör. Er styrka är stor. Tack för att ni delar med er. Kramar
oerhört vecker blogg! Era tankar och ord berör!
Hej Carina. Sitter med tårarna lägns kinderna. Här är en till mamma som försvann. Saknaden efter sitt barn kommer aldrig läka, trots vi är i början och ni kommit en bit på väg så är vi ändå på samma plats.
Jag är så glad att ni har varandra i familjen som kan stärka ert livstro och hopp.
Hemma hos oss går det långsamt, det går att kliva upp morgonen, det går att för tillfället le ibland, men det är inte mer än så. Jag tror jag håller på att gå sönder, så känns det. Hur gör man för att hålla alla bitar på plats när man inte ens orkar leva? Jag får ändå hopp om livet när jag läser om er, ni är levande bevis på att man kan klara det här och gå vidare, inte med sitt barn utan för sitt barn. Det är precis därför vi måste kämpa! För att dom aldrig slutade göra det!
Många varma kramar från Victors mamma Sofie