alfons

Diagnos Neuroblastom IV 7/7 2005. Följ min och min familjs kamp för livet. Vi ska vinna!

Måndagen den 10 november. Om Alfons balettskola.

Den 31 oktober 2006, blev en ljuvlig kväll, fylld med balettsteg och skratt. Vårt och Alfons mål var en vikt på över 18 kilo för att han skulle få slippa sond. Nedan följer bilder som hör till mina allra käraste och idag behövs det lite ljusa bilder när höstvinden piskar regnet mot rutan.


På rätt sida mellan fötterna.


Förberedelser med favoritpapegojan.


Det fina leendet tillsammans med kortisonsvullna kinder.


Den vanliga, barnsliga blygheten som är så kär.


Och vad vore en balettföreställning om inte allvaret kan brytas med hjälp av lite bajs-prutt-bus?


Då börjar vi... Steg ett: Tjolahopp!


Steg två: Tadam!

Alfons, du min allra finaste pojke! Jag saknar dig. Tack för att du fanns och för att jag idag får ha dig nära, nära. Du finns i mina drömmar, jag älskar dig! Mamma.

Catarina

Hej du Alfons! Det var länge sedan man såg så glada, tokiga bilder inne hos mamma. Den där pruttbilden kan man lätt koppla ihop med en ljudfil inombords - jag vet precis hur det låter när fyraåringar har den minen :-)

Jag önskar så att ni alla fick vara tillsammans igen.

Kram från Christina

Så underbara bilder på kära Alfons som jag bara känner genom bloggen.

Varmaste! Fina, fina saknade barn, om du visste vad jag skulle velat ha träffat dig!



Puss och kram till er alla

Önskar jag hade fått träffa denna fina gosse i verkligheten.

Men han har en mamma som berättar så fint,precis som om man hade kännt dig.

Många kramar!!!

vilken underbar bildserie, du har fångat en fin kväll. fina, fina alfons.

Fina, underbara bilder på en fin, fin Alfons.....Många kramar från oss i ett regnigt Göteborg.

Lilla sötnos Alfons. Han kämpade så mycket tillsammans med er. Jag saknar ord idag.

Tänker på Er varje dag.

Kram från Danijela

Fina fina Alfi.... Så vacker pojke!!! Vilka härliga bilder. Jag blev så glad att få se honom, hans leende och hans busiga blick :-)



Underbart... värmer inom mig



Kram kram

Vilken liten tjockis, vad fin. Han är så lik Alma på tjolahopp bilden. Tänk vad han har kämpat, jag blir alldeles matt. Sicken härlig prutt fyraåring ni fick uppleva.

Kram Janina

Åh, fina underbara unge!!! Vad jag saknar dig!

Du finns i mitt hjärta, alltid. Jag önskar bara att det inte var så tunga minnen och att du fanns här hos oss!



Segla väl, älskade Alfons, på de sju haven tills vi kommer till dig.

Sen jag började plugga i augusti finns det sällan tid till att känna efter, men när insikten om att Alfons är borta drabbar mig, så drabbar den mig med mer kraft än någonsin. Det är så svårt att han inte finns.



Jag kan få fullständig panik över att jag inte längre minns hur han luktade. Var är skratten och de självklara barnafötterna, i skaran med alla de andra. Jag kan inte acceptera att han är borta.



När jag ser min underbare Joel med sin lillasyster, hur han månar om henne och lär henne om världen, fylls jag av sån sorg för era flickor, att de inte får ha sin storebror i livet. Att han aldrig kommer att hjälpa, måna om eller skratta med dom.



Jag saknar Joels storkusin. Och jag står inte ut med att Alfons inte är den självklara delen av mina barns liv, så som han borde vara. Lika provocerad blir jag över att Ella tror att alla kort på Alfons är Hannes. Jag vet ju att hon inte vet och ändå känner jag som om jag ville gråta och skrika och vifta med fotona att det visst är Alfons. Så barnsligt men så fullt förståeligt.



Alfons, Alma, Vera och Lykke, mina fina små pluttar... All kärlek till er!

Följer bloggen nästan dagligen sedan länge. Den berör mig så starkt. Den får mig att förstå att livet inte är självklart och ibland fruktansvärt orättvist. Förlorade min mamma i somras, vilket var en stor sorg. Att förlora ett barn är ju inte logiskt, inte acceptabelt på något sätt. Kan inte tänka mig ett liv utan mina två pojkar. Bara tanken är smärtsam. Tack för att ni delar med er av ert liv i ord och bild. Det betyder mycket.

Kram Nina

Fina Alfons och fina ni. Jag önskar också att jag hade fått träffa Alfons, det känns nästan som om man känner honom genom dina ord, Catarina.

Kram

All kraft till er...förlusten är enorm...fina Alfons



kram Helen

Ååh... Vilka underbara minnen ni har...

STORA kramar

Oftast när ni skriver ett nytt inlägg, får jag gå in och läsa flera gånger, innan jag kan samla ihop tankar till något vettigt svar (svar tycker jag att man kan ge om man är inne på en blogg och läser. Ni skriver för er själva men säkert också för oss som följer er och jag vill gärna förmedla att ni och era ord är viktiga för mig). I alla fall så väcks så starka känslor av både era ord och foton, att det nästan knockar en känslomässigt. Har aldrig varit med om något liknande... Porträtt-bilden är underbar :D .

Alfons, du är så fantastiskt fin, så fin på fotona! Jag önskar så att din mamma kunde skriva finns istället för fanns. Att du vore istället för var. Många tankar och kramar genom natten,mia.

Oftast när ni skriver ett nytt inlägg, får jag gå in och läsa flera gånger, innan jag kan samla ihop tankar till något vettigt svar (svar tycker jag att man kan ge om man är inne på en blogg och läser. Ni skriver för er själva men säkert också för oss som följer er och jag vill gärna förmedla att ni och era ord är viktiga för mig). I alla fall så väcks så starka känslor av både era ord och foton, att det nästan knockar en känslomässigt. Har aldrig varit med om något liknande... Porträtt-bilden är underbar :D .

Alfons, du är så fantastiskt fin, så fin på fotona! Jag önskar så att din mamma kunde skriva finns istället för fanns. Att du vore istället för var. Många tankar och kramar genom natten,mia.

Oftast när ni skriver ett nytt inlägg, får jag gå in och läsa flera gånger, innan jag kan samla ihop tankar till något vettigt svar (svar tycker jag att man kan ge om man är inne på en blogg och läser. Ni skriver för er själva men säkert också för oss som följer er och jag vill gärna förmedla att ni och era ord är viktiga för mig). I alla fall så väcks så starka känslor av både era ord och foton, att det nästan knockar en känslomässigt. Har aldrig varit med om något liknande... Porträtt-bilden är underbar :D .

Alfons, du är så fantastiskt fin, så fin på fotona! Jag önskar så att din mamma kunde skriva finns istället för fanns. Att du vore istället för var. Många tankar och kramar genom natten,mia.

ber om ursäkt för de TRE kommentarerna. Har lite datastrul inatt... mia

Oh vilka fina bilder på Fina, fina Alfons.

Kramar till er.

Vilken pojke !



Fullkomlig och himlastormande mitt upp i alltihopa !



Han är ju för skön !



Och vad härligt att ni har så många fina minnen och bilder av denne fantastiske gosse !

Sån fin son och storebror!!

Tack för många berikande insikter!

Känner en som drabbats av denna sjukdom nyligen.

Hoppas verkligen han överlever, läser att hälften av de som drabbas inte klarar sig.

Blir orolig att även han blir en av dem.

Du får gärna maila mig.



Fina namn ni har på era barn, speciellt LYKKE...jag gillar Lykke-li men bara Lykke är med fint.

Fina fina Alfons:)

Läser dina tankar och tar dem till mig. Jag som inte kan förstå hur det känns att förlora ett barn (tack o lov!).

Läser att du ska hålla ett föredrag! Grattis. Tror du kommer vara lysande på det:)

Läser också att din lillebror gått igenom sin operation nu, och att det har gått bra!

Lycka till önskar jag honom framöver!



Kram till er alla

Susanne i Östersund