Onsdagen den 26 november. Minns du?
Minns du russinhuden efter badet, de små
fingrarna som busade sig upp i armhålan, de
plirande ögonen och modet?
Minns du modet?
Minns du rakheten i sanningen och kampen som
förde dagen frammåt, minns du, min älskade?
Minns du hans första steg i de lånade röda skorna, minns
du hans teckningar som han långsamt och varsamt fyllde med
sniglar, minns du det?
Minns du modet i att kunna falla?
Minns du skräcken den gången, mot slutet när han tyckte att
hjärtat
slog långsamt, minns du?
Kan du komma ihåg,
värmen av
naken nyfödd,
binda ihop,
blek
livlös kropp.
Minns du Alfons, min älskade?
Alfons 2006-11-03 klockan 23.09. Mora Träsk i lurarna.
Catarina
Ville bara skicka en kram!
Tänker på er!
Kram Karro (Felicias mamma)
Tänker på er och blir som vanligt rörd till tårar av dina fina dikter Catarina!
Många varma kramar till hela familjen från Elin.
Tiden rusar iväg. Du vet att jag ändå tänker på er! Ofta! Snart snart snart finns det mer utrymme och då ska jag gosa med era barn och vi ska sitta länge länge och prata!
Kramar
Dina texter är så himla vackra:)
Och det är klart att han minns!
Så fin hon är Lykke! Hon växer så det knakar tror jag:)
Susanne
Varmaste!
Så vackert du skriver, det går rakt in i hjärtat.
Han är så fin, er Alfons (och alla tjejerna också såklart!)
Kram
Idag finns det inga ord. Det går förstås inte att helt och hållet förstå dina texter eftersom det du skriver om bara borde få finnas just på pappret och inte i verkligheten. Smärtan och det osannolika i att behöva skriva om de första stegen och ett hjärta som slår långsammare i samma text, det är bara... jag vet inte. Fina du och Christian och alla era underbara barn. Ni förtjänade ett lyckligt slut och jag är så ledsen för er skull.
Många kramar och beundrande tankar eftersom ni trots allt orkar vakna varje morgon och fortfarande kan se det vackra i omgivningen. Ni har verkligen, för att knyta an till bloggens undertitel "vunnit kampen om livet".
Christina
Kramar om er
Helen i Lomma
Jag blir som vanligt berörd långt in i skelettet och jag ryser. Man kan nästan ta på smärtan och längtan, kärleken och saknaden.
Det är ofattbart att han inte längre finns bland er. I dina texter blir han så levande. Kram till dig.
Tänkte skriva "att livet är så grymt" men det är ju döden som är grym...Kramar till er
Visst minns jag Alfons. Jag har aldrig träffat honom men jag tänker på honom ofta eftersom jag läser här. Du skrev en gång att "det värsta" inte har hänt eftersom Alfons dog i sin säng omgiven av de som älskade honom. Det känns sant - även om det inte lindrar sorgen.
Ännu en fin och sorglig dikt.
Jag tänker ofta på Alfons och på er, fina familjen.
Kramar till er.
Så fin och gripande dikt... så mycket känslor.
Alfons, finaste Alfons.... Så fin du är på bilden, finaste alltid...
KRAM
Orden och bilden berör djupt in i hjärtat.
Kramar
Fin dikt om fin pojke.
Jag minns, jag minns, tusen tack för att du så fenomenalt kan göra alla minnen starkare. Golvad av kärlek minns jag.
Missförstå mig rätt; Detta var det bästa jag läst på mycket länge.
Han ser så gosig ut.
Han skulle nog varit mitt uppe i bästa StarWars perioden just nu med ett ihopfällbart lasersvärd lite slappt hängande i byxlinningen. Alla systrarna skulle såklart sprungit runt med armarna framför sig väsandes "may the force be with you..." efter alla hundratals timmar av StarWars lekande...
Vi tänker på Alfons och på er!
Kram
Janina med familj
Din dikt kommer jag att läsa många gånger, som allt annat du skriver. Det känns som du ropar på Christian, att han ska följa samma känslor i er sorg. Peter och jag som just nu tillhör avd 64 med vår Oscar, känner igen oss i hur dagarna med alla känlsor kan vara så olika för oss.
Vackra,vackra ord som berör djupt inne som alltid när du skriver...
Finaste lille killen...Kram
jag minns
jag minns kylan man inte kunde gnugga bort, händerna som inte längre sökte sig mot armhålan. jag minns morfinnätter, minns lakritsjakter i lund, minns lekterapi och fiskgratäng. minns cykelturer till ribban, minns de staplande stegen på västra hamnens nygjutna betongtrappa. jag minns söndagsmorgnarnas tidiga loppisrundor, minns storhandlingar på willys och chokladbollar på kallbadhuset. jag minns, och jag gläds åt alla de minnena; är så fantastisk tacksam över det lilla liv som fanns och som också nu ger så mycket. jag minns med värme och kärlek. och jag saknar med fysisk smärta, ser livet i småsystrarna och saknar så att det gör ont.
älskar er!
Saknar återigen ord, men dom har du så bra av Catarina, fantastiskt skrivet!
Tänker på er... kram...
Jag tappar andan av din vackra, starka dikt! En omtänksam kram över nätet till sig och de dina... Kram
Kikar inom och önskar er en mysig första advent. Tänker på er ofta men extra mycket nu när julen ska komma och er älskade Alfons borde vara här!
Många varma kramar Elin.
Minnen gyllene, skimrande av frisk liten pojke, som blandas med de senare mörkare. Minnen av en lite hjälte, som kämpade som du skriver, full av mod. En pojke som fortfarande gör världen till en bättre plats, inte bara genom fina minnen hos dem som kände honom, utan också för oss många som följt honom och er genom liv och orättvis död, djupaste sorg och varm glädje.
Önskar att ni fick samla nya minnen av Alfons. Många många varma kramar och tankar till er alla genom adventsnatten, mia.
Vill önska hela familjen en fin och mysig första advent. Hoppas ni mår bra!
Stor kram Johanna
Varm Kram till er alla i Advent! Tänker mer än jag kommenterar. Jag läser bloggen ofta!
Så oerhört vackert och fint du skriver Catharina. Jag tittar ofta in på er hemsida och beundrar så din förmåga att sätta ord på alla känslor. Tack för att ni låter oss fortsätta följa er i familjen, saknar Alfons.
Många varma tankar och kramar genom natten till er i Sätaröd, mia.
Vill bara skänka en varm kram genom cyberspace :) Dina texter och bilder är otroliga, dom lockar till skratt och till tårar. Det är en underbar familj du har, och ni är så vansinnigt starka och fina! Kämpa på! <3
Vill bara skänka en varm kram genom cyberspace :) Dina texter och bilder är otroliga, dom lockar till skratt och till tårar. Det är en underbar familj du har, och ni är så vansinnigt starka och fina! Kämpa på! <3
Hoppas att era fina flickor njuter av adventstider med ljus, julkalendrar och lussekatter. Varma tankar till er alla!
Vill bara önska lycka till i morgon!
Kära Eva. Om du tänker på föreläsningen så vill jag bara säga att det inte är riktig än. Det är nästan två veckor kvar. Tack för orden. Kram.
Finaste lilla Alfons... Jag undrar var du är nu.. Jag hoppas du vet hur många det är som saknar dej... Människor som du inte känner eller vet finns..Men mest mamma, pappa och alla systrarna..hela din stora familj... Skicka dem en julhälsning från himlen.. finaste du..
Kärlek
Tess mamma till Liam & Leo