Onsdagen den 17 september. Om ilskan som drivkraft. Om jantelagen. Om tro.
Samtidigt kan det även hos mig väcka endel obehag med meningsskiljaktigheter. Men jag brukar tänka att det enda och bästa sättet att leva är att vara konkret och hålla sig till sanningen, i ödmjukhet. Jag tycker inte om bråk och inte heller när människor inte har förmågan att ta ett steg utanför sig själva för att kunna se sitt eget handlande i ett större perspektiv. Jag försöker själv leva efter det, lyckas ganska bra, men förlåter mig själv när jag skällt på barnen för att jag är trött och låtit något gå ut över dem. Jag vill inte och är inte förmer än de flesta.
Jag har ambitioner att lära mina barn att inte låta sig tryckas ner av andra. Å andra sidan vill jag lära dem att de inte är mer än andra runt dem. Mina barn är mina barn, och det finns inga barn som jag rimligtvis kan älska som dem, men nu pratar jag om mina barn som människor bland andra.
Jag ser det som min uppgift att dela med mig av det jag vet, hitta ett sätt att berätta på så att människor kan förstå.
Jag tror på revolution i form av upptäckter.
Jag tror på förändring och jag tror på språkets genomträgning.
Jag tror på mig själv och jag tror på er.
Jag tror på det Svenska Akademien sjunger: "Du kan om du vill. Du vill så du kan." Från skivan Resa sig opp.
Catarina
Det är precis det jag gillar bäst hos dig, Katarina - ditt raka, rättframma sätt. Ditt mod att vara dig själv. Din stora ödmjukhet till livet. Tänk om fler vågade stå upp som du gör!
Kloka ord från en fantastisk Catarina :-)
Har ju aldrig träffat dig i verkligheten men tycker jag fått en rätt bra bild genom bloggen hur du är:) Och det är en positiv bild! Har mejlat dig tidigare i veckan. Snart BF och den är mer än välkommen. Minns att du skrev att du också hade så mycket förvärkar i somras när Lykke var på väg. Önskar att dom gör nytta! Kram till dig genom höstkvällen.
Elin A.
Jag har inte fått någo mail från dig. Rätt adress?
catarina[email protected]
Jag tänker på dig. Stor kram Catarina
Jag håller med dig.
Jag har också dessa ambitioner när det gäller mina barn. Det ser så lätt ut i skrift, men herreguuud så svårt i verkligheten, i vardagen....
I morse bråkade min äldste son med mig och min ena ambition är att ha lugna och mysiga morgnar...Den här morgonen var jag ARGA, OPEDAGOGISKA MAMMAN och det resulterade i att jag sitter här och är ledsen och min son är i skolan och är ledsen...
Ibland bara misslyckas man...
Astrid Lindgren sade en gång: "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek - så kommer folkvettet av sig självt."
Det låter ju också enkelt....
Kloka människa! Jag har mycket att lära av dig.
Kram
Du är så klok! Tar verkligen till mig av det du skriver.
Kram
gillar den text biten..
Hej Catarina. Jag har varit så dålig på att skriva på sistone, livet springer med storstövlarna på just nu och jag märker att alla mina goda föresatser försvinner någonstans mellan dagis drop-in, ICA Maxi och viktiga jobbmöten. Men det är en fin höst vi har och jag tänker på dig som går hemma med Lykke. Hoppas att du känner av den klara luften och att barnen kommer hem med rosor på kinderna. Som alltid är du så lätt att förstå - jag vet ingen som skriver med en sådan (ibland smärtsam) tydlighet som du. Jag känner också igen det du talar om! Samtidigt som man vill tala om för barnen hundra gånger varje dag att dom är det finaste, klokaste, roligaste och underbaraste som finns så ska man också påminna dom om att andra människor är lika VIKTIGA!
Min största önskan är att barnen ska känna att mamma och pappa kommer att vara stolta oavsett vad dom bestämmer sig för att ägna sig åt här i livet. Dom ska kunna utforska alla sina talanger och lustar utan att oroa sig för att göra någon besviken längs vägen. Det är väl typiskt för en sjuttiotalist som blev inpräntad att en universitetsutbildning var den enda vägen till sann lycka :-)
Jag tänker på er varje dag. Många kramar!!
Jag hittade Alfons fina blogg idag. Jag sitter här och läser. Och tänker. Känner.
Mitt i allt det mörka så ser jag det ljusa ni lärt er. Och det underbart vackra i Alfons liv. Modet hans liv berättar om. Och att du hans mamma har förmågan att skriva om det så enkelt men fint att det går rakt in i hjärtat på så många och så tänker jag hur bra det mitt i allt är att du kan lära oss alla. Lära oss vad det handlar om.
På tal om att vi alla är lika viktiga,
jag lyssnade på en intervju med Stellan Skarsgård för en tid sedan och berättade att hans far sa till honom när han var barn/ungdom att "han är den bästa som finns, den viktigast i världen, men man ska inte tro att någon är mindre viktig", det var klokt sagt tycker jag...
Så kloka och fina ord du skriver.
Önskar att fler vore som du..
Kramar!!!
Hittade hit från en annan blogg och blev så berörd av din styrka, ditt mod och din ork.(även om den säkert sviker dig ibland) Jag beundrar dig och känner med dig och din underbara familj.
Kram från Nettisens
Hittade din blogg idag.
Började läsa, och kan inte sluta gråta. Ingen ska behöva gå igenom vad du, din familj och alfons gjorde. Kan inte sluta gråta, blir så berörd av din blogg.
Hoppas att ni klarar av att vara starka, hoppas ni klarar av att leva vidare, även fast jag vet att ni aldrig kommer att glömma.
Beundrar ditt mod och din kraft!
Gör allt ni kan för alfons skull, hoppas ni finner lycka i allt mörkt, det förtjänar ni!
Kramar mig
Tack för idag syster, med mat, sång, bebisgos och 2 två-åringars bråk om bebisgos!
När vi körde somnade Joel innan vi hade hunnit till Tollarp. Ella däremot kämpade för att hålla sig vaken! Jag sneglade lite på henne när hon satt med sin lilla bebis och försökte lägga den så som Lykke låg i hennes famn, sen sjöng hon om tomten i huset. Så fint. Hon bara älskar henne!
Vi ses igen snart! Godnatt!
Du skriver så klokt, du har verkligen förmågan att beskriva saker i ord så att de blir begripliga för alla.
Dina ord manar till eftertanke, att inte bara rusa på i full fart som de flesta av oss gör så här års.
Många kramar
Som vanligt går dina ord rakt in i hjärtat! Tack för att Du vill dela med dig av dina tankar.
Ha en bra helg med din underbara familj.
Kramar till kloka mamman =)
Hittade dinblogg för en halvtimmesedan. Jag har snart läst alla dina inlägg. Vissa med ett leende och vissa med tårarna rinnande. Det gör så ont i mig att världen kan vara så Vad säger man Catarina. Jag vet inte. Jag känner inte dig och du vet inte vem jag är men jag kommer aldrig glömma er eller Alfons. Miljoner kramar till er alla och tack för att du visat mig vad styrka är
Kramar
Johanna
Usch så mycket tråkigt som drabbar dig och din familj. Lider med din syster och systerson!
Hade aldrig hört om den sjukdomen förr. Fy.
Hoppas och tror att ni tar er igenom detta också, och att din syster snart blir lite bättre.
Kramar till er, och några fler till din syster och systerson:)
Susanne i Östersund
Tittar förbi.... ska läsa mera senare... blev visst sjuker så ja måste sova en stund... //Tess
hej igen! först svarade jag hos dig på inlägg om Alfons födelsedag. ni är en jätte fin familj. men det blir svårare och svårare läsa för mig, det är så mycket! dock jag kommer igen när jag bara har tid. ni ger andra människor så mycket! kramar på er! och på alla era barn!
Jag läser din fina blogg med tårarna rinnande ner för kinderna!
Det är sånt här som gör att man komer ihåg hur skört livet är!
Sånt här som får en att förstå hur rädd man ska vara om det som är en kärt!
Det är så lätt att glömma bort det när allt bara känns hopplöst och tungt!
Där man själv hade velat lägga in ett tröstande ord i er sorg och kamp, får man själv en viss tröst i dina ord!
Du skriver underbart och vackert och jag känner verkligen med er!
Många kramar!
Catarina, men vad konstigt med mejlet?! Ska kolla igen så jag skickat det rätt, har inte fått tillbaka det iaf. Har du något understreck någonstans i adressen, här är ju hela understruken liksom.
Natten till igår kom vår son, Anton:) Har kommit hem från sjukhuset idag. Berättar mera i mejl vid senare tillfälle. Ha det så bra, tänker på er!
Många varma kramar Elin.
Måste bara börja med att säga GRATTIS till dig Elin här ovan. Har ju läst dina kommentarer här och vill bara gratulera. Nyfödd är det mysigaste som finns...
Dina ord Catharina är som vanligt fyllda med klokskap. Delar dina värderingar och ambitioner, men känner ibland (ofta) att livet rusar på alltför fort för eftertanke och perspektiv. Dina ord får mig ofta att stanna upp och tänka till(så vad beträffar mig har du lyckats med din uppgift), vilket jag tror att alla människor behöver och mår bra av att göra. Dina ord är kraftfulla för att de är så sanna, liksom säkert ditt handlande är. Tankar genom kvällen och natten, mia.
Vilken fin och rörande blogg du har. Tänker på dig och din familj.
Jag har läst dina ord, om och om igen. Vi är ofta så olika, du och jag, men ibland så lika.
Vi står säkert så långt ifrån varandra som man rimligtvis kan när det gäller åsikter om politik och samhällsfrågor (jag är så blå, så blå...), men lika när det gäller den egna familjen och vännerna.
Du är så äkta; så ärlig och rättfram att jag säkert hade ryggat tillbaka emellanåt om vi hade varit vänner. Det finns inget inlindat när det gäller dig; bara sanningen; din sanning.
Jag förundras över kraften i vanliga, enkla ord.
Jag har mycket livserfarenhet att lära av dig och jag suger åt mig som en svamp.
Du är som en klok ålderman eller god fé, trots att du är yngre än vad jag är....och jag är ofta inne på bloggen för att få lite visdom till livs.
Kram på dig!
Jag har ju tyvärr aldrig fått några egna barn. Men om jag det hade varit så, så hoppas jag att jag hade varit lika klok och insiktsfull som du, Katarina.
Stor kram!
Kloka du!
Har heller inga egna barn, men försöker lära mig så mycket man kan före.
Dina ord är så otroligt bra!
Kramar genom natten,
Mia
Hoppas ni haft en mysig helg! Nu har jag mejlat igen Catarina så vi får se om det kommer fram nu.
Mia, tack så mycket för grattiset till vår son här några kommentarer upp!
Många varma kramar till hela fam Löv!