Tisdagen den 2 september. Ett och ett halvt år utan Alfons.
*
Vi närmar oss vårt hus, denna snöiga eftermiddag onsdagen den 21
februari 2007. Det är svårt att veta att detta kommer att vara den sista gången
som Alfons sitter i vår bil och åker på den väg som han gjort så många gånger förut.
De närmaste dagarna att vänta faller snön oavbrutet, allt för Alfons.
Vi blir nästintill igensnöade.
Så kommer vårsolen den första dagen i mars.
De svaga men bestämda strålarna som ska föda nytt liv.
I vårt hus föds inget liv.
Den andra dagen i mars 2007, klockan 08.25 tar Alfons sitt sista andetag.
Han lämnas fullständigt utlämnad till oss att ta väl hand om honom.
Vi klär honom och finns vidare. Vi finns för honom. Aldrig, aldrig kommer han att glömmas.
*
Catarina Christian
Alma-Lee Vera Lykke
Varje gång jag åker genom Sätaröd tänker jag på Alfons och er. Varje gång jag ger blod tänker jag på Alfons och er. Så ofta jag tänker på Alfons och er. Nä, aldrig aldrig kommer han att glömmas.
Catarina, har last din blogg lange och vill tacka dej for att du delar med dej av din sorg. Jag ar sjukskoterska pa ett hospice i Texas och aven fast jag ar "tranad" i sorgearbete sa kanns min "forstaelse" och sympati bara som en liten droppe i sorgens hav. Det du och andra foraldrar skriver hjalper mej att forsta lite battre, mer an nan dum bok kan. Jag vet att du formodligen hor det jamt, men jag ar odmjuk i min beundran over era hjartan: hur mycket sorg de kan halla och anda orka sla.
Peace!
Trine
usch vilka minnen, puss
Tänkte på er i lördags när vi passerade er by. Tänkte att 1½ år har ni fått vara utan Alfons. Minns den snön som kom, min sambo kunde inte ta sig till jobbet, vår son var alldeles färsk. Minns att jag följde er via bloggen och satt på nätterna med tårarna på kinderna.
Tänker på er och minns Alfons så länge jag kan fast vi inte känner varandra.
Många varma kramar Elin.
Vi är många med er som alltid kommer att minnas Alfons.........
Kram hela familjen från Malmö
Kramar om
Alfons finns med i mångas tankar varje dag. En så liten kille som hunnit med att att beröra så många är beundransvärt.
Catarina, du skriver så hjärtskärande ärligt, naket och innerligt om din sorg och saknad att varenda mamma/kvinna i världen vill hjälpa till att bära dig i famnen. Att få lov att linda in ditt hjärta i bomull i ett försök att lite dämpa livets hårda stötar. Vi är många som innerligt önskar kunna hjälpa att bära dig de dagar du inte orkar gå själv Catarina. Att vara stöttande under dina armar och en axel för ditt huvud att vila.
Hela er familj har en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Varje dag. Kram! -anki
Nej aldrig kommer han att glömmas, världens finaste Alfons
ja vi är många som vill hjälpa när du inte själv klara att gå...många som vill ta dig i sin famn...många som vill finnas till för dig...här och nu
kram Helen i Lomma
Nej, kära ni, aldrig kommer han att glömmas, han finns i mitt hjärta som ett sår och en skatt. Och jag kan fortfarande höra hans skratt.
Tänker på er.
Jag har din familj i mitt hjärta, fastän vi aldrig har träffats.
Återigen vill jag värja mig för dina starka, nakna och ärliga ord. Men jag läser. Och jag glömmer aldrig er. Aldrig Alfons. Trots att vi aldrig träffats. Som mamma vill jag göra allt för att du också ska få vara mamma åt ALLA dina barn, där, hos dig. Men det kan jag inte. Om du bara visste hur mycket jag önskar jag kunde göra i alla fall något för att lindra sorgen. Det kan jag inte. Men jag tänker på er. Ständigt.
Nej, Alfons kommer aldrig att glömmas bort. Självklart inte hos er, men inte heller hos oss som följer er på avstånd.
Jag tänker också extra på er när jag kör igenom Sätaröd.
Du skriver så väldigt vackert och starkt, orden går rakt in i hjärtat.
Många kramar
Varmaste! Jag är fortfarande småförbannad för att jag inte fick träffa den gossen!
Tankar och all värme. Hör av mig när jag har kommit ner i varv. Just nu är det smörjochkladdfas.
Puss!
Varmaste tankarna till er..
Åhh vad du skriver bra. Sitter med tårar i ögonen och tappar orden som jag vill skriva...
Kram
Ja, det känns som om det vore alldeles nyss som vi i Alfons trogna följeskara satt uppe sent om kvällarna och tänkte på er med sorg och vanmakt i hjärtat. Mörkret och tystnaden lägrade sig med snön som ett skyddande duntäcke över oss alla. Fina, modiga Alfons och hans fantastiska föräldrar och småsystrar som fick utkämpa en sådan orättvis strid. Men sedan dess har ju nytt liv kommit till Sätaröd och på bilderna som postas i bloggen syns försiktiga rosor på era kinder. Elden kanske släcktes men glöden finns minsann kvar. Jag tror att Alfons är STOLT över hela sin familj och glad över att hans liv blev så fullt av bus, påhitt och kärlek. Många många kramar.
Tänk att man kan överleva 1,5 år utan sitt barn. Konstigt.
Men skönt att man kan överleva och kanske en dag bli lycklig igen.
När jag var på Ikea i helgen köpte jag 6 påsar Älgmakaroner, hamstrar nu när dom skall utgå ur sortimentet.
Tänker så mycket på fina Alfons när jag ser dem.
Kramar till hela fina familjen.
Idag berörde dina ord extra mycket... tårarna närmade sig ögonen och jag kände ledsamhet i min kropp.
Ett och ett halvt år idag, sååå länge utan Alfons, ändå så kort tid med tanke på vad vi andra ska leva....
Tänker på er idag som alla andra dagar, tittar på alla fina bilder på er Alfons. Berörs igen, torkar tårar och fortsätter tänka...
Kram på er alla i familjen Löv
Hej igen.
Återigen ett underbart inlägg från dig.
Du skriver så rakt på,sanningen,känslorna.
Jag känner verkligen att det ligger känslor och värme bakom orden.
Önskar man hade fått träffa denna underbara kille.
Kram på er allihopa!
Nej aldrig kommer Alfons glömmas!
Du skriver så otroligt fint! Tänker på dig och din familj. Massor med kramar från mig
Många i sverige och världen som aldrig fick träffa denne underbare lille gosse, känner ändå enorm saknad och sorg varje gång vi läser dina minnen...
Många tankar går till er varje dag,
varma kramar
Jag skriver till Alfons som jag skrev till vår mormor på ett-årsdagen av hennes bortgång:
"Du är aldrig längre bort än tanken"
Många kramar.
Nej vi glömmer inte. Ingen av oss. Också Leon och Stella pratar om Alfons, berättar för sina nya kamrater, han finns i deras tankar. Ett och ett halvt år. Snön som föll och sen smälte. Som faller igen.
En stor kram,
Anna
Jag får gåshud när jag läser ditt inlägg Catarina. Det finns inga ord. Alfons har en speciell plats i mitt hjärta trots att jag inte har träffat honom i verkligheten så berör han mig.
Kramar som kanske värmer er!
Ewacarin
Du har en förmåga att beröra med dina ord och dina dikter, Katarina! Nybliven mamma med underbara känslor, men kanske väcks även lite andra känslor hos dig än känslorna hos andra nyblivna mammor. Tänker på dig/er i saknaden över ett älskat barn!
Kram
Puss o kram..!
Jennie
Du berör med dina ord, skriver så gripande och vackert! Tänker på er varje dag när HOPE-halsbandet knäpps ihop. Kram
Dina ord berör alltid, Catarina
Så fint du skriver, så målande och vackert.
Alfons fattas er..
Så fin lille Lykke är såg henne irl idag när ni var på 64:an, jättefin är hon.
Ni känner inte mig då min son blev sjuk efter Alfons bortgång men jag läser er blogg då och då.
Hälsningar Jessica
nej! Det ska han verkligen inte!
Tänker på er.
Kram!
Susanne i Östersund
Tänker på er!
Kram
Nej, sannerligen kommer Alfons aldrig att glömmas. Genom bloggen och era ord är vi många, vad jag kan förstå, som levde och lever med Alfons och er alla i familjen i tankarna varje dag. Tänk vilket avtryck han har gjort så många människors liv, eran vackre son.
Också ni som finns kvar och väljer livet genom allt det svåra, berör och rör om i tankar och hjärtan hos oss som fått förmånen att ta del av erat liv. Stort tack för det! Kramar och tankar till er alla genom kvällen och natten, mia.
Varmaste och puss o kram!
Tankarna är hos er varje dag!