Måndagen den 13 april. Långpromenad.
Järnvägen är fin, och den har försiktigt börjat skifta i grönt. Luften är hög och solen står högt och värmer. Detta är för mig en kontrasternas tid. En tid att leva med förmågan att förhålla sig till det normala och min egen verklighet där allt skiftar från dag till dag. Jag försöker falla i lugn med att inte kunna förklara lyckan i livet och den tjocka sorgemur runt mig. Hur ska jag kunna?
Vera vinkelvir i vagnen. 090411
Jag och Alma med rosen. 090411
Den gamla järnvägen är lång och vacker. 090411
Alfons, Alfons hjärtebarn.
Lykke lär sig att stå. 090411
Catarina
Så fint så fint.... Härligt våriga bilder på fina barn :-)
Hoppas ni får en fortsatt vårig vecka, med spring i benen och försök till att stå och hålla balansen!!!
Många kramar
Jättefina bilder. Dina ord i kombination med tankarna på Alfons och hans alltför korta stund på jorden får mig att gråta.
Nu, liksom flera gånger tidigare.
Lilla gubben, Du skulle cyklat brevid!
Många kramar
varmaste! Härliga bilder att vakna till. Jaja, jag var ju redan vaken, annars hade jag ju inte kunnat sätta på datorn jhu! Sötnosar! Pussa på dom från mig.
Kärlek!
Superfina foton på superfina flickor:) Tycker Vera är så lik Alfons på den översta bilden.
Fint hos Alfons med påskriset. Igår fanns Alfons extra i tankarna. Hannes hade en tröja med Alfons Åberg på och berättade många gånger under dagen om "Afos"
Många varma kramar till er alla!
Underbara härliga bilder...Stor kram
Vilka fina bilder från er påsk. Jag har läst dina kapitel ur boken och de är helt otroliga. Ja du skrover bra och att kunna göra det om det du gått igenom... så starkt och vackert! Jag har alltid svårt att kommentera härinne, du vet, så där som man blir när ngn går igenom ngt ofattbart! MEN du skriver så bra och gripande och varmt... Otroligt bra! Tack! Kramar
Hej pussgurkor!
Pusspusspuss! Ni är vackra allihop (som min "landsman" sade) och jag älskar er.
Ja det måste vara så svårt, lyckotider med tre vackra friska starka fina döttrar, en dröm för många, och sorgetider över vacker frisk stark fin son som blev sjuk och inte fick leva färdigt livet med dig, en mardröm för lika många. Och du lever med lycka och sorg, i dröm och mardröm, tillsammans och var för sig...utan att ha upplevt det förstår jag att det är svårt. Alla här på jorden har ju sin egen verklighet, omöjlig att förklara, eller i alla fall omöjlig för andra att förstå...precis som du säger Catarina. Varma kramar.
Det måste vara en svår balansgång. Allt verkar lyckligt, solen skiner, tre fina flickor, ändå så lätt att tippa över till djupet. Som du skrev en gång, Alfons vaggas i hjärterum för alltid.
Alla döttrarna är så fina, så söta. Och Lykke...SÅ lik Alfons!!
Tack för att du släpper in oss i din fina familj!
Massor av vår-kramar!
Nästa gång jag kommer ska jag minsann ut och gå en långrunda med er om ni lovar att jag inte ska slita ut mig i undulatjakt först... ;)
saknar er....
kramar
Så vacker järnvägen är. Säkert ännu mer utslagen och grön nu efter värmen som kommit. Vackra, fina, ljuvliga och allt möjligt annat är både Alma, Vera och Lykke!
Och vacker är och var dröm-prinsen!
Fint med påskris, eldig ros och spirande ljusgrönt gräs där under tallarna. Så borde där alltid se ut. Med solsken och fågelsång till en liten levnadsglad pojkes ära. Tankar och kramar genom natten, inatt som de flesta andra, mia.
Det är skönt att se att man kan överleva sådant som aldrig borde få hända..! (hittade hit från http://denstarkastestjarnan.blogg.se)