Söndagen den 19 april. Sorgehav.

*

Vem bestämmer tårar, sorg
att känna, vem
vet timmar,
dygn,
veckor och år.
Vem känner tomhet, större
än nära, vem
liknar saknad, som
öppet sår.

Vem säger stopp, nu
får du sluta, med
rätt, likt
litens grav.
Vem kan tystna, tänka
förlåt mig.
I hålet där, mitt
i sorgehav.

*

Catarina


Kommentarer
Postat av: gunilla i dalom

Varmaste, du kvinna med dom vackraste orden. Tankar och kramar till er alla!

Postat av: susanne

Håller med,du skriver så fantastiskt vackert...

Tänker på er...Kram!

2009-04-19 @ 13:12:16
URL: http://www.susilidus.blogspot.com
Postat av: Elin A

Tänker på er Catarina! Många varma kramar Elin.

2009-04-19 @ 14:58:06
Postat av: Ewacarin Holmqvist

Har inga ord!

Kram/ Ec

2009-04-19 @ 15:02:02
URL: http://echolmqvist.blogg.se/
Postat av: Johanna

Så fint... som vanligt kan du forma orden till precis vad som helst.



Vackert!



Kramar Johanna

2009-04-19 @ 16:25:21
URL: http://grynisen.bloggsida.se
Postat av: mia

Ja du, Catarina. Vem bestämmer över liv och död, sorgens plats och den besegrade eller segrande livsglädjen... som du skriver, vid sorgehavets rand. Varma tankar genom natten, mia.

2009-04-20 @ 21:36:21
Postat av: Syster Anna

Just idag har jag tänkt mycket på dig/er....

Sen gick jag in här och läste... Din beskrivning sätter ord på det jag inte kan uttrycka...bara känna....Tack Catarina....puss och kram..

2009-04-21 @ 02:56:12
Postat av: Yvonne i Handen

Hej Catarina, jag är ny besökare på Alfons blogg och jag har läst och gråtit över det Alfons och hans familj har gått igenom. Det känns vördnadsfullt att få ta del av er historia och jag känner en enorm respekt att ni klarar balansgången mellan sorgen och ett levande liv. Vi tände ett ljus för Alfons i St Eskils kyrka idag.

Ta hand om er.

Varma hälsningar från Yvonne - mamma till 2

2009-04-21 @ 15:01:05
Postat av: Malin

Jag fann er blogg för några dagar sedan och jag har sedan dess läst och läst, tänkt, gråtit och förundrats. Förundrats över livet, hur oändligt grymt och sorgligt det kan var men också över hur mycket kärlek och glädje det kan rymma i de små stunderna. Jag är så tacksam för att jag fått lov att ta del av ert liv, er sorg, era tankar och av er fine Alfons.



Ert måste vara ett livspussel där bitarna är svåra att foga samman, där kärleken och glädjen över det som finns, era små flickor, skall samsas med sorgen och smärtan över det som inte fick lov att finnas kvar.



Jag tog äntligen tag i att fixa en autogiro donation till barncancerfonden, något jag tänkt göra länge och skäms över att jag inte gjort förr då jag läst er historia. De vackra orden gör skillnad på många plan, både i hjärta och handling.



Många varma kramar till er.

2009-04-22 @ 11:26:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback