Torsdagen den 19 februari. Om Alfons gravplats. Om boken.
Alma-Lee, Vera och jag åkte till Alfons med varsin ros häromdagen. Hans plats var täckt med tjock snö och det var lugnande att komma dit. På grinden satt ett inplastat papper där det, med handstil stod skrivit om besvärande hjortar, som nu har stoppats genom ett uppsatt elstängsel.
El mot hjortar, tänker jag, nej, nu ska jag ringa. Nu ska jag ringa och berätta om hur glad jag blir att naturen tar sig till Alfons. Om hur jag ibland sitter hemma i soffan om kvällen och tänker på alla hjortar som står bugade vid Alfons grav för att äta av hans blommor.
Den tanken gör mig glad; han är inte ensam.
Nu har jag skrivit, tänkt, funderat, ventilerat, satt mig och tänkt ännu mera och strukturerat. Nu är jag klar med formen. Nu har jag upplägget klart och håller på att fylla hålen med text och minnen. Emellanåt svarar jag barnen med en textrad och dom står frågande; vad är det mamma säger, hon pratar så konstig när hon sitter framför datorn.
Allt känns bra, under viss kontroll, men resten håller jag för mig själv. Jag behöver ha min blivande bok, och numera stora kärlek, lite för mig själv, men tids nog blir det klart. Tids nog.
Stora kramar till er som så snällt väntar och samtidigt peppar mig! Ni betyder så otroligt mycket!
Catarina
Ni ser ut att ha mycket snö där hos Alfons. Så mycket har inte vi här hemma. Tänkte på när jag var hos Alfons att det nog fanns hjortar där, såg några stjälkar från rosor som låg brevid hans plats.
Ska bli spännande och sorligt att läsa boken. Ser framemot den men önskar samtidigt att du inte behövde skriva den.
Många varma kramar och tankar till er alla!
Tittar in för att säga hej. Hoppas du har ett förlag redan som är beredd att ge ut boken. Den kommer jag att köpa och även låta en del i min omgivning läsa. Du skriver så bra Catarina!
Alfons tycker säkert om att hjortarna kommer till honom så varför elstängsel? Typiskt Sverige! Kram till er alla!
Härligt att läsa att det går framåt med boken, jag kan tänka mig att det är ett maffigt känsloarbete att skriva den. Kram!
vad fin graven är med rosorna och snön. den ser varm ut och jag hoppas liksom d att hjortarna även lägger sig där en stund. fina bilder!
Ta dig tid med boken.
Längtar så efter att få läsa den.
Önskar dig All Lycka Till som finns i världen!
Stora kramar från mig
Ta dig tid med boken.
Längtar så efter att få läsa den.
Önskar dig All Lycka Till som finns i världen!
Stora kramar från mig
En påminnelse om allts förgänglighet och samtidigt om all lycka ser jag fram emot. Kämpa på med formuleringarna, det som är så jobbigt och roligt.
Nina
Vad härligt med så mycket snö.... Mysigt och vackert :-)
Ta den tiden du behöver, när boken finns, då köper jag den!!!!
Krama din fina familj och må gott
KRAMAR Johanna
Underbar syn på detta med hjortar, så resonerar en människa som är klok och som ser möjligheter och ljus i tillvaron, trots att den i bland kan vara obarhärtigt grym! Du verkar vara en genommysig kvinna med lika mysiga barn och man!
Allt blir så verkligt med dina bilder. Plötsligt slår det mig - att du finns och att dina barn finns. På riktigt. Jag kan inte förstå hur du har det. Ingen ska behöva gå till en grav för att besöka sitt barn.
Stor varm kram till dig! A-K
Vilka fina bilder!
Och ja, jag gillar också tanken på hjortarna.
Nu ska jag skriva tenta, men det ska bli kul att ses snart fina vän!
Kramar Kajsa
Klart att Alfons ska ha kvar hjortarna. Lite som i landet Narnia. Ni får klippa ett hål i stängslet.
Klart att Alfons ska ha kvar hjortarna. Lite som i landet Narnia. Ni får klippa ett hål i stängslet.
Varmaste till er alla och hjortarna. Puss, puss!
Vilken sagolik bild med Alfons grav. Otroligt vackert likaså tanken på hjortarna - att de kommer till Alfons.
Du skriver väldigt vackert ska du veta! har följt med din blogg här jätte läänge, nästan 3 år!
Jag hejar på dig!
Vad glad jag blir att mitt hjärta finns kvar i snön!
Pussar o kramar!
Man ska vara snäll mot naturen. Det är en god tanke, med hjortar bugande vid stenen. För att äta kärleksblommor, saknadsblommor tillbaka in i kretsloppet och naturen. Bugandes, som av vördnad, och i jakt på det färskaste betet. Livet börjar och slutar i en evig cirkel, minnen kommer och boken blir färdig när DU är klar med den. Jag väntar så gärna. Tankar genom kvällen, mia.
Stora tjejerna är...Fint och mjukt det ser ut kring graven.
kram
Hej! Jag i Malmö ser med spänning fram emot att läsa boken då den är färdig. Med tanke på hur fint du skriver här på bloggen är jag säker på att den blir mycket läsvärd.
Kram Kajsa S
Hej! Kom in på den här sidan av en slump och gud så rörd jag blev.
man behöver påminnas om livets skörhet ibland, även hur hemskt det än är.
vill bara skicka en stor kram till er och önskar er allt gott!