Måndagen den 16 mars. Smakprov ur boken. Vårminne. Utkast 1.
Mars/april 2006.
Vinterns snö har smält undan och i en vecka nu har solen torkat upp marken. Vårkrokus och snödroppe har hittat upp genom jorden tillsammans med korta strån av det som ska komma att blomma som påsklilja. Luften är fortfarande kall men äntligen värmer solens strålar, precis som varje vår, år efter år.
Jag hjälper Alfons med den blå hemmaoverallen, tar vantar och mössa på. Han har samlat ihop en hel låda med bilar, dinosaurier och bondgårdsdjur att ta med ut. Vi öppnar upp den nyinsatta dörren till framsidan av huset, går ut och stänger om oss.
På den gamla stentrappan lägger Alfons noga och omsorgsfullt ut sina utvalda som ska delta i trädklättring. Jag går till den stora pilen och klipper av en gren som släpar ner i marken. Alfons hjälper till med att hitta den sidan av grenen som är tätast, för att lägga den vilande och stadigt uppför trappstegen.
Vi sitter nära varandra och vi viskar när de klumpiga dinosaurierna smyger på varandra över de tunna grenarna. Långhals smyger på Vasstand som i sin tur, helt ovetande, blir påpassad av den förskräcklige Tyrannosaurus.
Akta dig mamma, nu äter den upp dig. Alfons röst är hård, stark och hes. Jag ryggar tillbaka, men det är försent; den tunga dinosaurien klubbsvans har redan fått tag i mig och attackerat. Med ett avgrundsvrål faller jag tillsammans med den annars så skräckinjagande Vasstand till marken. Haha, nu är ni döda, hör jag Alfons triumfera.
Jag reser mig upp igen och möts av Alfons utsträckta hand; här mamma, du kan få vara ko istället nu. Min tid som dinosauriemamma är förbi.
Vi fyller det lilla trädet med djur i alla sorter, Alfons leker vidare och jag börjar på årets allra första vårstädning. Jag klipper grenar och tar fram jorden under alla höstlöven. Det luktar vår. Luktar fuktig mylla.
Jag vänder mig om och tittar på Alfons. Han ser frisk ut; inte skulle man kunna tro att han varit så nära döden, att han mådde så dåligt bara för fyra månader sen.
Vi är på sluttampen av behandlingen. Han har påbörjat A-vitamin kuren nu, som han ska äta i sex månader. Vad väntar oss sen? Jag slår bort tankarna, bestämmer mig för att nu är nu. Idag är idag. Jag tar nytt tag med krattan i den gamla rabatten, invid muren.
Catarina
Hej Catarina!
Tack för att du delar med dig av den kommande boken. Den är efterlängtad av mig och många andra. Brukar titta in här när jag surfar runt på nätet och se vad nytt som finns skrivet. Lämnar dock sällan avtryck då jag inte alltid vet vad jag ska skriva som låter meningsfullt. Jag skall snart börja jobba (ssk på palliativ avdelning med vuxna patienter). Det du så fint skriver om sorg och hanterbarhet vad gäller dig och din familj är något som även går att applicera på de (alltför många) vuxna jag möter i mitt arbete. Än en gång tack för allt du delar med dig och alla tankar du väcker. Må nu gott och låt denna vår som är i antågande värma själen så du kan möta den på kökstrappan med flickorna som du en gång mötte den med Alfons. Kram Anette
Ser framför mig hur ni leker med djuren:) Du skriver så fint Catarina och det är lätt att leva sig in i din text! Jag ser framemot att läsa hela boken sedan när den kommit ut även om det också blir en jobbig läsning.
Tänker på dig! Många varma kramar Elin.
Hej Catarina!
Jag har följt er livshistoria men aldrig lämnat någon kommentar. Har många gånger velat säga någonting men hittar så sällan orden. Din text är så levande och du har verkligen fått gåvan att skriva. Har många gånger gråtit med i er kamp, för du berör när du skriver. Önskar dig och din familj styrka i våren. Hoppas solens strålar får värma er.
Ullis
Jag hamnar hemma hos er när jag läser. Jättefint vännen och jag är inte förvånad. Jag hoppas att du vet att jag ställer upp och "testläser". Stor kram Jennie
Vackert!
Du skriver meditativt, även om jag läst bloggen och vet vad som händer er fantastiska gosse, så känner jag hur jag blir lugn när jag läser det du skriver. Samma känsla som Linda Olsson (Nu vill jag sjunga dig milda sånger) förmedlar.
Kram Heléne
Så fint... Trots enkla ord så fastnar jag alltid i dina texter, du trollbinder.
Skrattade för mig själv när Alfons sa att du fick vara ko ler För barn är allt så enkelt, självklart skulle du vara ko :-)
Fortsätt gärna att dela med dig... tack för att du gör det
KRAMAR
Du fångar dagen och livet så i dina ord Catarina. Med Alfons då och dina döttrar nu (tänker då mycket på förra inlägget också). Idag har jag varit hemma med mina barn hela dagen, kramat, lyft, torkat, skällt lite, klätt på och av, pussat och kramat. sånt som livet är fullt av och som du är så enastående på att levandegöra och förmedla. jag tänker på er alla och hoppas att ni har det bra. Varma kramar och tankar och tankar genom natten, mia.
Hej i vårsolen!
Fint att läsa ett utkast. Jag gillar att du skriver på gränsen till poesi. SÅ fint att han blir bevarad så fint, busigt och finurligt.
Det var kul att ha er här. Pom ammar numera alla sina dockor innan han ska till dagis.
Rio sa att Christian var rätt bra på att fäktas.
Kram
Janina
Du berör verkligen! så innerligt skrivit och så finstämt!
Tack för att du orkar dela med dig av dina minnen, tankar du hade från den svåra tiden.
Kram till dig och krama om flickorna från mig/
Ec
Jättefin text, du skriver jättefint. Tack för att du delar med dig! Kram A-K
Stort tack för att du delger oss smakprov ur din kommande bok, som jag tror kommer att bli helt fantastisk( inte så att jag på nåt sätt tycker att ett barns dödsfall är fantastiskt, men jag tror att du förstår vad jag menar)!
Ha det gott, hoppas att vårsolen lyser på er!!
Varmaste! Så jäkla bra! Kram, kram, kraaam!!!
Jättebra skrivet! För mig är Alfons mycket dinusarie. Jag la ju in en bild på min blogg tillalfonsfrnmalin.html#trackback" rel="nofollow">http://malinakrocko.blogg.se/021205112834tillalfonsfrnmalin.html#trackback
på våran ödla, Åke, till Ålfons och nu när jag läste kommentarerna så blev jag varm i hjärtat.
Kram
Vad fint du skriver.. Så mycket kärlek.
Jag längtar tills boken kommer ut.
Kramar.
Så utrolig vakkert!
Har fulgt og blitt berørt av din blogg en stund nå!
Klemmer og kysser mine barn litt ekstra hver eneste dag, og takker for hver dag vi har sammen, forstår at det ikke er en selvfølge!
Takk for at du og Alfons uten å kjenne oss har beriket vårt liv med noe positivt og uvurdelig ......
Klem!