Onsdagen den 18 mars. Om vårsol och vattenro.
Vintern har varit lång och kylan har gått in i hela kroppen, vintrarna sen Alfons dog. De känns som många men jag räknar bara till två. Alla de dagar utan Alfons som en i skaran av de levande, alla de frusna dagar, alla de stjärnklara, frostbitna nätter. Nu är de förbi och vårlökarna visar sina blommor ackompanjerade av fågelsång. Katterna jamar nätterna igenom och luften är lättare att andas.
Igår var vi vid Bosarpasjön, 12 kilometer härifrån. Lykke kände sin första sand mellan fingrarna. Alma och Vera var förundrade över att vattnet glittrade och vi stannade mer än en timme.
En livets dag. De dagarna värmer in i själen. De dagarna fattas Alfons så att det gör ont.
Se, så fina bilder!
Vera och Alma 090317
Vera vid vattnet 090317
Jag tinar i solen. 090317
Lykke i sanden. 090317
Catarina
Vad fina foton från sjön! Kul att se flickorna på bild. Härligt nu när våren börjar komma:)
Vi har precis kommit in efter en runda till affären, där köpte vi glass som vi åt utomhus på en bänk, årets första! Sedan blev det en runda på lekplatsen.
Kram till er alla!
Härligt! Där har jag badat många gånger men nu är det bra längesedan jag var där. Har inte så nära dit som en gång i tiden.
Våren är här!
Varmaste! Fina, fina ni alla.
Ni har ju riktigt vårlikt. Här ligger snön djup fortfarande, men det är skönt att gå långpromenader på skaren.
Pussar!
Jag bara försvinner hela tiden. Hmmm?
Gud, vad härligt det ser ut. Man skulle kanske ta sig en tur uppåt de trakterna en dag :)
Sååå mysigt, härligt våriga bilder!!!
Så himla fina ni är! Kan du inte maila bilderna till mig?
Saknar er!
Pussar o kramar
Vilka fina bilder på er! Det känns verkligen att det börjar bli vår här i söder. När man går till jobbet tidigt på morgonen så värmer solen ordentligt. Underbart!
Hoppas att solen kan tina era själar lite och ge er lite ny kraft.
Kram
Underbra vårbilder...
Många kramar!
Visst är det härligt att hitta sina sätt att hämta kraft och ny energi... ser ut som en mysig dag!Sköt om er!
Kramar från Växjö
Fina bilder som värmer i själen. Har inte skrivit på låååång tid men ni finns alltid med mig. Var på Ronald McDonald huset förra veckan för att hälsa på en familj där och minnena på Alfons dök upp. Minnen av en stark men mycket sjuk pojke. Åren rusar förbi men bilderna av honom finns alltid levande kvar önskar bara att det hade fått bli fler minnen, minnen av en växande Alfons.
POK
Sötnosar!
Dagar att sitta vid strandkanten och låta solen lysa livet och värmen i själen tillbaka. det är ni alla så väl värda! Tankar genom kvällen och natten, mia.