Tisdagen den 24 mars. Om människor på jorden.
Om sonen som blev sjuk, dog
allför tidigt, kom
sorgen tung som sten, när
saknaden växte stor.
När lusten till livet sköljs
bort, grusas
sönder, där
inget, inget längre spelar roll.
Långt därnere kan jag inte sitta,
inte ligga eller heller se.
Därifrån kan jag bara blicka uppåt, hitta
ytan och
inse;
värre helvete
för mig
kan det aldrig bli.
Härifrån letar jag väg,
letar stunder,
möter vila.
Då och då, vet jag
finns det hopp
och lust till liv.
Hos Alfons, den 22 mars 2009, två år efter begravningen.
Sörjd.
Saknad.
Älskad.
Catarina
Så fint Catarina....Precis som vi pratade om...
så fint...
Kramar kramar kramar....
Såå fint du skriver och så fint det är hos Alfons. Kära ni, kramar om er.....
Sänder er som vanligt många styrkekramar och varma tankar
Carina, Jan, Andreas och Emelie Jönsson
Kan bara hålla med..Du skriver så otroligt fint..som alltid..Många kramar till er alla!
Ord saknas.....
Tänker på er! Många varma kramar Elin.
Tänker på er. Det är fint hos er prins, men fortfarande och alltid så fel så fel... Orden som du fångar så sorgset vackert kommer inte till mig ikväll så jag slutar här. Med tankar och varma kramar genom kvällen och natten, mia.
Tänkte på er så mycket i söndags. Min födelsedag och Alfons begravningsdag... Usch...
Många kramar
Tänkte mycket på Alfons i söndags, tänkte på den fina, sorgliga begravningen, tänkte på alla som fanns och finns runt er, tänkte på att Rasmus är lika gammal som Alfons var när han dog. Tänkte på att det inte går att föreställa sig ett liv utan Rasmus. Tänkte på ER, tänker på er. Kramar från Göteborg
Så fint.
Vi tänkte på er i Söndags. Pom undrar om Alfons tyckte om nyckelpigor? Isåfall kan han få en av oss. Pom har hittat två visserligen trötta och säkert övervintrade men ändå. Fina. Och ett tecken på vår?
Min mycket speciella mormor firade ett år som begravd på Alfons dag. Om det nu är så att man firar sin begravningsdag på något vis så är det en fin tanke att de möts. Jag vet inte om man har rullator som begravd men den var väldigt uppskattad att åka med. Vi tänker på Alfons racandes med mormors knallgröna sak. Skrattandes. Alfons busiga blick. Rosiga kinder.
Jag minns dagen under tallarna. När han varsamt lades ner. Det var hemskt. Nu var det slut.
Jag kan ändå inte sluta hoppas att har man funnits så finns man. Nånstans eller i allting.
Kram
Den 22 mars i år var jag hemma. Vilade efter min sextioårsfest, den som blev så fulländad - där bara Alfons saknades... Så är det, och så kommer det att vara, alltid.
Och ändå var han med; hans foto på bordet med presenterna, det fina fina albumet jag fick med bilder från hans sista år, bilder som jag inte sett tidigare, där jag ska fylla med ytterligare många bilder...
Den 22 mars för två år sedan minns jag som i ett töcken... Bara kistan och vi som satt runt den, samlade, och Mikael Wiehes sång, den lille prinsen... Och hur vi sedan gick omvägen förbi dagis med kistan, den sista vandringen, och hur Vera passade på att spotta ut nappen, så att han fick den med sig i graven... Våra blommor, kyrkklockorna. Alma-Lee. Kusinerna. Sorgen, den ofattbart tunga...
Sov gott, mina kära... Älskar er
I söndags hade Oscar barnkalas och vi trodde för ett år sedan att det aldrig skulle bli fler kalas.
Alfons var med mig i tankarna hela dagen.
Grattis till mormor i efterskott på din födelsedag!
22 mars för 2 år sedan minns jag med. Hade en sjuk liten 5 veckors kille hemma och gick runt i huset och bar på honom. På natten fick vi åka in akut med honom. Han var svårt sjuk i rs-virus och jag minns att jag grät och tänkte på den lille killen på datorn som blivit begravd tidigare på dagen, fine Alfons!
Många varma kramar Elin.
Stora kramar till er.
Till systrarna Löv. Vet ni att det bor en ekorre i trädet bredvid Alfons plats. Har ni träffat den? jag gick därförbi i morse, och den var så söt. Jag tror att Alfons gillar att den bor där hos honom, så är han ju inte ensam.
Kram
Till systrarna Löv. Vet ni att det bor en ekorre i trädet bredvid Alfons? Har ni sett den?Jag gick därförbi i morse, och den var så söt. Jag tror att Alfons tycker det är bra med en ekorrkompis, så slipper han vara ensam.
Jag är ingen ni känner men jag delar er sorg. Jag har själv en 1 1/2 årig son som lider av samma hemska diagnos som er Alfons.
Vi har precis avslutat vår högdos och skall snart påbörja strålningen men han mår så pass dåligt nu så den kommer förmodligen att skjutas upp.
Känns så härligt att läsa er blogg och se att man faktiskt överlever och kan gå vidare även om allt går åt skogen. Just nu känns det bara som ett stort svart hål som omringar mig och vägrar att skingras. Tack för att ni skriver om tiden efter... Gå gärna in på vår blogg och titta på vår resa och kamp.
Många kramar Sofie
Ord saknas....