Onsdagen den 27 maj. Om Ven.
Ven. 
Fredag morgon och vi vinkar hejdå för att allra föst köra till Alfons, innan vi fortsätter mot Ven. Mormor sitter på kökstrappan med Lykke, medan Alma och Vera vinkar från varsin sten.
Alfons får en röd kärleksros och vi står tysta, sida vid sida, för att sen fortsätta...
... under ovädershimmel...
... förbi gyllengula rapsfält...
... på båt genom vinande vind...
... mot Ven.
Vad vi inte vet är att det just under Kristi Himmel-helgen är det konstrunda på ön. Vi brukar åka på konstrundan på Österlen, men hade inte någon möjlighet i år. Vi blir glada och kliver i land från en fullastad båt.
Vi hyr en tandemcykel och gör vår debut på den sagolikt vackra ön. Vi är upprymda och lättade att vår resa, ensamma, äntligen är här. Vi kan göra som vi vill i ett helt dygn. 
Vi tar landsvägen mot vårt boende, Holken, med vänliga och jordnära husägare. Vi får tillgång till ett eget litet nybyggt putshus med en egen uteplats under ett stort körsbärsträd som har en tam koltrast som inneboende. Allt känns sådär lite för bra för att vara sant. Luften är ren. Den gula vallmon utanför fönstret vajar och jag möter tystnaden i frid.
Jag är tacksam vinden som tar tag i samlat sorgedamm för att ge mig liv, ljus och lust.
Vi dinerar på Tuna Krog, mitt uppe på ön, och njuter av lax, sparris och nypotatis. Vi sätter i oss rabarbersmul med vaniljsås, lika god som ön är vacker, varm och välkomnande.
(Tack Janina för ditt fina tips! Vi kan väl ta en middag där tillsammans? Stolen innanför dörren var jättefin, och vänliga vänner till krogägare.)
Allt jag gör är mitt? Hur gör man hav? Havet är havets? 
Jag inser mot slutet av vår resa att Ven är den frid jag behöver. Jag tar denna bilden för att minnas, i tunga stunder av saknad och sorg efter Alfons död, att jag står med rötter. Att jag har skadade rötter som jag måste läka, som tar tid att läka. Jag tar ett andetag i tystnad och vet att Alfons, livet och döden har starka rötter.
Jag känner, känner, känner. Jag känner för första gången sen Alfons lämnade mig och oss, att det är okej. Att hans liv var kort, med så fyllt av kärlek och närhet. Jag känner att NU kan jag leva här, för den dagen ska komma, när jag kommer att möta Alfons igen. Sida vid sida i jorden som han redan värmt upp.
Catarina
Catarina! Tack för att jag fick följa med till Ven. Så fina bilder och så fina ord. All värme till dig och din familj!
Kram Malin
Fint. Vad bra att fick det där dygnet, den friden, det avstampet.
Kram,
Anna
Har många gånger gråtit av sorg när jag läst inlägg i din blogg!
I dag gråter jag med, men mera av glädje, när jag läser och märker att ni verkar ha haft det underbart tillsammans, ni är så väl värda det!!!
Där är så förunderligt vackert på sagoön i sundet. Högst uppe på kullen, när man blickar ut över de böljande fälten, är det lätt att känna ro. Va fint, att ni också kunde känna den. Att ni kan kapsla in den i hjärtat och ta med hem. Dit där livet fortsätter, med alla krav från vardag och älskade barn. Man behöver pauser i livet, få en dag eller dygn att stanna upp, tanka lite frid och kraft.
Efter två helger, när livet rasade och sen smärtsamt lappades ihop igen tog jag mannen och barnen på en extra helgdag. Vi packade picknick och körde till Sofiero, vandrade i dalgångarna, smög på hemliga stengångar och beundrade rodondendrona som stod i fullaste blom. Tacksam för de allra käraste barnen, för mannen och för att vissa saker går att laga ihop igen. Ron i kroppen tog jag med mig hem till möllan igen, plockar fram i minnet när det behövs...
Va skönt att du nu känner att livet nu känns OK. Med alla goda starka tankar och krafter jag förmår, hoppas och tror jag att ni möts igen. I jord och kärlek. Många varma kramar och tankar genom natten, mia.
fantastiskt fina (och vissa finurliga) bilder från er dag!
kram,
sara
Varmaste! Vad glad jag blir. Så fina bilder. Vilken lycka för er med lite storm och mörka moln. Pussa flickorna.
Kramar i massor!
Blir tårögd, vad fint du skriver. All lycka till er.
Glömde skriva att ni ser ut att ha det ganska mysigt hemmavid oxå, erat hus ser urmysigt ut:)
Min fina vän, så glad jag blev när jag ringde i lördags och hörde att ni var på semester på Ven!
Jag ringer snart igen, vill prata mycket med dig!
Puss älskade!
K
Hej på er! Vad härligt att ni kom iväg på tu man hand. Sådant behövs ibland. Ven är så fantastiskt vackert. Vi kan se Ven från vårt sovrumsfönster men tyvärr är det på något vis för nära så vi åker inte dit så ofta. Konstigt..
Varma kramar till er från Rydebäck!
//Anna
Sällan har väl en getaway varit mer välförtjänt och värd namnet. Det låter ljuvligt och jag är så glad för er skull. Er önskar man inget annat än lycka, lugn och lagom tempo i livet.
Har saknat dig i datorn. Dina ord betyder mycket i vardagen.
Många kramar från Christina
Fridfulla bilder på er... Ni ser ut att må bra på er "mini-resa" Jag är glad för att ni kom iväg, ni är så värda detta...
Lev och njut...
Tack för att ni delar med er
Stor kram
Underbara Ven...underbara du...underbara ni...så underbarat att vara där
kram Helen i Lomma
Fint. Kram.
Jaså då har ni åkt båten från vår stad Landskrona!
Ja som Anna sa, så e det för nära så vi inte åker dit så ofta! Men det är otroligt fint!
Kram på er
Har varit utan dator nu några dagar och det första jag gör var att kolla in här för att se om det blivit nån uppdatering:)
Vad skönt att ni hade det bra på Ven. Jag har bara varit där en gång. Konstigt med tanke på att jag är uppvuxen 10 minuter från Landskrona. Men men kanske blir en tur dit i sommar med barn och sambo.
Tänker på er! Många varma kramar Elin
Ingen skriver så varmt och levande som du, Catarina. Underbara bilder på fina och sköna dagar. Vad gott att du har funnit frid. Läste någonstans att det har ingen betydelse hur länge vi har funnits på jorden. 6,35 eller 95 år spelar ingen roll. Vi har funnits och i det är det viktigaste i det stora perspektivet. Jag tycker att det är en tröst att tänka så.
Sedan så måste jag bara får säga hur fint jag tycker ni bor. Underbart hus med blå dörr och en underbar familj däri!
Kramar
Kära medföljare! Tack snälla ni för ert engagemang! Ni betyder så mycket i vår vardag, trots att det snart är fyra år sen vi startade vår cancerresa. Vi fortfarande känna att vi har cancer, vem vet, det kanske kommer det alltid att vara normalt för oss. Er vardag, era perspektiv och ert stöd ger oss kraft och perspektiv. Då och nu. Stora varma kramar från Sätaröd.
Vilken fin fotosaga från magiska Hven!!
Hörde av krögarna Micke och Rita att ni varit där och hälsat på..
Vad underbart att vara utan barn en stund. Vad Alfons måste kännts nära med allt vatten runt omkring..
Vi ses där i sommar tycker jag, bra idé..
Kram
Janina
Hej,
Tack för fina bilder, och ord om en utflykt med hopp och liv mellan raderna. Inte för intet som ön heter H(ea)ven....
Catarina, du är en väldigt klok kvinna.
:-)
Varma kramar från /Ulrika
Så underbara bilder från Ven, och ni lyser båda två vilket känns så härligt att se. Har följt eran blogg länge, och kan inte släppa taget om den. Det glädjer mig att ni är på väg åt rätt håll! Hoppas ni får en underbar sommar full av sol, värme och värdefull egentid. Det är ni minst sagt värda!
Vilka underbara bilder ni tagit, än en gång.
Vilken härlig resa ni upplevt.
Eftersom jag förlorat min mamma är jag också väl bekantad med sorgens ansikte. Speciellt en dag som denna, Mors dag. Då minns jag tillbaka, både sorg och glädje väller fram.
Men, jag tror precis som du att vi möter våra älskade igen. Det tröstar mig.
Ta väl hand om varandra.
Jag gråter... kramar...
Vilka underbara bilder. Det riktigt lyser om er.
Hoppas att ni hade det lika underbart som det ser ut att vara. Ven är verkligen jättefint, speciellt vid denna tiden på året.
Många kramar till er
Så fin inledningsbild på Ven-resan. Tre flickor som vinkar hejdå. Härligt att läsa att Ven var snäll mot själen. Kunna njuta i nuet är underbart.
vilken härlig resa ni verkar ha haft. Tack för att jag fick "följa med". Du skriver så levande. Kram till er.