Söndagen den 21 februari. Om snö.
Jag minns hur han låg på soffan, jämrade sig, för att i nästa stund sitta upp och slumra det tunga huvudet till barnprogrammet. Jag kan ta på minnet hur hans kala huvud kändes och hur jag fick äran att hjälpa honom. Äran i att vara hans mamma. I vardagen. Genom hans sista dagar. Jag minns hur hans naglar fortsatte växa, som om han skulle bli en skolpojke till hösten, bara mota bort döden lite. Kanske flytta fram den? Jag minns hur onödigt det kändes, och jag kunde se hur orationell kroppen till trots är, när den valde energi till att naglar skulle växa istället för att ta död på och besegra tumörerna.
Idag har det gått tre år. Tre år sen vi sade adjö till BUS och det som hade blivit endel av vår vardag, endel av vårt liv. Snöstormen kom den dagen och vi hann nätt och jämnt hem innan drivorna var förnsterhöga. Jag märker att jag fortfarande, speciellt denna vinter, möter snö med ödmjukhet. Livet har förändrats.
I två dagar har jag och Christian varit på Österlen och Möllegården. Vi anmälde intresse och välkomnades in i en Vi-som-mist-grupp, som anordnas av Barncancerföreningen Södra. Mötet blev som att gå in i en vägg av sorg. Jag hade glömt hur saknaden efter Alfons, strax efter hans död, kändes svidande i huden. Igår kom min kropp ihåg. Det gör ont. Smärtan i huden och inuti går aldrig att klä i ord. Livet har förändrats.
* * * * * *
Den senaste tiden har jag ägnat åt min praktik, som inneburit sex veckor inom äldreomsorgen. Jag trodde inte att jag skulle trivas så väl som jag under denna tiden gjort. Jag har funnit en plats.
* * * * * *
Tack för att ni tålmodigt väntat på ett inlägg; jag har lagt min energi på praktiken och familjen. Hoppas snart på att hitta lite energi till att möta orden igen. Snart, snart!
Catarina
Så roligt att du skrivit igen:)!
Jag tror inte att någon"begär" att du ska skriva ofta, desto rokigare blir det när din blogg är uppdaterad;)!Sorgen går i vågor iaf de sorger som mitt liv"bjudit" på! Tuffa dagar för dig och Christian, men säkert nödvändiga och helande!
Kul att du gillar äldreomsorgen, jag har själv arbetat där i 22 år med avbrott för barnafödande:)!
Jag trivs fortfarande lika bra, vi är ett superbra gäng som jobbar ständig natt!Ha det fortsatt bra i skolan och i vårat vinterväder! Ser fram emot bilder på era söta barn igen;)!
tack för lånet i helgen, ni har fantastiskt fina flickor, och en fantastiskt fin pojke. älskar er.
puss
Det är skönt att läsa dina rader, även om många ord smärtar.
Alfons är med i mina tankar dagligen, därav att jag tittar in i denna bloggen minst en gång om dagen. Jag förväntar mig inte att det ska stå nått nytt, men gör det de så läser jag och begrundar.
Njut av din familj och praktik, jag och många med mig finns kvar...
Alfons i mina tankar.... alltid
Varmaste!
Blir glad när du uppdaterat igen även om detgör ont att läsa om saknaden. Minns också den snön som kom för 3 år sedan. Vi var insnöade, mer än vanligt.., och sambon kunde inte ta sig till jobbet. Nyfödd Hannes och varmt i huset av elden i brasan.
Tänker på er! Skulle åkt förbi Alfons plats igår och satt ett ljus men vi körde aldrig till K.stad som det var bestämt. Får bli nästa gång.
Många varma kramar Elin
Jag minns dagen som om det var igår. Stressen att ni skulle hinna hem...starka känslor och sorgen.... Tänker på er och på saknaden som vissa dagar är näst intill outhärdlig...kramar och kärlek
Hej Catarina,
Det var ett efterlängtat inlägg. Jag har skickat många tankar till er genom snödrivorna och förstås funderat över hur ni mår i dessa dagar då tankarna på Alfons och de där vinterdagarna för tre år sedan måste kännas ännu närmare än vanligt.
Härligt att höra att du trivs på din praktik. I vissa nya sammanhang kan man ju känna sig oväntat hemma - säkert är i alla fall att jag gärna skulle umgås med dig om dagarna om jag var 90 år! Du har ju lika stor klokskap och livserfarenhet som de flesta i den åldern...
Skickar de allra varmaste kramar till er allihop och hoppas att ni mår så bra som det bara går.
Christina
Kära Catarina, tack för att du skrev detta. Jag förstår att det varit en både viktig och smärtsam helg för er. Snön är för mig både påminnelsen om mamma, din farmor, och Alfons. Snön kan vara ett skydd, en trygghet, ett sätt att bli inbäddad, också i sorgen och förlusten.
kram från pappa
Kramar
På dina ord kan jag vänta länge. Kram till er nu när ni har det extra svårt.
Många kramar till er alla!!!
Hoppas att träffarna på Möllegården kan ge något tillbaka så småningom, även om det är tunga dagar... för mig kändes det som Noel-tid - det var både jobbigt och skönt.
Kram igen
Finaste lille Alfons,
han blir aldrig bortglömd.
Tänker ofta på honom...
Många kramar från en bloggis i Stöde.
Tittar ofta in för att se om du skrivit ngt- förstår om du inte orkar lägga energi på det i perioder- Och det ska du ju inte! Familjen och dig själv är ju allas prio så inte tänk på bloggen ;) Hoppas kursen gav mer... inte bara smärta! Kramar
Mitt hjärta går i tusen bitar när jag ser Alfons lilla sten, lilla gubben...
Jag vill sååå gärna kunna skriva något som gör att allt ska bli bra, bli annorlunda, kunna ändra allt med ord..men faktum är att jag vet inte vad jag ska skriva..se bilden på Alfons sten, gör mej mållös..snön behöver väl inte snöa just där...Alfons ligger ju där..
Skönt att du blogg pausar och gör det som känns bäst för dej...vi finns ju här känn dej inte tvungen att skriva bara för vi ska läsa, vi är ju inte din prio 1..:)
Hoppas det är bra med familjen...kul att höra att praktiken är kul och givande och du hittat en plats, för det är ju inte det lättaste:)
Jag tänker på er hela familjen hoppas ni har det bra i snön...
Stjärntals kramar härifrån och till månen (barnens nya favvo uttryck, kort sagt det är väldigt mycket)
Tess mamma till Liam & Leo
Jag vill bara lämna en liten hälsning och tala om att jag ofta är inne på din blogg, vill alltid läsa dina kloka ord om sorgen och glädjen. Att det trots all fruktansvärd smärta och saknad finns mer som livet kan ge oss.
Kramar till er alla och många vackra tankar till våra änglar/Elisabet
Många Kramar!
Catarina, jag väntar så gärna på dina inlägg. Som vanligt känns kommentarerna lite futtiga, men vill ändå säga att dina ord påminner om vad som är viktigt - att leva, kanske inte alltid lika njutbart, men att leva i det som är här och nu. Lycka till med studier och praktik, Carolina.
Jag tänker ofta på er. Stor varm kram
Hej.Du skriver så fantastiskt fint,du finner orden som förklarar smärtan vi delar.Ni är fantastiskt fina föräldrar till alla era barn,vi är väldigt glada för att äntligen få traffa Alfons fina föräldrar och prata med några som förstår den smärta och sorg vi känner.Ta hand om er vi ser fram emot nästa möte.Kram Cilla Evelinas mamma
Kram till Er......
Tänker på er alla i Sätaröd ofta och tackar dig Catarina för dina kloka ord idag. Ofta går jag in och läser dina inlägg här på bloggen flera gånger innan jag skickar hälsningar tillbaka till er. Idag skickar jag tankar och kramar genom dagar och nätter, mia.