Måndagen den 10 maj. Om kärlek.
Jag är så trött på att tiden fortsätter gå utan att du kommer tillbaka. Jag tappar ord, fotfäste och känslor.
Inget annat finns egentligen att säga.
Finns att känna den krossade kärleken som bara utsöndrar förlust. Alltid död.
Och detta ständiga att trycka undan för att ens orka andas: att jag gav dig liv Alfons. Jag ville dig liv. Min älskade.
Och varför skulle jag vilja, ens ana, ett anpassat liv utan dig?
Åh, vad jag fattas dig. Hur jag går sönder utan dig. Jag älskar dig Alfons.
Mamma
Varmaste ♥
Älskar dig, Catarina. Finns här, i tanken, alltid.
<3 Kram <3
Jag lider så med dej Catarina, utan att jag ens känner dej.. När jag läser dina ord och bara försöker förställa mej att vara i din "situation" så känns det som någon vrider sönder mitt hjärta och det svartnar för ögonen och sen kommer tårarna...han kommer ju alltid fattas dej/er i allt.... hur man går vidare, försonas, accepterar vet jag inte..jag bara vet att på något sätt måste ni ju...
Det känns så sjukt, när jag ser honom så levande på bilderna..kämpande på en del..VARFÖR????
Han är underbar..det går inte acceptera..men kanske försonas????
Tänker på er och Alfons så mycket..
Kärlek till er i massor
kram Tess mamma till Liam & Leo
Så fin han är, er prins!
Tror mig lite förstå att komma till Malmö väcker minnen av Alfons som frisk och kanske också tankar kring hur det skulle kunna varit. Sådana tankar får jag när jag ser fotona. En annan framtid som är så mycket mera rätt än den som är. Och det känns för jäkligt, att det känns så. Att det inte varken går att backa eller ändra på något. Tänker på er ofta. Kom hit och ät en strut med strössel och lite glass i sommar! Varma kramar och tankar genom natten, mia.
Finaste Alfons, dessa vackra ögon som gnistrar på bilderna. Ofattbart att han inte finns...
Många tankar o kärlek
Kram Johanna
All min kärlek till dig under de mörkaste svåraste tankar. Jag kan bara ana hur smärtan av förlust och saknad drar och sliter. Min kärlek,till er.
kramar
Har beställt ett hopehalsband för att hedra alla de små,som kämpar o kämpat mot denna jvulska cancer.
Ska berätta för alla som undrar(om smycket) och be dem skänka en slant till forskningen,
så kanske man ngn gång hittar ett effektivt botemedel som hjälper inte ngra utan alla de små stackare som blir sjuka.
Så fin han är på bilderna,din Alfons.
Många kramar från mig till dig och din fina familj.
Gråter inombords när ser bilderna och läser dina ord. Bilder från livet som komprimerats till just bilder. Jag vill ha ut Alfons från fyrkanten. Ut till livet. Till en av de finaste familjer jag vet. Vi har aldrig träffats. Men jag vet att det är så.
<3 från Birthe
skickar varmaste tankar.
I saknaden och längtan och kärleken bor han, den fina sonen. När han istället skulle varit här och fortsatt sprida glädje omkring sig. Man kan förstå varför vi värjer oss för tankar på "för evigt" - det blir helt enkelt ofattbart.
Jag gick en kurs i mindfullness häromveckan och tänkte på dig nästan hela tiden. Jag tänkte först att en sådan här kurs borde alla som går igenom en stor sorg få delta i, just för att få en möjlighet att välja bort "för evigt" till förmån för "just nu". Men sedan tänkte jag att detta är precis vad du står för i mina ögon. Du som kan leva i ögonblicket och se storheten i de små tingen, trots den enorma förlust du har drabbats av.
Jag önskar så att det inte hade hänt, och att du hade sluppit skriva det här inlägget.
Många kramar,
Christina
Idag när jag läser din text blir jag arg. Idag när regnet smattrar mot rutan och den gråa himlen höljer över mig som en våt yllefilt finns inga fina tröstande ord. Det känns fel, orättvist och fullständigt obegripligt att ni aldrig får tillbaka er fina Alfons. Stor varm kram
Så fel, så fel att ett barn ska behöva dö!!!
Tänker ofta på er utan att känna er personligen, men erat liv berör!
Många varma kramar till er alla i familjen Löv!
Du skriver underbart - jag har inga men tror att jag får en känsla av kärleken en mor känner för sitt barn.
Ge inte upp Catarina, Du måste fortsätta andas, kämpa och leva. En dag kanske det känns lite lättare att vara Du.
Karin
En liten tröst kanske om vad jag tror.
Jag har förlorat någon. Någon är fel att kalla honom Jag älskade honom, jag älskar honom fortfarande.
Jag tänker att¨de vi en gång känt och älskat, har påverkat oss och därför kommer de alltid vara en del av oss själva och finnas med inom oss, i allt vi tänker, säger och gör. Er Alfons finns i er och hur jävligt allt än är så är kärleken störst av allt. Han visste att ni älskade honom, han finns med er. Alltid Kram från mig
Det är så smärtsamt att läsa Catarina. Det känns som en stor hand griper tag i alla mina inälvor och vrider dem som "tusen nålar". Och inget, inget jag skriver till dig förändrar hur du har det. Men jag vet att din kärlek är så stor att Alfons känner den stråla till honom genom Universum. Min tro på att vi alla ses igen går som ett tröstande mantra genom mitt huvud. Ni kommer att ses igen, ni kommer att ses igen... Kram Åsa
Tack för ditt besök i min blogg Catarina, det rör mig djupt att du läste mitt inlägg och att du skrev en rad. Kram Åsa
phu. jag går i sönder när jag möter den levande blicken. den borde vara här och se nya saker och bus. det är så fruktansvärt orättvist. ord finns inte idag. han borde finnas.kramkramkramkramkramkram (en till er var!)
Hej vännerna. Villka fina kärleks fulla bilder och starka. Våra tankar är hos er och vi ses snart igen .Kram Cilla
Fina fina du... det gör ont att läsa dina ord... Jag kan känna din smärta. Som du säger, orden känns för futtiga... Önskar dig all styrka
Varmaste kramen Isa med Evelina i hjärtat 2001-2004)
Så jävla ledsen! Jävla cancer. Att något så fint som ens barn ska tas bort så snabbt. Leva ett helt liv utan Alfons. jag och Mio pratar ofta om er och Alfons. Det är så ogreppbart. När man i livet har så många kriser ändå, orka ta itu med dem när bara dne stora saknaden av Alfons finns där.
Så jävla mycket kärlek och massor med tankar.
Ni finns alltid i mitt hjärta.
Hur fin ar inte du fina fina Alfons
Minns inte hur jag hamnade på din blogg, men jag stannade här en stund och läste och kände med er.
Det finns inga ord som kan mäta sig med de känslor ni har p g a en förlorad änglason.
Jag hade äldre syskon som jag förlorade när jag var liten och jag minns dem knappt för mina föräldrar ville skydda mig mot de jobbiga känslorna, men det fick snarare motsatt effekt. Låt Alfons fina syskon få fortsätta minnas honom det betyder så himla mycket att få göra det.
Jag bifogar en dikt av W. H. Auden som jag tycker är vacker om som sätter fingret på mycket av ens känslor när man förlorat någon man älskar.
"Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crêpe bows round the white necks of the public
doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.
The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good."