Tisdagen den 9 november. Prolog
Ibland behöver orden vila, för att åter hitta känslan av det där som gör att det inte längre är som det var.
Nu har orden och känslan omfamnat varandra och bildat prolog i min bok.
Jag överlämnar den till er för reaktion.
Catarina
Utan oss.
Morgonen kommer, som den alltid gjort. I den klamrar jag mig fast, letar upp detaljer som brukade fylla en frisk vardag. Utan att lyfta, sträcker jag ut mina armar, men faller alltid lika handlöst som vore jag utan bakgrund.
Kroppen skriker tyst med ett bultande huvud och värkande axlar, när jag reser mig ur sängen. Jag ser ner, samma fötter, samma golv som när Alfons andades här, bara för åtta dagar sen. Åtta dagar. Nio dagar, tio, de ska alltid komma och gå. Alltid utan.
Jag går in på Alfons och Almas rum. Det är tomt. Tyst. Sängarna står nära varandra och böckerna håller andan i bokhyllan mittemot. Bilderna på barnen, tavlorna som de själva valt på Ikea, alla klistermärken med dinosaurier på som sitter på den röda byrån mellan sängarna. Allt är rent, allt är tomt, allt är tyst.
Jag lägger mig i Alfons säng. Jag kramar hans kudde i fosterställning. Jag luktar hårt och räknar dagarna sen Alfons låg på den. Det har gått mer än en månad. Örngottet är nytvättat och luktar syren. Ingen ingrodd lukt kvar, bara rent. Ögonen letar efter Alfons spår i rummet, något han har gjort, som jag aldrig hann upptäcka innan han dog:
Allt är tomt.
Tack Catarina, dom var tårar som behövde falla. Puss
Varmaste...hur många gånger har jag skrivit just det ordet. Och det är så jag känner när jag tänker på er alla. Värme! På Alfons som jag aldrig fick träffa. Värme! Fan också ♥ Tack för att jag fått följa med på er resa hela den långa vägen.
Kärlek till er ♥
Underbart vackert och tårarna rinner. <3
//Anna Holgersson
Stor kram. Det blev fint. Tänker på er. <3
/Anna
Det kommer inga ord... <3
Väldigt fint skrivet Catarina! Tänker ofta på er.
Nu var det ett tag sedan som vi körde förbi Alfons plats men nästa gång vi ska åt det hållet så svänger vi inom och tänder ett ljus <3
Många varma kramar Elin
Fint och gripande <3 Kramar
Som alltid: fantastiskt. Det är vackert, stillsamt o sorgset. <3
I det du skriver känner jag din sorg - den går rakt in i mig. Tänker på dig och din familj! En stor varm kram
EN känsla kramar mitt hjärta... hårt! Känner din sorg, din saknad... men kommer ändå aldrig förstå helt... en mamma ska inte överleva sin förstfödde! Du skriver helt fantastiskt och vartenda ord passar precist med det nästa! Tack för de vackra orden...
Du griper verkligen tag i mig. Så vackert! Tack för att jag får läsa.
Vacker och obegripgligt...vilken sorg och tomhet...
En väldigt fin prolog...lämnar ingen oberörd..
Skönt att höra från dej i Catarina, det av så länge sedan, har tänkt på dej så mycket..
Kramar
Tess mamma till Liam & Leo
Jag har läst er blogg länge men kommenterar sällan. Nu bara måste jag ge dig allt beröm i världen, Catarina. Du förmedlar känslor med dina ord på ett sätt som jag inte sett hos någon annan författare. Dina ord är fantastiska, texten är otroligt berörande. Jag vet att din bok om er fina pojke kommer att beröra alla som får chansen att läsa den. Hoppas jag blir en av dem. Snart.
Varma hösthälsningar,
Louise
Du är så begåvad! Så gripande.
Som alltid. Fint, poetiskt, rakt och sant och sorgligt.
Och förjävligt.
kram
Så fint så fint
och så smärsamt sorgligt....
Fina Alfons...
Så verkligt, rakt och kallt.... men med så mycket kärlek, alltid massor av kärlek.
Ni finns alltid i mina tankar, finaste familjen
Kramar Johanna
Kära vän. Du och Alfons, familjen har varit mig så nära i tankarna de senaste dagarna. Ringer snart.
Tänk att dina ord alltid är vackra, liksom skimrande, trots att det de berättar om är så kallt, tomt och saknadsfyllt att tårarna rinner och det enda man önskar är att få göra döden ogjord. Tänk om det gick...
Tankar och kramar, varma och innerliga, genom natten, mia.
Catarina,
Sa fint, gripande och levande beskrivit. Allt som oftast fastan sa langt borta, gar jag in pa Alfons sida for att lasa.. Har heller aldrig fatt formanen att traffa kamparnas konung, Alfons, men kanner anda att jag kanner honom.. allt pga av dina otrolgt fina inlag Catarina. Krama systrarna och halsa fran mig fran andra sidan Atlanten.
Stora Starka Styrkekramar,
Charlotte
En fin text, som gör att jag känner lite av den tomhet och saknad som du omges av. Känslan av att vilja hålla kvar det som är borta eller är på väg bort. Ni berör mig. Varma tankar och kramar till dig.
Fantastiskt Catarina! Helt oberskrivligt, påträngande och orkar-nästan-inte-läsa-känsla...
Kramar om dig!
Puss och kram
Oerhört starkt och vackert...
Oerhört starkt...tack för att du delar med dig..ser fram emot att läsa boken..kram
Catarina!
Du skriver så fantastiskt bra och gripande. Jag tror att du är född författare. Önskar att du hade sluppit skriva just denna bok!
jag skriver och suddar. Tack för att vi vara med på ett hörn.
Fantastiskt skrivet. Jag ser dig framför mig där i Alfons rum. Rädslan för att jag skulle få uppleva det samma är förlamande, jag får svårt att andas. Mina svärföräldrar bor i Ronneby och på väg dit från Malmö tittar jag alltid på ert hus när jag passerar. Jag har även besökt Alfons en gång. La en liten blomma, pratade med honom och grät. Jag ser framemot boken.
Kramar till dig, din man och era fina barn.
Man kan nästan ta på känslan.... Ser fram emot att få läsa din bok.
Allt gott till dig och din familj.
Tänker på dig o din familj,...
oerhört starkt att skriva boken ,det var så fint skrivet ,du berör mig.
Kan bara inte sluta gråta ...längtar verkligen att få läsa ert fina bok...
Ta hand om er
VARMA HÄLSNINGAR FRÅN EN BERÖRD MAMMA
Jag har saknat din text och blev glad idag när du hade skrivit. Texten ger en bilder på näthinnan. Även dofter. Blir säkert en fin bok.
Tänker på Er.
Kram från Danijela
Gripande och levande. Känns som om jag är med där i rummet. Du skriver så bra. STor kram till er alla.
Bland det finaste jag läst men även bland det mest gripande! Vackert språk. Tack.
Så bra, så fint, finner inga ord - men det gör verkligen du!
Rakt in i mitt hjärta, min halsgrop, min själ. Det är så vackert att det svider i hela kroppen, så smärtsamt att tårar bryter fram och klumpen i halsen blir för stor för att svälja undan. Jag sörjer med dig, saknar tillsammans med dig. En gosse jag aldrig träffat har träffat mig rakt i hjärtat. En liten gosse som har en egen stjärna bland de fluorescerande stjärnorna i taket på min sons rum. Jag sjunger Blinka lilla stjärna varje kväll och sonen (snart 2) pekar på de lysande stjärnorna. Varje kväll går mina tankar till er. Varje kväll påminns jag om hur litet avståndet är mellan att ha och att minnas. Kram Åsa
Katarina. Så innerligt du skriver! jag beundrar dig starkt, oerhört starkt!
Du berör. Kommer att läsa varje ord i din bok! Varm kram från sorgesyster Isa med Evelina 2001-2004
Stum och hittar inte orden efter ha läst. Väntar spänt på att få köpa din bok.
Hoppas dina studier går bra. Är säker på att du kommer bli en underbar barnmorska.
Tänker på er ofta.
Kram Malin
Du är helt fantastiskt bra på att skriva. Men det värker att läsa, det berör så starkt. Önskar många krafter, kärlek och glada barnaögon nu i juletid.
Kramar från en okänd.
Du skriver så fantastiskt bra! Men det värker att läsa orden, det gör ont i själen. Önskar många krafter, kärlek och glada barnaögon nu i juletid.
Kramar från en okänd.
Läser ofta, kommenterar ibland. Detta inlägg gick rakt i hjärtat. Tårarna rinner när jag läser, gick rakt in i hjärtat.
Väntar spänt på din bok...