Onsdagen den 2 mars. Fyra år.
Kära älskade barn.
År ut och år in, av
saknad
längtan
efter dig.
Sorgen vilar aldrig.
12 juni 2002
-
2 mars 2007
Vi älskar dig
bortom allt.
Lykke
Vera
Alma-Lee
Mamma
Pappa
puss
Varmaste för alltid!
Kram ♥
Du är så saknad Alfons
Kramar från hela familjen Browne
I kväll kommer det att brinna ljus för Alfons hemma hos mig.
många kramar till er idag. det är konstigt vad åren går...
Finaste Alfons
Nu brinner det fyra ljus här hemma, fyra ljus betyder fyra år...
Tänker på dig ofta Alfons, min hjälte!
Många kramar och kärlek till familjen Löv
Och jorden bara snurrar på som om ingenting hänt...., så svårt för alla oss som saknar någon att förstå...
Tänker på er & Alfons varje dag...men extra mycket har jag gjort det idag...
Skickar massa kärlek
Tess mamma till Liam & Leo
Kära, goa ni, tänker på er alltid o speciellt idag. Kan aldrig förstå eller föreställa mig er saknad eller vad ni gått igenom.
Kramar i massor till er alla ♥
Kram ♥
Fyra år är ingen tid.
Ännu minns min hand hans... Mina öron minns hans lite hesa röst. Och hans skratt...
Jag kommer aldrig att förstå...
Änglar säger aldrig förväl för alltid...de lever i evigheten...i nuet...i det som är...
♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Jag kommer aldrig att glömma när jag läste att Alfons var död. Och bilderna på hans avmagrade barnakropp från de sista dagarna som han levde sitter stenhårt på näthinnan. Er kärlek till honom lyser starkare än döden. Ni har gjort stort avtryck i mitt och många andra människors liv, och vi är många som aldrig kommer att glömma Alfons.
Kramar till er
finaste finaste Alfons...
i år igen.
Tankar och kramar genom natten, mia.
Det slår mig ibland ..att det är sant det som hänt..för det känns fortfarande overkligt..
Han skulle vara hos er nu som då. Hoppas det blir så tillslut ändå.
kram
Han är så fin på den bilden er älskade Alfons! Tänker på er! Många varma kramar Elin
Kram till er
Catarina. Jag har följt er kamp genom bloggen fyra år efteråt. Som så många har jag blivit otroligt berörd av din förmåga att skriva det du känner. Som mor känner jag paniken över att förlora livet som vuxit i mig och är beroende av mig. Som präst känner jag återigen vreden och hopplösheten inför livets villkor. Jag tänker på kvinnan som sade till er att Gud är med alla barn med cancer, i deras kamp. Hur du skrev att det var er kamp att ni kämpade att Alfons kämpade. Det var er kamp och som ni kämpade och älskade. Kampen ni förlorade - ert värsta.
Jag tänker ofta på er och hoppas innerligt med er att ni skall mötas en gång på det där havet. Att någon välkomnade piratskeppet när ni var tvugna att säga farväl.
Jag skall hålla utkik efter din bok.
Många tankar och kramar