Måndagen den 20 februari 2012
I takt med förlorande kilo rann också - sakta men säkert - tron på livet ur mig. Dagarna blev veckor, tappade kilon, veckor blev månader och tvånget om jul kom obönhörligen närmare. Yrsel och matthet. Genomliden jul blev nytt år och influensan kramade sitt grepp om mig och barnen. Fyrtio graders feber - dag ut och dag in.
Så, efter tretton förlorade kilon - kom en strimma ljus, lite matlust, lite mindre ångest, ingen feber och en genom en ofylld reservplats till det efterlängtade sjuksköterskeprogrammet - ett jobb. Och ett till, samma kväll. Demensboende nu och jag firar första maj med arbete på neonatal i Lund. En strimma ljus. Likt det om våren.
Och barnen. Jag älskar dem så - genom allt som de är. Och min nya storfamilj - älskade J. och hans tre barn, de är kärleken och tillsammans bygger vi långsamt och grundligt en ny tid, ett nytt liv att dela och ta hand om. Allt är enkelt och allt är svårt.
Alma-Lee, januari 2012. Till sommaren fyller hon åtta år. 
Allhelgona 2011 hos Alfons. Jag och Lykke.
Finaste mötet, varmaste, med älskade vännen Gunilla (i Dalom!). Hösten 2011.
Vera - hösten 2011.
Höst i Lund. Vera, Lykke och Alma-Lee. 2011
Alma-Lee med cellon. 2011.
Min kärlek. 
Systerskap - Vera och Lykke. Sommaren 2011.
Vera och Emmy. Två niondelar av vår nya storfamilj. Svampskogen 2011.
Fina ni... härligt att läsa, varmt och kärleksfullt!
Tack för en liten inblick i din fina vardag med barn och kärlek <3
Kram Johanna
Så mycket härliga bilder. Och det var så underbart att träffa er. Älskar er.
Så roligt att höra från dig. All lycka till er!! Kram
Kära du, vad fint att "höra av dig"! Stor varm kram
Nu när jag läst din uppdatering förstår jag hur mycket jag har saknat dina skrivna ord, och vilket avtryck en helt okänd familj kan göra :-) !
Vilket härligt inlägg, du fick mig att le stort ikväll.
Tack Carina!
Jag har saknat dig och dina ord Catarina.
Så roligt att läsa att ni har det bra.
Stor kram
Tack för uppdateringen! Jag säger som Maria och Josefine att jag saknat dina ord ända sen augusti. Ni känns som familj! Vilka underbara döttrar du har. Jag förstår att du njuter av dem!
Åh vad kul med en uppdatering även om jag har lite koll genom FB:)Sååå fina bilder på dina älskade flickor och vad kul att se kärleken och hans ena barn, ja även lilla lammet!
Tycker vi ska boka in en lunch när du börjar jobba i Lund! Varmaste kramar till er alla, Elin
Hej!!!
vad kul att höra från dej..vad fina dina tjejer är och ni ser ut att må bra allihopa!!
Jätte kul med sjuksköterskeprogrammet, lycka till nu!!
Ha det bra och ta hand om varandra!!!
Bamse kram
Tess mamma till Liam & Leo
Älskar er, så oändligt mycket. Puss!
Åh så fint att höra från dig!! Har saknat er x
Ps. Längtar efter att få läsa din bok!
Ni finns i mina tankar idag.
Kram
Mina också! KRAM
Hej,
Jag har inte skrivit tidigare men har följt bloggen länge och började bli lite orolig när det stått stilla här så länge. Jag förstår varför.
Härligt att höra att du börjar hitta tillbaka till livet igen.
Ta hand om dig och de dina.
KRAM
Tänker lite extra på er idag
Så härligt att få läsa dina ord igen. Det är så spännande att få följa ditt liv. Roligt att du visar nya kärleken.
Just nu så har jag "veckans blogg" på min blogg där du tävlar om att vinna ett helt inlägg om just din blogg. Det visas för ca 1500- 2000 unika läsare. Skulle vara roligt om du ville delta! Kram
Måste säga att jag blev mycket förvånad då jag efter lång tid läste din blogg. I ena inlägget är det Christian och i nästa har du en ny stor kärlek och bonusbarn och håller på att bygga upp ett nytt liv och är lyckligare än lyckligast. Det är väl iof bra men wow... här går det undan måste jag säga. Hoppas iaf att barnen mår bra och inte glöms bort i den stora förälskelsen vilket tyvärr är ganska vanligt.
Vad är det för dumheter, Lina?! Vad i " en strimma ljus, lite matlust, lite mindre ångest, ingen feber " är det du tolkar som lyckligare än lyckligast?! Du skriver till en människa som genomlider det värsta du inte ens vill tänka dig, och som står upp TROTS ALLT. Som har förmåga att älska sina levande barn på samma sätt som sitt döda. Som har förmåga att mitt i allt våga se förändring, kärlek, en strimma livsvilja. Du borde skämmas som tillåter dig själv att skriva så.
Lina, sådana som du får mig att tappa tron på människan. Vem är du att döma?
Illa Lina, riktigt ILLA! Detta är varken rätt person eller rätt plats att moralisera på. Posta din skit någon annanstans. Skäms!
Lina! Skämmes ta mig faan! Så fruktansvärt hemskt skrivet.
Det var mkt länge sedan jag kommenterade, men jag vill i alla fall lägga till en initial till mitt namn och säga att det INTE var jag som skrev det hemska inlägget här ovan, utan en avundsjuk (?) namne. Jag tycker att Catarina är fantastisk som kämpar på och pluggar osv trots den gräsliga förlusten hon gjort.
Många kramar från en snäll Lina.
Ber så mycket om ursäkt... det där lät mycket illa. Var nog mina ena erfarenheter av skillsmässa som fick känslorna att svalla över. Det var inte meningen att du skulle få den kommentaren... Jag har ju läst din blogg i många år och följt er kamp. Gråtit med er och följt hur ni fortsätter liver trots allt..Vet vad du gått igenom. Skäms skall du veta. Åter igen FÖRLÅT!!!
Åh så fint att få läsa dina rader igen. Jag kikar in här ibland och läser dina alltid så fantastiska och rörande ord, sorgliga eller inte sorgliga. Du och din familj berör mig otroligt mycket trots att jag inte känner dig.
Måste bara tillägga några veckor senare att dina två yngsta påminner mycket om min dotter till utseendet. Och precis samma blonda färg på håret, och lika kort och jag önskar att jag fick klippa henne så att hon blir lika fin som dem i håret. Men hon vägrar att gå till frisören trots att hon snart fyller fem:-)
Undrar så hur ni har det! Hoppas ni har en fin sommar!
Grattis på din namnsdag Alfons!!
Tänkte lite ....Och ser att du har det bra....tänkte lite till och undrar om den där boken...jag skulle så verkligen vilja läsa den...men förstår om du inte orkat skriva färdigt den...
Saknar dina ord och dina inlägg. Hoppas ni mår bra!!! <3
Tänker på er och undrar hur ni har det...
Hur går det med boken?
Har läst detta tidigare, men då inte kommenterat. Varför vet jag inte. Men ni finns alla i tankar och hjärta, nu liksom då för längesedan. Va roligt att få se "Gunilla i Dalom" som följts så länge i kommentarerna också, på bild. Tankar och kramar genom natten, mia.
hoppas ni har det bra <3
Tänkte på er! Kram
http://www.youtube.com/watch?v=3QiSZKfRFmk
Undrar så hur det är med er alla! Vore så kul om du orkade med en liten uppdatering.
Hoppas allt är väl med er..
Tänker ofta på er..
Kram
God Jul till hela familjen!
Hoppas ni mår bra!
Hoppas att hela familjen haft en god jul!
Nu känner jag mig så tjatig och påträngande. Har följt er i så många år, vant mig vid dina vackra ord och bilder på dina fina barn. Förstår så väl om du vill avsluta bloggen men längtar också desperat efter ett livstecken! Konstigt, en familj jag aldrig träffat men som ändå finns med mig så mycket. Undrar naturligtvis hur det går med boken men främst hur ni mår! Du är min förebild och hjälte, Catarina!
JA, det vore fint med en kort uppdatering. Undrar hur ni har det. Jag kännr inte heller dig eller din familj men har följt er av och till.
Alfons dag snart.... Min sons 3-årsdag imorgon ♥
Alfons finns för alltid i mitt hjärta ♥♥♥
Hoppas ni mår fint och njuter av att våren börjar ta för sig.
Kram till familjen Löv
Finaste Alfons, hoppas att du seglar med vind i stora segel på sjörövarskeppet. Tankar och kramar genom natten till er alla, mia.
Tänker på er <3
Jag har aldrig träffat dig men följt bloggen sedan 2006. Jag tänker på dig Catarina ofta, och på barnen. Jag tänker ofta på Alfons, pojken som jag aldrig träffat men genom dig ändå lärt känna lite lite. Jag har nu ett eget barn, ett år är hon, och jag tror att du genom dina ord gjort mig till en lite bättre förälder. Tack