alfons

Åh, jag är så glad idag! Jag var på bio igår med Lotta och tittade på Elisabethtown, den var en av de bästa filmerna på länge. (Eller så är jag bara väldigt lättroad just nu...) Efter filman var jag så glad och det var så skönt att bara få vara genomlycklig! Allt kändes bra! Tusen och åter tusen tack Lotta för igår! Du är super!!!

Så somnade jag 00.30 och när jag vaknade så tänkte jag, inte redan, tittade på klockan och hokospokos, simsalabim, 10.15!!! Åh så skönt! Nu är jag redo för att bekämpa cancern igen! Så kom igen alla sju-helvetes cancerceller!!! Så ska ni få se på FAN! Ha, ha, ha... Vi kommer att ro iland, skavda men HELA! Jag älskar hela min familj och vi står evigt etsade tillsammans med fötterna på jorden!

Tack alla ni!

Catarina.

Det står ganska still idag; Alfons värden är ungefär som igår med undantaget CRP som gått upp till 269 och det känns som på ren djävulskap... Det vore ju rena julafton om det kunde vända!

Nu till nå´t roligt som har hänt idag och vad man kan få göra för oss om man har lust och det vore bra:

Marianne och Karin från lekterapin kom till oss på rummet med sin gitarr och husvagnen med alla djuren som man kan sjunga om. Husvagnen är ungefär lika stor som tre trehjulingar och har riktiga blinkers på. Dom stannade och sjöng i 20 minuter och det var bra tyckte både mamman och Alfons.

Vi önskar oss en mjuk, stor haklapp med dinosar på. Ellen, det är väl något för dig? Och Ellen tack för dina trogna och fantastiska rader och tack till alla er andra med. Och tack för alla kort som vi fått till sjukhuset. 

Catarina

 

 

 

 

Dessutom har vi utsett

VÄSTRA VRAMS FÖRSKOLA
 
till världens BÄSTA dagis!!!
 
Vi älskar er! Ni är fantastiska, och Alma har det så bra hos er!!!

Hur många dagis bjuder, en trött och ledsen men jätteglad mamma, på nybakat bröd och varmt te?!? Tack för det Ewa och Tommie. (Och Petra om du varit där:-))

Inatt sover Alma-Lee med mormor och Ditte i Sätaröd och kommer till Lund imorgon efter dagis.

Catarina

Vi har bestämt att om man ska ge Alfons någon present måste man också ge Alma något. Så är det. Men man behöver inte ge någon present alls. Det går jättebra att vänta till jul.

Christian och Catarina

Vi har just vaknat och klockan är kvart i åtta. Alfons behövde kräkas igen, inget i magen, men man kan kräkas ändå. Han mår genast bättre och jag tar en snabb dusch, sen får Alfons bada i badbaljan med Rakels delfin och Alma-Lee´s skräcködla. Det gillar han. Jag åt frukost och Alfons åt ett halvt ägg med kaviar och lite vatten. Men först skulle han kräkas en gång till bara. Vi bäddade rent sängen och tog lite fler mediciner och nu tittar vi på Djungelboken. Alfons såg den för första gången i går kväll, och jag också faktiskt. Vi tyckte båda att det var en jättebra film. Det var den gamla verisionen alltså.

Alfons är fortfarande ganska pigg, trots cellgifterna. Han äter dock nästan inget alls (typ lite ägg, eller tomat med salt), och han börjar kräkas mer och mer regelbundet. Som ni förstår så hänger det ihop ganska bra, att kräkas och inte äta så mycket (alla som har haft en rejäl maginfluensa förstår). Men slangen i näsan (för sondmatning) rycker allt närmare, det hade varit skönt att slippa den helt. Det går nog inte denna gången. Vätska får han hela tiden via dropp, så det är ingen risk för uttorkning. Men äter han inte kan han få näringsbrist och då sätter läkarna in slangen. Alla värden ligger kvar på höga nivåer fortfarande. HB-värdet har sjunkit från 108 till 94. Kommer man under 80 i HB ger de Alfons nytt blod.

Igår var en ganska bra dag på sjukhuset, vi tvättade och lekte på dagiset, med drakar och riddare. Drakarna skulle äta upp alla riddarna, men när riddarna berättade att de skulle grilla krov ville drakarna hellre äta det. Det är lätt att grilla krov med drakar (man behöver inte slabba med grillkol och tändvätska), men de äter förfärligt mycket korv. Vi sov middag mellan fyra och fem, sedan gick vi ner till kiosken och köpte lite godis, Alfons ville inte ha något. Kvällen tillbringade vi på dagiset och lekte med ett elektriskt Lego-tåg, sedan var det dags att äta lite kvällsmat och titta på film och läsa saga, jag orkade läsa två sagor sedan somnade vi. Klockan var kanske halv tio när vi somnade, halv ett var det dags för första blöjbytet. Det innebär att det smyger in en sjuksköterska och försöker väcka mig, för att jag sedan ska försöka byta blöja på Alfons utan att han vaknar. Man byter blöja ungefär var tredje timme dygnet runt. Alla blöjor lämnas in och märks med Alfons namn, sedan väger sjukskötorskerna dem, för att kontrollera så att han inte kissar för lite. Igår hade han kissat 100 ml för lite, då fick han vätskedrivande medicin för att öka dräneringen (alla cellgifter kissas ut, kissar man för lite är de kvar för mycket cellgifter för länge i kroppen och det kan njurar, eller jag menar njure och lever ta skada av).

Det som inte gjorde gårdagen så bra var att jag höll på rycka ut Alfons CVK när jag skulle lyfta upp honom från hans vagn till stolen i matsalen. Ett stygn gick upp och det börjde blöda, men den satt kvar i ett stygn. Men det gjorde väldigt ont. Det ser bra ut idag på CVK:n.

Alfons blir jätteglad när alla ni som är inne på hans blogg skriver och berättar vad ni gör och vad som händer hemma hos er (helt vardagliga saker, tycker han också om att höra). Allt som kan få honom att tänka på andra platser än den säng han oftast ligger i är bra.

Pappa

Hej alla nära och kära.

Fars dag idag... Hur ska man "fira" det med barnen? Tja, han skulle ju kunna få äran att ta alla konflikter idag, eller gå på en lång promenad med dom alldeles själv (nej, inte för att jag skulle kunna få sova, nej, nej. Utan bara för att få den äran!) eller få äran att klyva all ved! Eller en god, men inte alltför lång, bok på sängen med en stor kopp ingefärate? Tur att han inte vet ina goda avsikter.

Nej, nu lite allvar.

På onsdag läggs Alfons in igen på avd 64. Torsdag till söndag kommer han att få högdosbehandling och sen benmärgstransplantation ett par dagar senare. Vi vet inte hur han kommer att må, eller hur det kommer att påverka honom, det tar vi efter hand. Det vi vet är ju det vi har hört och sett hos andra barn på avdelningen, och det känns långt borta just nu.

Alfons mår jättebra nu och det känns som en god förutsättning. Han hoppar och springer och leker med de nya kaninerna (Alfons har själv döpt dom efter sin favoritfilm: Stampe och Bambi...).

Catarina